Ett, tu, tre eller fler

Barn alltså. Hur många ska man vara i en familj? Vilket är det optimala antalet? Jag har ingen aning och det finns antagligen inget rätt eller fel svar på det heller, men jag har funderat en hel del över detta på sistone och ställer mig frågan: är jag nöjd med två barn eller vill jag ha fler? Hur vet man att man är nöjd? Helt ärligt så vet jag faktiskt inte. Låter som om man kan få barn på beställning, men jag menar absolut inte så. De flesta som känner mig och min familj vet ju redan att hos oss kommer definitivt inte barn på beställning. För Jalmar fick vi kämpa i tre långa år och visserligen kom Arvid "bara sådär" som ett litet mirakel, men vi vet hur jobbigt och tufft det kan vara på vägen.

Missförstå mig inte, jag älskar mina barn över allt annat och är självklart mer än nöjd med dem och så tacksam för att vi har fått dem, men jag kan ändå inte låta bli att undra hur det skulle varit om vi fått ett till barn. Inte just nu, men om ett par år eller så. Jag känner mig liksom rädd för att missa något. Tänk om man kommer på när man är typ 45 att man ångrar sig och skulle vilja skaffa ett barn till, då skulle det vara för sent. Sen tänker jag lite egoistiskt också, har man fler barn så kanske risken är större att någon av dem bosätter sig i krokarna och kan hälsa på en när man är gammal och skruttig och att man får fler barnbarn som man kan fira jul och andra högtider tillsammans med. Sen att de alltid har varandra är ju också positivt när man är många syskon.

Just nu känner jag mig så himla nöjd med mina två älskade pågar. Jag ser fram emot att få följa deras utveckling och hitta på saker tillsammans med dem. Ta med dem ut i världen och visa dem fantastiska platser. Stötta dem i skolan, lära dem en massa saker om livet, hjälpa dem när de har flick- eller kompisbekymmer, köra dem till diverse aktiviteter eller hämta dem när de varit ute och partajat mitt i natten. Två är egentligen precis lagom i vår familj, men jag kan inte säga fullt ut att det inte kommer att bli fler. Vi får väl se. Just nu känner jag att Arvid och Jalmar måste få växa till sig lite och börja sova hela nätter så vi också får sova lite. Sen får man se vart man står om ett par år eller så.