Nytt år, nya möjligheter

Tillbaka igen, tror jag i alla fall. Det har varit en välbehövlig paus från bloggandet, men jag börjar så smått känna mig sugen igen. Jag vill inte lova något, vi får se helt enkelt. Har börjat spåna på en ny design, inte hundra som jag vill ha det ännu, men för stunden känns det ok.

Känns även bra att det är nytt år tycker jag. Julledigheten har varit toppen, kunde inte komma mer lägligt än såhär. Vi har bara varit tillsammans hela familjen och umgåtts med släkt och vänner och myst. Som alltid direkt efter nyår vill jag ha vår, sol, grönska och värme, men det lär ju dröja ett par, tre månader till, så bara att stå ut. Julen är i alla fall undanstädad här hemma så nu är det bara att invänta våren!

Året som gått har både varit positivt och negativt. Den största sorgen bär jag fortfarande med mig som ett tomrum i hjärtat och det har inte blivit lättare än. Jag förlorade min trotjänare och bästa vän Pepsi i Maj månad förra året. Vi fick 21 fina år tillsammans och hon blev ju väldigt gammal för en häst, 33 år, men beslutet och avskedet var det värsta jag någonsin gjort och saknaden efter henne går inte att beskriva.

Efter regn kommer solsken sägs det ju och ljuset i mörkret är att vi ska få en liten bebis till. Av en slump (eller är det ödet?!) kommer detta lilla nytillskott i Maj månad. Jag kan inte låta bli att tänka att det måste ha funnits en mening med detta. Datumet är uträknat till den 13 Maj, men jag har ställt in mig på senare, då jag gick över tiden både med Jalmar och Arvid. Vi ser väldigt mycket fram emot detta hela familjen och det är så häftigt att jag kommer att bli mamma till tre pojkar! Tänk, tre pojkar, inte alla som får vara med om det!

På måndag kommer vardagen i kapp oss, jag och Tobbe börjar jobba som vanligt och barnen ska på dagis som vanligt. Säga vad man vill, det är underbart med ledighet och en paus, men det är rätt skönt med vanliga rutiner också. Jag mår bra av det och jag märker på barnen att de mår bra av det. Rutiner och vardag.