Känslan när man vaknar alldeles kallsvettig och med gråten i halsen efter en hemsk mardröm som känns så fruktansvärd sann och verklighetstrogen. Känslan innan man vaknar ordentligt, när man inte hunnit fatta om det är dröm eller verklighet. En mardröm som hade kunnat vara sann. En mardröm som handlar om det viktigaste i livet, ens familj. Känslan som sedan förföljer en resten av dagen och som man inte riktigt kan skaka av sig. Usch. Bättre sätt kan man vakna på såhär en torsdagsmorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar