Vi har bott i Sösdala i snart 3 år nu. Trivs bra på alla sätt och vis och ångrar absolut inte att vi flyttade in till byn från landet. Det är en bra by som har det mesta; skola, dagis, mataffär, vårdcentral, sim- och sporthall, diverse idrottsföreningar, närheten till både Hässleholm, Kristianstad, Lund och Malmö och dessutom stannar tågen här. Kan inte klaga på något egentligen, men såhär efter att ha bott tre år i villakvarter så känner både jag och Tobbe att vi inte riktigt hör hemma här. Vi har jättebra grannar och bor i ett bra, praktiskt hus, barnen har nära till kompisar, parker och lekplatser och våra familjer bor här. Alltså, bra på alla sätt och vis, men det är liksom inte vi. Det är något med oss och landet. Det är där vi trivs som allra bäst. Det är där vi hör hemma. Det är vi.
Huset vi hade när vi bodde ute på landet var mysigt, men alldeles för litet för oss och dessutom låg det intill en väg där bilisterna körde som idioter. Huset vi har nu är praktiskt, men saknar i mitt tycke charm. Just nu är det det bästa alternativet för oss, men vi har så smått börjat drömma om ett stort, charmigt hus någonstans ute på landet. Än så länge är det bara en dröm och jag vet att om vi någon gång kommer att flytta från detta hus vi bor i nu, så kommer det endast att bli av om vi hittar vårt absoluta drömhus. Det är viktigt att ha längtan, drömmar och visioner, sen kan man ju alltid hoppas att de någon gång slår in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar