söndag 28 juni 2009

..jag tänkte börja blogga...

Jalmar badar i den JÄTTESTORA skålen















Mia, Jenny, Elna och jag


Ja..så har jag då äntligen fått tummarna loss till att börja blogga, ungefär nu när det snart är ute med att blogga..äsch, skitsamma, bättre sent än aldrig! Har alltid varit en liten dröm att en gång skriva en självbiografi, men inser att detta är nog så nära en bok jag hinner med just nu. Hur som helst: Ni som vill läsa är i alla fall mer än hjärtligt välkomna! Tar gärna emot åsikter och kommentarer, så skriv några rader om ni får tid över. Räkna bara inte med att uppdatering kommer att ske varje dag, men ska i alla fall försöka skriva några gånger i veckan.


Så..snart är denna sista helgen i juni till ändo. Har varit en fantastiskt helg för mig och min lilla familj. I går, lördag, åkte vi ner till Skrylleskogen (som ligger typ vid Flyinge), för att träffa mina underbara vänner Elna, Jenny och Mia med familjer, som jag gick lärarutbildningen med. De blir tyvärr inte så ofta, de där träffarna, kanske för att vi bor så utspritt i skåne..egentligen inget skäl till att inte träffas oftare, men tiden bara rusar iväg (börjar visst bli gammal), håll med mig?! Hur som helst, vi gick en mysig runda med barnvagnar o allt i skogen, sen blev det grillning vid några vindskydd, så mysigt så! Barnen var nöjda och glada och somnade tryggt i sina vagnar (utom Erik då, som helhjärtat deltog i kubbspelet) , medans vi vuxna njöt av lite vin och några omgångar kubbspel. Måste ju förresten skriva att det var premiär för min del: mitt första glas vin sen över 1,5 år, smakade underbart i solskenet! Tusen tack Elna, för god mat o arrangemang, luv u, o tack alla kära vänner för denna kväll, det gör vi om snart eller hur?!

Idag, söndag har varit en lugn, skön dag då jag, Tobbe o Jalmar bara varit hemma hela dagen o njutit av det fina vädret..Shit, vad jag har det bra egentligen! Sen Jalmar kom så har jag verkligen lärt mig att uppskatta varje dag och leva i nuet. Det tycker jag alla borde göra, att stanna upp när man är som mest stressad och inse hur bra livet egentligen är..Carpe diem, det ligger mycket i det eller vad säger ni?!