Visst är det väl meningen att julen ska vara lugn, mysig och fridfull?! Vet inte hur det är med er, men på något vis så lyckas i alla fall jag alltid stressa upp mig dagarna innan julafton och den där julkänslan man hade runt första advent hinner liksom svalna av lite.
Vid första advent så känns det som att det är rätt så lång fram tills julafton och därmed har man också massor med tid på sig att fixa och dona. Allt som ska göras känns faktiskt helt ok och man är lugn och sansad och sitter där med sin goda glögg och njuter av att det snart är jul. Sen innan man vet ordet av det så är det plötsligt tredje advent och allt som skulle fixas har inte alls hunnits med och det där lugnet försvann fortare än kvickt! Granen ska införskaffas och kläs, julklappar ska handlas och slås in, julgodis ska bakas, huset ska julstädas, julkort ska skrivas och skickas, ja, listan kan göras lååång! Bara att sätta igång med allt ståhej och sen är julefriden inte alls i sikte längre.
Jag kanske har mig själv att skylla, borde börja i tid och inte ha så många måsten. Grejen är bara att jag mår bra av att ha dessa måsten avklarade, jag vill ha ett rent hus, jag vill ha handlat fina julklappar till mina nära och kära, jag vill hålla på traditioner och baka julgodis, skriva julkort och klä granen.
Först i kväll kan jag faktiskt känna att julefriden har kommit tillbaka för min del. Mamma och pappa är hemkomna från sin semester och de har haft det hur skönt som helst. Tobbe har jobbat sista dagen i dag och ska vara pappaledig några månader framöver. Det är snö ute och för första gången på länge känns julen så himla äkta. Jag har hunnit med allt jag ville hinna med förrutom att baka lite julgodis till. Julgranen tindrar vackert med alla sina julklappar kring sig, julmusiken hörs i bakgrunden. Jalmar mår bra, Tobbe mår bra, bebisen i magen mår bra och jag mår bra. Julefrid.
Jo, alla ni som inte redan visste, ni läste rätt, Jalmar ska faktiskt bli storebror! I början av Juni kommer storken till lilla familjen Högberg igen och vi är så tacksamma och glada för det!
Som säkert många av er redan vet, så tog det ju tre långa år innan vår älskade Jalmar kom till världen. Tre långa år av förhoppning, förtvivlan, tårar, ett utomkvedhavandeskap, en bortopererad äggledare, utredning, en massa prover, undersökningar och hormonbehandlingar. Sen en dag fanns han bara där hos oss, vår lille prins och det går inte med ord att beskriva hur mycket han betyder för oss och hur tacksamma vi är att just han är vår son. Älskar dig så mycket Jalmar!
Sen Jalmar föddes så har både jag och Tobbe levt i ett lyckorus. Visst kommer vardagen in i bilden med allt vad det innebär, men ändå. Tanken på ett litet syskon har väl alltid funnits där, men inget som vi funderat så jättenoga över. Så en dag blev det bara så, utan utredningar, undersökningar och hormonbehandlingar. I magen bor numera ett litet syskon till Jalmar som väntar på att få titta ut i Juni månad. Den 7e närmre bestämt.
I början fattade jag ingenting, vad är nu detta, ska vi inte behöva kämpa något?! En av mina första tankar var: hur sjutton ska jag kunna älska någon så mycket som jag gör med Jalmar?! Kan säga att det tog ett tag för mig att förstå, men sakta men säkert så har poletten trillat ner och numera är vi bara djupt tacksamma och så himla glada över detta lilla underverk! Tänk att Jalmar ska bli storebror, så kul de kommer att få tillsammans! Tänk att vi ska bli fyra i lilla familjen Högberg!
Jodå, ikväll är man ganska mör efter en hel dags shopping på både Ikea och Väla. Just nu går dagarna väldigt fort för min del och allt man ska göra hinns liksom inte med. Prioritering nummer ett, förrutom Jalmar givetvis, är ju att köra till och ta hand om mina föräldrars tre vildningar till hundar och dessutom min lilla häst plus hennes stallkompis. Känns som det tar minst en halv dag med allt vad det innebär, sen ska man där emellan parera in Jalmars mat- och sovtider och vips, så var den dagen slut. Jag ska absolut inte klaga, jag hjälper mer än gärna till för mina älskade föräldrars skull. Det är bara det att dygnet borde ha lite fler timmar ibland. Hur som helst, så har jag inte hunnit med att köpa några julklappar i år, så idag tog Tobbe hand om Jalmar och jag och min "lillasyster" Ida tog en heldags julklappsshopping i Helsingborg.
Vi var ute i god tid och var till och med där innan de öppnat. Ikea blev första anhalten och där var väldigt lugnt och skönt, nästan inget folk alls, utan vi gick där i godan ro och kollade. Hittade som vanligt lite småsaker som man kanske egentligen inte behöver, men ändå, lika bra att passa på. Det blev bland annat lite julgranskulor, en halkmatta till Jalmars badbalja, en förvaringsback och lite annat smått och gott.
Efter Ikea-besöket var vi hungriga så vi tog vars en bakad potatis inne på Väla, även där innan allt folk skulle till att luncha, lugnt och skönt. Fast sen runt middagstid, DÅ droppade allt folk in och jag kan säga att det var inte lite det! Köer till precis allt, provrum, toaletter, kasserna, fiken, ja allt var det kö till och inte så lite kö heller! Puh, säger jag bara, man blir trött av bara tanken. Men men, så är det ju i juletider och dessutom en lördag då de flesta är lediga. Vi hade tid till det, så det gjorde inte så mycket egentligen, bara lite tröttsamt med alla väntetider och trängsel. Var inte hemma förrän 18-tiden ikväll så det blev verkligen en heldags shopping.Vi hittade i alla fall en del julklappar och lite till oss själva med och vi hade kul tillsammans, så det blev trots allt folk en väldigt lyckad dag. Tack Ida för supertrevligt sällskap, love u syster yster!
Hej, mina kära vänner, nu är jag tillbaks! Blev helt paff när jag insåg att jag faktiskt kan ha kontakt med omvärlden igen, helt otroligt! Känns som man varit borta ett år typ! Hoppas den som grävde av den där kabeln har fått höra ett och annat....
Ja..så vad har hänt i mitt liv på sistone då? En liten uppdatering följer här: Har varit och vaccinerat Jalmar och var beredd på det värsta med biverkningar och så, man har ju hört så himla mycket kring det och jag själv mådde inte så jättebra efter sprutan heller. Dessbättre visade Jalmar ingenting, han var inte ens öm i benet tack och lov. Spruta nummer två ska tas i Januari.
Var på julbord förra helgen med Tobbes jobb på Hovdala slott. Jalmar blev passad av farmor och för första gången nattad av någon annan än oss. Gick jättebra och han somnade utan problem. Julbordet var super för att inte tala om godisbordet efteråt, kan rekommendera det starkt!
Har varit på adventsfika hos grannarna Petra, Tobias och Albin. Jättemysigt och de är så himla trevliga och Albin och Jalmar funkar så bra tillsammans, lika harmoniska och lugna båsa två.Tack snälla för en mysig eftermiddag, det gör vi om snart igen hemma hos oss!
Både jag och Jalmar har fått värsta förkylningen och så har det varit en vecka nu. Inget kul alls med snoriga, täppta näsor och allt som följer med det, typ feber, ingen ork, ingen matlust, sömnlösa nätter....men peppar, peppar, så känns det som om det är på bättringsvägen nu i alla fall, jag håller alla tummar för det!
Jag är hundvakt igen till mina föräldrars hundar och det är inte den lättaste uppgiften kan jag säga. Mina kära föräldrar är på en välförtjänt semester i Thailand (35 grader varmt och strålande sol, lyckosar!) och givetvis så ställer deras enda dotter upp och passar dem. Dessvärre kan vi inte ha dem hemma hos oss för de är ju jakthundar och av någon konstig (??!) anledning så går inte de och katterna ihopa. Nej, det blir till att köra till Sösdala varje dag och först lämna av Jalmar hos farmor (TACK Gunilla!) och sen köra ut till hundar och hästar. Som jag skrivit i tidigare inlägg så går två av hundarna inte ihopa alls utan flyger varandra i strupen om de får tillfälle till det. Sen är den ena hunden (stövaren Musse) så fruktansvärt stark så jag har verkligen inte en chans att när jag är ute och går med honom, utan flyger som en liten fjäder efter och är helt utmattad efteråt!! Efter det så ska de andra två också ha motion, mat och vatten. Som tur är har min brors fru Ingrid varit hemma och hjälpt mig dessa dagarna, för jag tror ärligt talat inte att jag hade klarat av det själv. Efter denna lilla dagliga rutin är det bara att bita ihopa, på med stallkläderna och upp till hästarna för att mocka, rykta, ge vatten och mat. Kan säga att jag somnar ganska snabbt om kvällarna efter de här bravaderna, men men, bara att stå ut, 12 dagar kvar! Får tänka på mamma och pappa som har det gott i solen, det unnar jag dom till 100%.
Vad beträffar julstök så har vi i alla fall hunnit med att både baka pepparkakor och göra pepparkakshus. Jalmar och Tobbe var mer intresserade av att äta degen i och för sig, men kul hade vi och ett fint hus pryder nu köksbänken.
Slutligen på denna lilla uppdatering: Idag har Jalmar tagit 10 steg alldeles, alldeles själv och han är verkligen stolt som en tupp! Tänk att min lille son har börjat gå, älskar dig mest min prins Jalmar!!!
Arghh, så frustrerande det är!!! Ja, som ni märkt så var det ett tag sen jag skrev här sist..och vad kan detta bero på? Jo, någon idiot var tydligen ute och lekte med sin grävmaskin i torsdags och oooops så råkade han gräva av en stor kabel..inte vilken kabel som helst heller utan den, just den som förser hela Nävlinge med telefon och bredband!! Ja, så nu sitter man helt isolerad från omvärlden i lilla Röe utan både telefon och internet och kan inte göra ett skit åt det!
Det värsta är att här ute på landet så är man inte så högt prioriterad, nejdå, utan tidigast fredag kan vi få tillbaka kommunikationen med omvärlden. Detta lilla meddelande skriver jag hemma hos svärmor och svärfar, i civilisationen, så att ni som läser min blogg kan förstå varför jag helt plötsligt slutat skriva....Men kära, söta ni, håll ut..snart är jag tillbaka med nya friska tag och färska inlägg, är ju laddad till tusen nu när man inte skrivit på länge! I´ll be back soon och tills dess puss på er alla!
Jalmar är för tillfället inne i en titta-i-böcker-period. Han älskar att sitta i knäet på en vuxen och titta i böcker, tror han skulle kunna göra det i timmar om han kunde. Spelar inte så stor roll vem den vuxne är egentligen, bara personen i fråga engagerar sig och lever sig in i böckerna. En trygg famn helt enkelt som han kan dela sina bok-upplevelser med. Vi har läst böcker för Jalmar sen han var några månader gammal bara och han har alltid älskat det. Vi läser alltid en bok innan läggdags och numera blir det ju en massa böcker på dagtid också.
Eftersom det är jag som är hemma med Jalmar mestadels av tiden så blir det också jag som delar dessa bokstunder med honom. Dessa stunder är underbara ur myssynpunkt, finns inget bättre än att gosa tätt intill varandra i soffan. Sen har Jalmar sina favoritböcker och ur den synvinkeln så är det inte lika kul när man läst samma böcker ungefär 23 gånger på raken och i princip rabblar dem i sömnen! Han verkar aldrig tröttna kan jag säga! Hans absoluta favoritbok fick han när han döptes och den har gått varm sen dess. Den heter "100 fantastiska djur" och är en tjock bilderbok med fantastiska djurbilder på olika djur i de olika världsdelarna. Kan svära på att jag kan vad vartenda djur heter i den boken alltså, även de med knepiga namn och i vilken ordning de kommer och i vilken världsdel de tillhör! Jalmar har också lärt sig vissa djur och kan säga både apa och panda, som är hans favoriter. Jaja, huvudsaken att Jalmar gillar den, så är jag glad.Det gläder mitt mammahjärta att han är intresserad av både böcker och djur!
Jag tycker det är superkul att läsa barnböcker annars och gillar att leva mig in i böckerna. Man kan få den tråkigaste barnboken att bli spännande bara genom att använda rösten. En underbar barnboksförfattare i mitt tycke är Pija Lindenbaum, som bland annat har skrivit "Gittan och älgbrorsorna", "Gittan och fårskallarna" och "Gittan och gråvargarna". Älskar illustrationen i dem och den ironiska vuxenhumorn som ligger gömd där. Även de lite större barnen gillar dem även om man tolkar dem på olika vis som vuxen och barn. Jag har samlat ihop alla hennes böcker i alla fall, så vill ni låna dem vet ni vart de finns.
