Jag har ridit sedan jag var liten och det är fortfarande en av de bästa sakerna jag vet. Jag fick ju äran att ha min fina Pepsi i hela 21 år, med många härliga ridturer i bagaget. Idag blir det tyvärr inte så mycket ridning och jag saknar det. Det är en tidskrävande och väldigt dyr hobby. Pepsi var och förblir min enda häst, men man kan ju rida ändå. För ett par veckor sedan var jag med mitt kära tjej-gäng (PUMA) på turridning på islandshästar. Väldigt trevlig hästras, det där, och tölt är hur kul som helst. Jag gillar dock när det går fortare än så, så fort så man inte har kontroll, då trivs jag bäst.
Den absolut häftigaste ridturen jag gjort var när jag och Tobbe red "westernstyle" på en strand i Mexico. Ägaren varnade oss innan och sa att galoppen längs med stranden inte var någon lek och absolut inget för oerfarna ryttare, och att det skulle gå väldigt snabbt. Sagt och gjort, snacka om att flyga fram, ingen som helst kontroll och det gick så fort så det blev nästan mer skräck-känsla än frihets-känsla! Dessutom i westernsadel, som jag alls inte var van vid, enhandsgrepp på tyglarna och "vanliga" kläder och skor. Kan säga att pulsen var ganska hög efter den turen, men oj, vilken lycka efteråt!
