Mallis

Jaha..då börjar det närma sig och de envisa vattenkopporna är äntligen borta för gott! Blev lite rädd där ett tag att vi kanske inte skulle kunna åka på grund av de där envisa plitorna, men nu har ju båda pågarna haft det som tur är. Bara jag som (peppar, peppar) inte fått det och jag håller alla tummar på att det fortsätter förbli så. På fredag är det i alla fall tänkt att vi ska åka och vi ser fram emot en skön vecka på Mallorca. Om någon är nyfiken så kommer länken till hotellet vi ska bo på här: http://www.ving.se/spanien/cala-bona/sunwing-resort-spa-cala-bona. Cala Bona är i alla fall en liten fiskeby utanför Alcudia, verkar väldigt gemytligt, med fina stränder och barnvänligt område. Dessutom har vi all inclusive och hoppas på att maten kommer att vara bra där. Jag lovar att berätta mer när vi kommer hem.

Tid, dåligt samvete och stress

Som förälder får man lära sig att leva med dåligt samvete nästan dagligen. Det gör i alla fall jag. Jag får ofta dåligt samvete av att tiden aldrig räcker till. Jag har en massa saker jag vill hinna med alltid och dygnet har helt enkelt för få timmar.

Jag jobbar ju och Tobbe är pappaledig just nu. När jag väl slutat jobba för dagen, så finns det inte så mycket tid över för annat än att köra hem och umgås med barnen innan de lägger sig. Givetvis är de prio nummer ett såklart, men däremellan skulle jag vilja hinna med att då och då göra en del ärenden såsom tandläkaren, frissan, storhandla, hästen, träna, shoppa kläder mm. När ska man ha tid till detta undrar jag?! Jag vet, man får ta sig den tiden, men grejen är den att jag blir så jäkla stressad av detta! Om jag slutar tidigt en dag och känner för att gå på stan en stund eller göra något ärende, så tänker jag att denna tiden kunde jag ha haft till att vara med mina pågar i stället för att vara här och så kommer det dåliga samvetet fram. Det brukar sluta med att jag halvspringer genom butikerna och roffar åt mig något plagg som jag inte orkar/hinner prova, eller så sitter jag på helspänn hos frissan och kollar på klockan och bara väntar på att hon ska skynda på och bli klar så jag kan köra hem till mina pågar. Jag träffar dem så lite i veckorna eftersom jag jobbar och vill hinna med att träffa dem så mycket som möjligt den lilla lediga tid jag har över. Samtidigt vill jag kunna uträtta andra saker utan att känna mig stressad och få skuldkänslor. Ha kakan och samtidigt äta den liksom.

Likadant när man är hemma. Självklart vill jag spendera min tid med barnen, men det finns så mycket annat som jag också vill hinna med, typ tvätta, vika tvätt, plantera blommor, klippa gräset, laga mat, byta sängkläder etc. Inget livsnödvändigt, men dock nödvändigt enligt mig. Så kommer det dåliga samvetet igen som på beställning. "Hur fasiken kan jag stå här och vika tvätt när jag kan umgås med mina barn i stället?!" Antar att det inte finns någon bra lösning på detta, bara att jag måste jobba med mig själv och mitt dåliga samvete. Barnen älskar inte mig mindre för att jag kommer hem ett par timmar senare än beräknat eller sysslar med något annat när vi är hemma allihop, det är inget de far illa av. Skärpning, Frida!

Prickigt del två

Lillebrors tur, allmänt medtagen, min stackars lillfis..

Hushållsnära tjänster

Säga och tycka vad man vill om detta, men jag tycker i alla fall att det är underbart! Tänk att komma hem efter en lång fredag till ett nystädat hus, inte behöva tänka på städning på hela helgen! Väldigt lyxigt och väldigt skönt!

I vår lilla familj så blir ofta städningen ett jobbigt stressmoment. I veckorna varken orkar man eller har tid till att städa. Den lilla fritid man har går givetvis till barnen i första hand, efter det blir det ibland hästen, ibland träna, duscha eller så stupar man i soffan framför tv:n eller datorn. Har man en liten gnutta energi kvar så plockar man undan lite på sin höjd, plockar ur/i diskmaskinen och möjligen rengör toaletten och handfatet. Vi brukar ha lördag-förmiddagar som städ-dag. Då har det gått en vecka sedan sist och där går gränsen. Det jobbiga är att barnen inte alltid är så nöjda när mamma och pappa städar, det blir en del skrik och bråk vilket i sin tur leder till stress, stress, stress. Och det tar sin lilla tid att städa ett helt hus. Framåt middagstid brukar vi vara klara, då är det dags att äta och sen ska barnen sova middag och ja, sen var den lördagen nästan slut.

För ett par veckor sedan bokade vi in en städfirma till att putsa våra fönster. Vi har försökt ge oss på det själva, men det blev inte så bra och vi blev helnöjda med dem, fönsterna blev som nya. Vi bokade in denna städfirma till att komma varannan fredag och städa hela huset åt oss. Så himla, himla skönt och det kostar faktiskt inte så mycket heller, värt varenda öre säger jag! När jag kom hem i kväll möttes jag i dörren av den där härliga, rena, fräscha doften och ett helt nystädat hem, hur lyxigt är inte det på en skala?! Morgondagen kan vi alltså vakna upp till ett nystädat hem och bara ta det lugnt och spendera vår tid med barnen i stället för att springa omkring som yra höns för att hinna med att städa. Rekommenderas starkt!

Tjuvjakt

Usch..sitter här med tårar i ögonen och läser i WWF:s tidning om tjuvjakt på bland annat noshörning. Detta är så sjukt att det över huvud taget kan förekomma ute i världen! Hur f*n kan man göra så mot försvarslösa djur?! Sjuka, sjuka människor säger jag! Och hur f*n kan man köpa potensmedel från noshörningshorn i tron om att det ska hjälpa eller att beställa in ap-kött på en innerestaurang i någon storstad?! Det värsta tycker jag, är att dessa djur inom en snar framtid kommer att vara helt utrotade, de kommer inte att finnas mer. Vad är det för framtid våra barn växer upp i?! Jag hatar när djur far illa, hatar, hatar, hatar!!!

Utbrott

Alltså, i eftermiddags fick Jalmar ett riktigt raseri-utbrott. Har aldrig någonsin sett honom så arg och ledsen, tror fortfarande att jag är lite småchockad faktiskt! Inte alls den Jalmar jag känner, nej, den här Jalmar grät, skrek (massor och högt!), kastade och rev ner saker omkring sig och levde allmänt rövare. Han skrek och grät så mycket att han kräkte två gånger!

Egentligen var det ingen stor grej från början, bara att vi bad honom att städa upp en låda med leksaker som han just hällt ut över hela golvet inne på hans rum. Inget konstigt med det. Jalmar däremot skulle inte städa upp utan började hälla ut ännu fler saker i ren trots. Så vi sa såklart åt honom att han fick städa upp och när han var klar kunde han komma ut. Då kom detta värsta raseri-utbrottet och Jalmar lyckades alltså vända upp och ner på alla lådor i hela hans rum, kasta omkring alla leksakerna, dra ut alla hans kläder och kasta ner dem på golvet, välta omkull möblerna samtidigt som han då skrek värre än jag vet inte vad. Det såg bokstavligt ut som ett bombnedslag eller en orkan som hade farit fram där!

Antar att de flesta föräldrar går igenom detta med sina barn, men det känns alldeles för tidigt för trots, han är ju bara 2,5 år. Eller så är det bara jag som inte är redo för sånt här än. Vi har alltid varit konsekventa i konflikter och visst får han sitta ute i hallen på bänken ibland, men aldrig att han har betett sig så som idag! Det tog typ 1,5 timme för honom att lugna ner sig och både han, jag och Tobbe var helt slut efter detta. Jag hatar att bråka med de jag älskar mest!

Kan inte låta bli att spekulera och fundera över varför han betedde sig såhär idag. Behöver såklart inte finnas någon speciell anledning, men ändå. Får han inte tillräckligt med stimulans? Känner han att han måste hävda sig gentemot Arvid? På väg att bli sjuk? Trött? Jag tycker ändå att vi ger Jalmar mycket uppmärksamhet, men det är ju inte så konstigt att han börjar känna av att Arvid tar mer plats ju äldre han blir. Vi gör ju såklart vårt bästa för att tillgodose båda och ge dem lika mycket uppmärksamhet och kärlek. De är ju våra två prinsar som vi älskar över allt annat. Så tråkigt att behöva bråka bara, men samtidigt måste vi som vuxna visa vad som är ok och vad som inte är ok.

Tågstopp

Så var det äntligen dags, tågstopp i metropolen Sösdala! Efter 32 års uppehåll stannar alltså tågen igen och hela byn har väntat på denna dag vill jag lova! Vi var såklart på plats, detta går ju bara inte att missa. Jag hoppas och tror att detta kommer att bli ett rejält uppsving för byn, som blivit aningen bortglömd de senaste åren. Låter kanske som en liten bagatell för vissa, det här med tågstopp, men tänk ändå.

Säga vad man vill, men jag gillar faktiskt Sösdala. Vi har det mesta trots att det inte är så stort ; mataffärer, blomsteraffär, klädaffär, pizzerior, café, mack, bra skola och förskolor, simhall, idrottshall, slott, en mysig park, lekplatser, bibliotek, vårdcentral, apotek mm. Dessutom har vi nära både till Malmö, Lund, Hässleholm och Kristianstad. Mitt i Skåne liksom. En lagom by för mina barn att växa upp i. Nu när tågen stannar kommer förhoppningsvis fler söka sig hit, familjer som kanske tycker det är för dyrt att köpa hus utanför Malmö, men ändå kan pendla dit. För min egen del så har jag tänkt att börja tågpendla till jobbet. Det tar 7 minuter till Hässleholm, det kan man ju stå ut med. Dessutom sparar man på miljön och det känns bra tycker jag. Eller varför inte sätta sig på tåget och åka en sväng till Köpenhamn, raka vägen, inte fy skam det heller.

Prickigt var det här

Vattenkoppor

Så har vattenkopporna kommit till stackars Jalmar. Verkar som det har varit en riktig epidemi denna våren. Vart man än är så nog hör man om något stackars barn som fått de där jobbiga plitorna. Väldigt, väldigt smittsamt är det också. Räcker att du varit i samma rum med någon som burit på det (smittar både innan och under tiden det bryter ut) och cirka två veckor senare dyker de små rackarna upp på skinnet.

Första dagen var inte alls farlig för Jalmars del. Ett par koppor i pannan, ett par på magen och han var inte alls påverkad, utan lika sprallig och glad som vanligt. Andra dagen dök där upp några till, ett par, tre i nacken och på ryggen och någon enstaka till på magen. Samma här, inte alls påverkad och det här kommer ju att bli en lätt match tänkte vi...

Så idag, tredje dagen, har det blossat upp vattenkoppor precis överallt på min stackars lille kille. Dagen började ändå hyfsat bra, lördag och allt, den bästa dagen för att man får godis såklart och hela familjen hemma tillsammans. Efter hand som dagen rullat på här har Jalmar blivit mer och mer gnällig och ledsen, vissa koppor har börjar klia rejält och som Jalmar uttryckte det :-"Jalmar mer vattenkoppor nu, nääääeee!!" Nu har han alltså koppor över exakt hela kroppen: i hårbottnen, vid öronen, ansiktet, halsen, nacken, ryggen, magen, armarna, rumpan, snoppen, benen, ja till och med under foten. I kväll har han varit hängig, ögonen och näsan har börjat rinna rejält och han har fått feber. Tycker så synd om honom, min fina, fina Jalmar!

Ja, det är väl bara en tidsfråga innan Arvid också får det. Tobbe har redan haft det, men inte jag, så lite nojig är jag. Men peppar, peppar, så har jag ju jobbat ganska många år inom barnomsorgen och stött på många fall av vattenkoppor, men aldrig lyckats få det själv. Fast jag känner mig såklart inte ett dugg säker, risken är ju ganska stor då vi bor under samma tak, andas samma luft och rör vid varandra osv. Det värsta är att vi ska till Mallorca om fyra veckor och inkubationstiden är 10-20 dagar. Alltså kanske inte Arvid eller jag får det förrän om ett par veckor och då kanske inte kopporna hinner läka innan vi ska dit. Man får ju inte flyga om man har vattenkoppor eftersom det är så smittsamt. Usch, hemska tanke, hade varit så typiskt! Nä, måste se det positivt och hålla alla tummar! Fortsättning följer..

Rättvisemärkt

När vi ändå är inne på det där med ekologiskt, så finns det en sak till som jag vill ta upp. Det finns tre saker som man, enligt min åsikt, bör handla rättvisemärkt; kaffe, bananer och kakao. Jag vet inte, ni kanske inte tycker detta är lika viktigt som jag, men ni kan väl i alla fall läsa igenom det så får ni en insikt i varför.

Endast 3.4 % av bananer som säljs i Sverige är obesprutade.

Kemikalierna som används vid bananodlingarna finns även i arbetarnas bostäder och i andra byggnader som t ex skolor.

Daglig kontakt med giftimpregnerade plastpåsar (som sätts runt bananklasarna) orsakar nervskador samt hudproblem hos arbetarna.

Om var 10.e banan i Sverige vore en KRAV-banan skulle ca 20 ton kemiska bekämpningsmedel inte behöva spridas på plantagen.

• Barnen på odlingarna måste förflytta hundratals kilo tunga kakaosäckar.
• Gifterna från odlingarna ansamlas i marken och riskerar därmed att förgifta grundvattnet. Giftet sprids sedan till havet, vilket leder till förgiftning av exempelvis fiskar.
• Vid odling av banan, kaffe och kakao förekommer avverkning av tropisk regnskog. Detta innebär b la en förlust av den biologiska mångfalden i de drabbade områdena.

• Genom att byta till ekologiskt och/eller Rättvisemärkt kaffe uppmuntrar du till både mindre användning av kemikalier och bättre arbetsförhållanden vid odlingarna.
• Du bidrar till en bättre miljö och ett öppna landskap med biologisk mångfald genom att byta till ekologiska kaffe-alternativ.
• Många av arbetarna saknar utbildning i hanteringen av bekämpningsmedel, vilket har lett till bristande användning av skyddsutrustning samt att den tropiska hettan gör det svårt med skyddsutrustning.
• Genom att köpa rättvisemärkt stöder du INTE barnarbete!!!

Ägg

Visst låter det bra när man köper ägg i affären och det står att de är från "frigående höns" på förpackningen?! Det känns liksom bra att köpa dem och man har en bild av en massa höns som strosar runt på en bondgård och sprätter glatt i gröngräset och slurpar i sig en och annan mask i solens sken. Så är tyvärr inte fallet. Vad innebär "frigående höns" egentligen?

Villkoret för att höns ska få kallas frigående är att det finns max 9 hönor per kvadratmeter, vilket motsvarar en yta på 33 cm i fyrkant. En frigående höna kan med andra ord nätt och jämt vända sig om, utan krocka med de andra hönsen. När man håller höns i stora flockar är risken också stor att de pickar på varandra och även kannibalism förekommer. Genom att hönsen har kontakt med sin egen gödsel ökar även risken för parasiter och sjukdomar.

Väljer man att köpa ägg från frigående höns utomhus så är skillnaden att hönsen ska ha tillgång till utevistelse, men detta sker dock bara begränsad tid under året och mestadels av deras liv får de alltså tillbringa inomhus.

Burägg är ett annat alternativ. I Sverige är det lag på att burhöns ska ha sittpinne, värprede och ströbädd. Låter ju bra, men i verkligheten är dessa burar så trånga att de inte ens kan sträcka på vingarna i dem. I regel producerar en burhöna ägg i ca. 9 månader, sen avilvas de.

Ekologiska ägg är ändå, i mitt tycke, det bästa alternativet. Här får högst 7 hönor per kvadratmeter vistas och de har tillgång till utevistelse året runt. Dessutom får hönorna KRAV-godkänt foder, dvs. inga bekämpningsmedel eller konstgödsel.

Hoppas att ni som läser detta tänker till nästa gång ni köper ägg, det gör i alla fall jag. En bild säger mer än tusen ord, eller vad säger ni?!