Ullared

I går var jag i Ullared med min käre vän Stina och hennes kompis Maria. Har inte varit där på över ett år, så tyckte verkligen det var dags nu! Sista jag var där var jag gravid, det var mitt i sommaren och hade Tobbe med mig i släptåg. Snällt av honom att följa med, men lite stressad kände man sig allt när han redan var nöjd och klar efter en timme eller så. Sen var jag rejält svullen i fötterna och värmen gjorde inte saken bättre, så den visiten blev inte så långvarig. Säga vad man vill om Ullared, men nog är det allt ett ställe för det kvinnliga könet. De karlar som snällt följer med och som gillar stället med på kuppen, de är väl rätt så lätträknade skulle jag tro.

Jag och Stina har i alla fall som tradition att åka till detta shopping-mekka ett par gånger om året, plus minus några personer till. Faktum är att jag gillar Ullared. Tycker det är hur kul som helst att gå där i lugn och ro och shoppa en massa onödiga prylar som man egentligen inte behöver, men eftersom det är så billigt ändå hittar en ursäkt för att köpa. Det är ju så stort nu för tiden och man kan verkligen hitta allt mellan himmel och jord. Jag tror långt ifrån allt är billigt, men en hel del saker kan man faktiskt tjäna en liten slant på. Ta tvättlappar till exempel. I "vanliga" affären kostar ett paket Natusan baby wipes 32 kronor. I Ullared får du fyra paket av samma märke för 45 kr, ganska stor skillnad eller hur?!

Så har vi ju kläderna. Jag tycker personligen inte att passformen är så bra på vuxenkläderna. Storlekarna brukar också vara jättekonstiga. Kvaliteten är kanske inte den bästa heller, men smaken är ju som baken. Hittade ändå två tröjor till mig själv, en kortärmad och en kofta som jag blev väldigt förtjust i och som satt bra. Trosor, strumpor och BH:ar köper jag alltid där och de brukar alltid vara jättebra kvalitet på. Sen hittade jag en hel del till Jalmar också och där tycker jag inte kvaliteten spelar så jättestor roll, då han ändå växer så fort och inte hinner använda varje plagg så länge. Det blev en hel del bodys, ett par mjukisbyxor, ett par tuffa jeans, strumpor, ett fleeceställ och ett regnställ.

Hittade även billiga påslakanset till honom, en resesäng och fina Fisherprice- och Brioleksaker. Ska spara några till hans födelsedag och som julklapp. Något jag alltid brukar hitta billigt i Ullared är krukor. Är lite svag för just krukor, så det blev några sådana även igår. Likaså några tavelramar, ett par gardiner, handdukar och badrumsmatta, en lampa mm. Sen är det alla småsaker man använder i vardagen såsom tandborstar, duschtvål, sköljmedel, diskmedel, bindor, fryspåsar mm mm. Det blir en hel del av de där småsakerna, men sen har man ju det hemma och slipper tänka på det ett bra tag framöver. Jag var i alla fall supernöjd med mina inköp och ser redan fram emot nästa tur till det blågula shoppingstället.

Att bo på landet

Vi har bott i lilla Röe i tre år nu. För er som inte vet, så ligger det mitt ute på landsbygden ca.sex kilometer från Vinslöv. Innan dess bodde jag och Tobbe sex år i lägenhet i Kristianstad och ett år i lägenhet i Hässleholm. Vi trivdes jättebra i Kristianstad, jag gillar den staden. Lagom stor, finns allt, nära till allt och allmänt mysig. Ändå kände vi båda att vi ville ut på landet. Eftersom vi båda fick jobb i Hässleholm så blev det också naturligt att vi sökte oss mot det hållet. Så fann vi vårt lilla hus där i lilla Röe, bättre än så kunde det inte bli! Vi trivs så himla bra (förutom den jäkla vägen utanför då). Huset i sig är kanske inget drömhus och en aning litet, men läget är underbart. Lugnet, tystnaden, friheten, miljön runtomkring, jag älskar det!
Jag är uppvuxen på landet, mina föräldrar bor fortfarande kvar där och jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre ställe att växa upp på. Tobbe har även han bott på landet som liten. Tänk så roligt man hade under sin uppväxt, allt man hittade på. Kommer ihåg att man levde i princip ute, oavsett väder, man hade aldrig tid att vara inne och leka. Man hade knappt tid att gå in och äta mat ens en gång. Det fanns så mycket att hitta på; bygga kojor, leka vid bäcken, klättra i träd, leka i skogen, cykla på grusvägarna, leka med alla djuren, hjälpa till med höet som skulle huggas, plocka frukt, bär och svamp, ja listan kan göras lång! Jag tror definitivt att fantasin och kreativiteten hos barn som får växa upp såhär kommer till sin fulla rätt. Jag är övertygad om det. Dessutom tror jag att man blir friskare av att vara ute så mycket. Eller ska jag kanske vända på det och skriva att man får mindre sjukdomar om man får vara ute i friska luften och leka.
Sen har vi ju de negativa sakerna också, som finns när man har valt att bo som vi gör. Vintrarna till exempel, de är ju inte så jätteroliga när man är insnöade och inte kan ta sig någonstans. Eller när det blir strömavbrott och man inte har tillgång till varken värme, lyse eller varm mat. Det jag tyckte var jobbigast med att växa upp på landet var att man alltid var så beroende av skjuts. Allt från skolskjutsen till att man alltid behövde lämnas och hämtas vid olika tillfällen. Det var så långt till alla kompisarna och skulle man någonstans så fick man snällt fråga mamma eller pappa om skjuts. Fast man lärde ju sig att leva med allt det där och det har inte gått någon större nöd på mig såhär i efterhand.
Vi har ju medvetet valt att bosätta oss såhär och jag tvivlar inte en sekund på att Jalmar kommer att få en fantastisk uppväxt här, det är ju precis såhär vi vill att han ska få växa upp! Samtidigt så kan det säkert vara roligt att som barn få växa upp i ett kvarter, med andra barn runtomkring sig och där det händer saker hela tiden. Vi har faktiskt diskuterat saken för Jalmars skull, men vi känner både jag och Tobbe att vi trivs alldeles för bra här ute på landet för att kunna flytta in i samhället. Jag tror inte att Jalmar misstycker, inte än så länge i alla fall.

Körde över en orm

Och hur stor är sannolikheten att man kör på en orm i Sverige då?! Inte alltför stor skulle jag tro! Ska väl vara jag till det, antar jag.

I alla fall, jag och Jalmar hade varit hemma hos mina föräldrar en runda och var på väg hem i vår nya fina Kia. Jag kommer körandes i 70 km/h strax utanför Sösdala, får precis möte med en bil samtidigt som jag ser något svart som verkar ha bråttom i ögonvrån på höger sida. Tänkte att det är väl min vanliga otur att köra på oskyldiga små djur och hade alltså inte en chans att väja. I samma sekund som jag kör över "det oskyldiga lilla djuret" ser jag att det är en stor, svart orm, med betoning på stor! Shit, jag måste ha sett fel tänkte jag direkt! Har bara sett en orm i det fria här i Sverige i hela mitt liv och det var en liten huggorm som hästarna hade trampat ihjäl i hagen. Hur stor är då risken att en stor svart ringlande sak dyker upp precis utanför Sösdala och att jag dessutom kör över den?!

Av ren nyfikenhet så var jag tvungen att vända om och köra tillbaka för att kolla och mycket riktigt, där låg ormen. Feg som jag var, så vågade jag faktiskt inte gå ut och se om den var död för den var verkligen stor och jag visste ju inte vad det var för sort heller. Den låg i alla fall helt stilla så jag antog att den var död. Lite senare ringde jag till min pappa för att berätta om den lilla incidenten och han skulle stanna och kolla till ormen, då han ändå hade vägarna förbi. Han ringde tillbaka sen och kunde bekräfta att det var en snok, den var stendöd och det var den största snok han någonsin sett!!

Längs den vägen brukar det vara många som tar promenader med sina hundar, springer eller cyklar, tänk att stöta på den där stora ormen (levandes alltså). Visst, den är kanske inte farlig, men ändå, lite läskigt tycker jag nog att det är och då har jag egentligen ingen ormfobi alls. Stackars orm, den skulle ju bara över vägen och så blir den ihjälkörd av mig. Fast det var ju ändå tur att det inte var en hare (har redan kört på ett par stycken tyvärr, hemskt) eller ännu värre en katt (hemska tanke). När jag körde hem från mina föräldrar igår, så kunde jag inte låta bli att stanna till och ta en bild på den store, stackars ormen som fortfarande låg kvar vid vägen. Så alla känsliga läsare, scrolla inte ner längre på sidan, för här kommer bilden!

Wanås

Vi gjorde en liten utflykt till Wanås häromdagen, lilla familjen plus Tobbes bror Alexander och deras kusin Hampus. Har varit ett par gånger där förut med jobbet, men ingen av de andra hade varit där tidigare. Dessutom lyste solen varmt på himmelen, perfekt för en utflykt och picknick i det gröna.

Wanås består av ett slott från 1400-talet, ett ekologiskt jordbruk, en naturskön skulpturpark och en konsthall. Väldigt intressant med all spännande historia bakom Wanås slott och alla kringliggande byggnader. Tänk att slottet är från 1400-talet, det är längesen det! Sen var ju även den gigantiska eken (se foto nedan) där, där man hängde snapphanar i förr, kusligt men spännande.

Jag har väl aldrig direkt varit intresserad av konst, men hela miljön runt Wanås gör det hela så himla gemytligt att bara strosa runt där och beundra alla konstverken. Det är väl det som är det bästa egentligen, att man behöver inte förstå sig på konsten i sig, det är roligt att titta på i alla fall. Kan säga att när vi varit där med jobbet så har barnen varit helt begeistrade. Man behöver inte krångla till det så mycket för att komma iväg på en utflykt och det behöver inte ligga så långt iväg för att barnen ska uppskatta det! Så har ni inget för er en vacker dag, ta med er familjen eller vänner och åk dit vet jag.

Den enda nackdelen med Wanås skulle väl vara att det är ganska dyrt att besöka stället, för vuxna över 18 år kostar det 80 kronor, men alla under det går gratis. Sen är där faktiskt öppet alla dagar året runt, det är ju alltid positivt. Sen jag var där sist hade det kommit upp en hel del nya konstverk. Sen gick vi den långa turen i skogen som jag heller inte gått innan och där var en hel del att titta på.

Efter rundan som tog ca. 1 timme hade vi en mysig välförtjänt picknick i det gröna. Jalmar åkte i ryggsäcken på Tobbes rygg hela rundan och tyckte det var hur kul som helst. Jag passade som vanligt på att ta lite foton, går ingenstans utan kameran nu för tiden, så ta er gärna en liten titt här nedan!

Överraskningsfest

Igår var vi på en superkul fest i Hässleholm. Robin, Tobbes bror, fyllde 25 i veckan och har hela tiden sagt att han inte ville bli firad, i alla fall inga presenter. Julya, Robins sambo, lyckades i smyg planera en överraskningsfest för honom och den ägde alltså rum igår hemma hos Julyas mamma och hennes man. Kan säga att Robin inte anade något över huvud taget och blev totalt överraskad!

Samling i garaget

Julya hade sagt att helgen därpå så skulle han inte boka upp något typ, så därför anade han att det var något på g då i stället. I går däremot hade Julya arrangerat att de två skulle iväg på ett cocktailparty hos en kompis till henne. För att vara på den säkra sidan, så hade Robin fått ett samtal i veckan av denne kompis där han blev inbjuden personligen. Så intet ont anande klädde Robin (och Julya) upp sig för att gå på detta icke existerande cocktailparty och körde iväg till Hässleholm. På vägen dit skulle de "bara köra inom Julyas mammas hus och hämta ett par flaskor vin". Alla vi som var bjudna var förstås där redan och väntade spänt på deras ankomst. Alla bilar hade vi parkerat längre bort så inte Robin skulle misstänka något. När det var dags gömde vi oss alla inne i deras garage knäpp tysta. Eftersom Julya körde var det förstås Robin som fick gå ut och "hämta vinflaskorna". Så öppnade han garageporten och där stod vi (ca.35 pers) och började sjunga "ja, må du leva". Kan säga att Robin blev helt vettskrämd och skrek/hoppade till högt av rädsla! Ja, vem hade inte blivit rädd?! Kul var det i alla fall och han blev himla glad när han förstod vad som pågick.

En något chockad Robin

Julya hade lyckats samla ihop en massa folk och det blev en så himla lyckad fest! Det bjöds på god mat, fina tal till Robin, lekar och alla var på riktigt festhumör, kul! Eftersom Robin inte ville ha några presenter, fick de som ville skänka en peng som sedan skulle gå till välgörande ändamål, där Robin får välja vilken organisation han vill.

En lättad Julya

Tusen tack Julya för en supertrevlig fest och grattis Robin!

Jalmar och mamma minglar

Robin håller tacktal

Stövelkastning, inte så lätt som det ser ut

Här vispas det grädde för fullt

Lillprinsen börjar bli stor

Ja, så fort det går alltså! Jag hinner knappt med. Var blir tiden av egentligen?! Känns som det var igår man kom hem från BB med sitt lilla knyte i famnen. Om en vecka blir vår Jalmar 10 månader, om ett par månader fyller han ett år! Ett helt år!
Tänk vad mycket en bebis går igenom sitt första levnadsår. Det händer ju nya saker nästan varje dag som den ska lära sig och snappa upp. Tänk så olika alla bebisar är och vilka olika förutsättningar de föds med, beroende på var i världen man bor, gener, fattig/rik osv. Ändå går de alla igenom exakt samma utveckling det första året, månad för månad. Att det bara finns där naturligt, som att le, skratta, gråta, greppa tag i saker, jollra, vända sig, sitta, krypa, gå, prata, äta själv, resa sig mm. Helt fantastiskt tycker jag. Fantastiskt att de bara kan bli till och hela gravidprocessen i sig.
Jalmar har de senaste dagarna börjat krypa på riktigt. Han har rest sig i krypställning ganska länge, men inte kommit framåt (snarare bakåt) och blev lika frustrerad varje gång han försökte. Den senaste veckan har han satt sig upp från liggande och lagt sig ned från sittande, så det var ju bara en tidsfråga innan han skulle börja krypa. Han är stolt som en liten tupp när han tar sig fram här hemma på golvet. Tänk bara så frustrerade det måste ha varit att se en massa roliga saker varje dag som man vill utforska,men inte kunna ta sig dit. Sen har han börjat resa sig mot saker också, vilket kanske inte är så jättelyckat alla gånger. För Jalmars del så älskar han det, men för vår del så gäller det att ha lite is i magen. Inget kul alls när han i ena sekunden reser sig mot något och i andra sekunden trillar och slår i huvudet. Man har inte en chans att hinna ta han även om man sitter precis bredvid, men jag antar att det bara är att vänja sig, för det lär väl bli mycket av det i fortsättningen! Stolt är man i alla fall, man känner riktigt hur varm man blir inombords av all kärlek. Älskar dig Jalmar!
Sen vill han ju även äta själv numera, vilket är lite lätt påfrestande som förälder. Visst är det toppen att han kan själv, men det är väldigt pilligt och kladdigt och det tar lång tid innan han hinner få i sig så han blir mätt. Men vi har ju all tid i världen för det mesta, så det är helt i sin ordning. Tacksamt är det i alla fall att han gillar det mesta. Var lite orolig ett tag, när han var runt 6 månader, för då vägrade han äta fisk, men numera går det alldeles utmärkt. Däremot totalvägrar han välling och numera även gröt, vilket annars är så smidigt i många lägen. Nej, det ska va mackor, helst med messmör eller leverpastej som han kan pilla i sig alldeles själv, då är det frid och fröjd hos familjen Högberg!

Skrämmande fakta

Eftersom Tobbes minsta brorsa Alexander ligger i lumpen och kommer att göra det ett år, så har vi passat på att låna hans Playstation 3. Jag förstår kanske mig inte riktigt på det, men tydligen så ska det vara betydligt bättre bild om man har det och samtidigt ser på dvd:s som är speciellt för Ps3. I alla fall så fick vi med några filmer och bland annat då en hel dvdserie med olika naturfilmer filmade från olika klimat som till exempel öknen, antarktis, grottor, regnskog osv. Helt fantastiskt filmat och man blir helt fascinerad av hur vacker vår värld egentligen är. Men när vi sitter där i vår soffa och kollar och fascineras över all natur och alla fina djur, jag och Tobbe, så slår det mig att allt detta kanske inte finns kvar när Jalmar är vuxen. Hemska tanke, men tror det ligger mer sanning i det än vad man vågar erkänna för sig själv. Jag kollade lite på WWF:s hemsida och det är verkligen sorgligt när man läser det. Visste ni att.....

• 2/3 av världens isbjörnar kan vara borta vid år 2050 på grund av att havsisarna sommartid kommer att smälta bort i stora områden i Arktis.
• Idag finns det omkring 3500 vilda tigrar kvar i världen jämfört med i början på 1900-talet då det fanns 100 000! Tjuvjakt är det största hotet mot tigern, då man använder malda tigerben i orientalisk medicin.
• Idag finns det inte mer än 1600 jättepandor kvar på grund av att människan har huggt ner skogarna de lever i.
• Gorillor och schimpanser är allvarligt utrotningshotade och kommer antagligen att försvinna helt inom en snar framtid. Detta för att så kallat "bushmeat" blivit otroligt populärt på lyxrestauranger världen över.
• 8 av 13 valarter är utrotningshotade, dels för miljön, dels för tjuvjakt.
• Det finns bara 25000-40000 lejon kvar i Afrika idag.

Ja, detta var bara en liten del av den fakta jag hittade på WWF:s hemsida. Skrämmande tycker jag! Jag vill ju att Jalmar ska växa upp i en värld där man bryr sig om djuren och naturen och att allt det där fantastiska ska finnas kvar när han blir stor. Tyvärr betyder pengar och makt för mycket i dagens samhälle och då bryr man sig inte om tigern eller isbjörnen lever om 20 år eller inte. Man hör och läser varje dag om hur illa ställt det är med världen osv, men hur många tar egentligen det på allvar?! Jag hoppas i alla fall att det blir bättre i framtiden, men först måste nog var och en tänka på vad man kan göra för att bidra med en bättre framtid till våra barn. Om man inte kan påverka världen så kan man åtminstone påverka sig själv och sin omgivning.

Bröllopsdag

Tobbe, jag hoppas att du läser detta i morgon bitti, alltså den 18 augusti, då vi firar tvåårig bröllopsdag.

Så..god morgon på dig älskling! Ville bara skriva ett litet grattis på vår bröllopsdag! Tänk att det redan gått två år sedan vi gifte oss, två år! Känns som igår tycker jag, den näst bästa dagen i mitt liv, för den allra bästa dagen var ju såklart när vi fick vår älskade lille son, det tror jag du också tycker! Tänk att vi varit tillsammans i över 10 år nu och ändå känns allt fortfarande lika bra som när vi träffades. Klart att vi också har våra duster ibland och ja, jag vet att jag kan vara bra långsint, men det går över till sist och sams det blir vi alltid igen. Jag vill i alla fall bara säga att jag älskar dig Tobbe, du är underbar, tack för att du finns i mitt liv. Hoppas du får en bra dag på jobbet, så ses vi ikväll, vår lilla familj. Puss och kram från din fru=)

Sista semesterhelgen

Ja, för denna gången. Värst är det för stackars Tobbe som måste ge sig upp 05.00 i morgon bitti och köra iväg till jobbet efter fem härliga semesterveckor. Förstår hans ångest till 100%, vem hade inte haft det?! Tycker verkligen synd om honom! Visserligen är jag mammaledig, så ska absolut inte klaga, men jag kan ju heller inte sticka under stolen med att allt faktiskt är lättare när man är två föräldrar. Alla vardagliga sysslor som att städa, tvätta, diska, laga mat och storhandla blir genast lite knepigare och tar längre tid när man är själv. Det beror ju även på vilket humör Jalmar är på, är det surt och kinkigt så är det bara att lägga ner allt helt och hållet. Beundrar dig Lina, som har två små barn att ta hand om utöver allt annat som ska göras i vardagen. Fast ska tillägga att Jalmar för det mesta är på jättebra humör och tycker allt är spännande, så oftast går det bra. Sen handlar det ju också om att prioritera, vad är viktigast, att dammsuga eller va med sin son?! Det valet är ju inte så svårt att gissa, men jag menar bara att vissa saker måste göras oavsett, som att laga mat och handla.

I torsdags var vi och firade Alexander i Sösdala, som fyllt 19 år. Han ligger för tillfället i lumpen och var hemma på permis denna helgen. Det blev god mat och tårta. Alltid lika mysigt att träffa sina nära och kära.
I fredags var Jalmar med Tobbe, Robin och Alexander och sköt ut lite bollar på golfbanan i Hässleholm, vilket han tyckte va kul.
I lördags åkte lilla familjen ner till Malmö för att hälsa på en kompis jag gick på lärarutbildningen tillsammans med. Matilda och jag umgicks ganska flitigt när vi båda bodde i Kristianstad, men har inte träffats på ett par år nu, det har ju en tendens att bli så när man flyttar tyvärr. Vi har många roliga minnen tillsammans från Högskolan och Kåren. Hur som helst så var det himla kul att träffas igen och det kändes verkligen inte som det var så längesen vi sågs. Även Matildas sambo Love var med, trevlig prick det där. Efter det så hade vi tänkt passa på att besöka Tobbes cykelpolare Richard, som också bor i Malmö, men det blev aldrig av, så vi tog en sväng inom Robin och Julya istället och drack lite kaffe.
Idag har vi varit hemma och myst hela dagen, jag , Tobbe och Jalmar. Vi var iväg en sväng och plockade lite björnbär nu ikväll, inte så lite heller, fem liter plockade vi utan den minsta ansträngning. Vi hade lätt kunnat plocka det tredubbla till, så mycket björnbär var där, men vi skulle hem och lägga Jalmar. Så nu är det bara att njuta av det lilla som är kvar av den sista semesterhelgen för i år. I morgon kallar verkligheten igen, i alla fall för vissa.

Synfel -ett dyrt kapitel

Mina första glasögon fick jag på högstadiet någon gång. Jag gillade inte alls det utan tyckte det var extremt fult med glasögon, så därför använde jag inte heller dem mer än hemma. Likadant var det när jag gick gymnasiet, då skulle man ju vara hipp och ett par glasögon passade definitivt inte in i bilden på min image, så därför använde jag inte dem i skolan alls. Nu i efterhand var det förstås väldigt dumdristigt gjort, då synen bara blev sämre och sämre ju mer jag ansträngde den utan glasögonens hjälp. Jag började märka att jag inte längre kunde läsa texten på tv:n och heller inte när läraren skrev på tavlan, vilket gjorde det hyfsat svårt att hänga med på lektionerna. När jag så i trean på gymnasiet fick linser för allra första gången så var det som en helt ny värld öppnade sig! Oj, jag kunde ju verkligen se allt, vilken otrolig befrielse det var! Och som man tittade på allt och alla med nya ögon, var det så omgivningen och folk såg ut!

Idag skulle jag aldrig klara mig utan mina linser och inte utan glasögonen heller för den delen. Jag tycker att det är ganska snyggt med glasögon faktiskt. Finns så många snygga bågar som passar till alla ansiktsformer och utseenden. Vissa personer passar till och med bättre i det än utan, som till exempel min käre man, han är ju jättefin i sina brillor. Sen är det ganska bekvämt att bara ta på sig glasögonen, jämfört med linserna som kan va ganska meckigt ibland. Däremot måste jag ändå säga att jag föredrar linserna. Skärpan är mycket bättre, man ser i alla vinklar och vrår och det blir aldrig imma eller regn på dem.

Undra egentligen hur mycket pengar man lägger ut för något så livsnödvändigt som sin syn? Tänk om man hade haft perfekt syn, så mycket pengar man hade sparat alltså! Jag var hos optikern idag och bara synundersökningen (som man måste göra titt som tätt) och ett paket halvårslinser med linsvätska går ju på närmre 1500 spänn. Tänk så mycket det blir på ens livstid. Sen tillkommer att man måste byta glasögon lite då och då. Sist jag köpte glasögon gick det på 4000kr. Visserligen så kan man ju välja ett par billigare bågar, men jag tycker att ska man ändå köpa nya så ska man köpa ett par som man vill ha och som sitter snyggt på en. Med andra ord en hel jäkla förmögenhet som man slänger ut på sin syn! Hade gärna haft de pengarna till något annat kul, men som sagt, det är ju nödvändigt. Funderar starkt på en ögonoperation, som inte kostar så himla mycket faktiskt (med tanke på hur mycket pengar man ändå slänger på synen), typ. 15000 per öga, men det finns ju alltid en risk att det inte blir bra.

Hur som helst, jag har haft samma synskärpa i nästan 10 år nu, men har det senaste halvåret tyckt att jag ser sämre. Har även haft rejäl huvudvärk den senaste tiden. Det visade sig att på detta halvåret hade synen försämrats avsevärt mycket, till och med så optikern reagerade. Från -4, 75 (det är mycket bara det!) till -5,25 på båda ögonen. Lite läskigt är det allt, att den har ändrat sig så mycket. Jag frågade optikern hur mycket synfel man kan ha innan man blir blind, men han sa att jag kan vara lugn än så länge, de linserna som jag har finns till -20!

Mitt val som vegetarian

Eller ska jag kanske skriva "fuskvegetarian"?! Ni som känner mig väl, vet ju att jag är en sann djurvän och har varit sedan jag föddes typ. Vet inte varför, men har alltid känt ett speciellt band till djur och de ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det absolut värsta jag vet är djur som på något sätt far illa, försvarslösa djur som inte har en chans att kunna försvara sig. Eller så försöker de försvara sig, men har inte en chans mot oss människor. Jag tror absolut att djur, precis som vi människor, har en själ, känslor och framför allt känsel!

Utifrån vad jag läst, sett och även pratat med folk som arbetar inom slakteribranchen, så är det uppenbart att djur som går till slakt inte hanteras speciellt varsamt. Faktum är att på ett slakteri bryr man nog inte sig så mycket om hur djuren känner eller hanteras över huvud taget, de ska ju ändå dö. Likaså hanteringen av djuren i transporterna till slakteriet. Enligt mig så är detta är fruktansvärt grymt och därför gjorde jag också valet att bli vegetarian. Jag är ingen militant vegetarian och har inget behov av att påverka andra heller, men för min egen del så känns det mycket bättre att inte bidra till djurens lidande. För lider, det är jag helt övertygad om att de gör.

Fisk och skaldjur äter jag eftersom de inte har samma utvecklade hjärna som andra djur och kan då heller inte känna på samma sätt. Ska kanske tillägga att jag endast köper fisk som är krav-märkt. Jag äter även ägg, men givetvis bara från frigående höns. Sen kan man kalla det för fuskvegetarian eller vad man nu vill, då jag faktiskt äter viltkött ibland, men bara som min pappa eller någon i hans jaktlag har skjutit. Detta för att jag vet till 100% att djuren inte har lidit en enda sekund, utan dött direkt på plats ute i naturen.

Tobbe har ju också på senare dagar gått över till min linje. Däremot får Jalmar kött i sin kost, ett val som vi gjort eftersom vi tror att han behöver den näringen som kött innehåller. Visserligen är utbudet av vegetariska alternativ stort i affärerna idag, men näringsmässigt så kan det inte jämföras med kött. Jag vill heller inte att Jalmar ska särbehandlas på framtida förskola/skola, utan han ska få äta den maten de andra barnen äter. När han sen blir så stor så han förstår innebörden av varför man blir vegetarian så ska han själv få göra det valet. Jag lagar inte någon extra mat till honom, utan han äter det vi äter hemma. Ibland blir det kött (vilt), ibland fisk och ibland vegetariskt. Han verkar gilla det mesta och skönt är ju det!

Alfapet

Varför heter det egentligen Alfapet?? Låter så dumt när man säger det, borde ju vara Alfabet i stället. Finns det någon som har en bra förklaring så lämna gärna ett inlägg här nedan. Hur som helst, trots ett antal vuxenpoäng, så är det ett himla trevligt spel tycker jag. Har inte spelat det mer än tre-fyra gånger än så länge, men hur kul som helst.

Jag och Tobbe satt här hemma i går kväll och hade inget att göra, då han föreslog att vi skulle spela Alfapet. Det tog en liten stund innan geniknölarna började ta fart, men när man väl kom in i det så fick verkligen hjärnan gå på högvarv. Vi satt ett par timmar och spelade, tiden bara rann iväg även om det bara var vi två. Lite mer socialt än att bara sitta framför tv:n och glo, som man gör de flesta kvällar tillsammans. Sen känner jag att jag har tappat så mycket från min lärarutbildning då svenska är ett av mina grundämnen och Alfapet är ju ett genialiskt sätt att öva upp sig igen på! Mycket dolt som grävs fram långt där innanför pannbenet och man lär sig en hel del. Måste ju lite skadeglatt även tillägga att jag vann förresten!

Svårast är att hitta ord som börjar på eller innehåller q. Vad sjutton börjar på q?! Eller ord med z förrutom zebra och zoo och ord med x? Jag var faktiskt inne och kollade på nätet idag, nyfiken som jag är. Hittade bland annat qigong, queer (trodde det var amerikanskt slangord) och quorn (borde väl jag vetat som är vegetarian) på q. På z finns hur mycket som helst, som till exempel zink, zenit, zooma, zigenare, zombie och zappa. Tänk att det finns ett ord som heter "zappa" enligt Svenska Akademins Ordlista, trodde det var ett slangord. Tänk så många ord som tillkommit sen man var liten, inte fasiken visste man vad zenbuddhism eller xantippa (argsint och grälsjuk hustru) var på den tiden?! Utvecklingen går verkligen framåt i dagens samhälle!

Så är ni uttråkade eller bara inte har något att göra, kör en omgång Alfapet vet jag! Har ni inget så kom gärna hit och spela med oss, vi lovar att bjuda på fika=)!