Lillprinsen börjar bli stor
Ja, så fort det går alltså! Jag hinner knappt med. Var blir tiden av egentligen?! Känns som det var igår man kom hem från BB med sitt lilla knyte i famnen. Om en vecka blir vår Jalmar 10 månader, om ett par månader fyller han ett år! Ett helt år!
Tänk vad mycket en bebis går igenom sitt första levnadsår. Det händer ju nya saker nästan varje dag som den ska lära sig och snappa upp. Tänk så olika alla bebisar är och vilka olika förutsättningar de föds med, beroende på var i världen man bor, gener, fattig/rik osv. Ändå går de alla igenom exakt samma utveckling det första året, månad för månad. Att det bara finns där naturligt, som att le, skratta, gråta, greppa tag i saker, jollra, vända sig, sitta, krypa, gå, prata, äta själv, resa sig mm. Helt fantastiskt tycker jag. Fantastiskt att de bara kan bli till och hela gravidprocessen i sig.
Jalmar har de senaste dagarna börjat krypa på riktigt. Han har rest sig i krypställning ganska länge, men inte kommit framåt (snarare bakåt) och blev lika frustrerad varje gång han försökte. Den senaste veckan har han satt sig upp från liggande och lagt sig ned från sittande, så det var ju bara en tidsfråga innan han skulle börja krypa. Han är stolt som en liten tupp när han tar sig fram här hemma på golvet. Tänk bara så frustrerade det måste ha varit att se en massa roliga saker varje dag som man vill utforska,men inte kunna ta sig dit. Sen har han börjat resa sig mot saker också, vilket kanske inte är så jättelyckat alla gånger. För Jalmars del så älskar han det, men för vår del så gäller det att ha lite is i magen. Inget kul alls när han i ena sekunden reser sig mot något och i andra sekunden trillar och slår i huvudet. Man har inte en chans att hinna ta han även om man sitter precis bredvid, men jag antar att det bara är att vänja sig, för det lär väl bli mycket av det i fortsättningen! Stolt är man i alla fall, man känner riktigt hur varm man blir inombords av all kärlek. Älskar dig Jalmar!
Sen vill han ju även äta själv numera, vilket är lite lätt påfrestande som förälder. Visst är det toppen att han kan själv, men det är väldigt pilligt och kladdigt och det tar lång tid innan han hinner få i sig så han blir mätt. Men vi har ju all tid i världen för det mesta, så det är helt i sin ordning. Tacksamt är det i alla fall att han gillar det mesta. Var lite orolig ett tag, när han var runt 6 månader, för då vägrade han äta fisk, men numera går det alldeles utmärkt. Däremot totalvägrar han välling och numera även gröt, vilket annars är så smidigt i många lägen. Nej, det ska va mackor, helst med messmör eller leverpastej som han kan pilla i sig alldeles själv, då är det frid och fröjd hos familjen Högberg!
Tänk vad mycket en bebis går igenom sitt första levnadsår. Det händer ju nya saker nästan varje dag som den ska lära sig och snappa upp. Tänk så olika alla bebisar är och vilka olika förutsättningar de föds med, beroende på var i världen man bor, gener, fattig/rik osv. Ändå går de alla igenom exakt samma utveckling det första året, månad för månad. Att det bara finns där naturligt, som att le, skratta, gråta, greppa tag i saker, jollra, vända sig, sitta, krypa, gå, prata, äta själv, resa sig mm. Helt fantastiskt tycker jag. Fantastiskt att de bara kan bli till och hela gravidprocessen i sig.
Jalmar har de senaste dagarna börjat krypa på riktigt. Han har rest sig i krypställning ganska länge, men inte kommit framåt (snarare bakåt) och blev lika frustrerad varje gång han försökte. Den senaste veckan har han satt sig upp från liggande och lagt sig ned från sittande, så det var ju bara en tidsfråga innan han skulle börja krypa. Han är stolt som en liten tupp när han tar sig fram här hemma på golvet. Tänk bara så frustrerade det måste ha varit att se en massa roliga saker varje dag som man vill utforska,men inte kunna ta sig dit. Sen har han börjat resa sig mot saker också, vilket kanske inte är så jättelyckat alla gånger. För Jalmars del så älskar han det, men för vår del så gäller det att ha lite is i magen. Inget kul alls när han i ena sekunden reser sig mot något och i andra sekunden trillar och slår i huvudet. Man har inte en chans att hinna ta han även om man sitter precis bredvid, men jag antar att det bara är att vänja sig, för det lär väl bli mycket av det i fortsättningen! Stolt är man i alla fall, man känner riktigt hur varm man blir inombords av all kärlek. Älskar dig Jalmar!
Sen vill han ju även äta själv numera, vilket är lite lätt påfrestande som förälder. Visst är det toppen att han kan själv, men det är väldigt pilligt och kladdigt och det tar lång tid innan han hinner få i sig så han blir mätt. Men vi har ju all tid i världen för det mesta, så det är helt i sin ordning. Tacksamt är det i alla fall att han gillar det mesta. Var lite orolig ett tag, när han var runt 6 månader, för då vägrade han äta fisk, men numera går det alldeles utmärkt. Däremot totalvägrar han välling och numera även gröt, vilket annars är så smidigt i många lägen. Nej, det ska va mackor, helst med messmör eller leverpastej som han kan pilla i sig alldeles själv, då är det frid och fröjd hos familjen Högberg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar