Skön helg

Åh, vad helgerna är underbara! Hade varit ännu skönare om helgen bestod av tre dagar i stället för två. Då hade man hunnit varva ned ordentligt och njuta lite till.

Lördagen började för vår del med en riktig mysfrukost. Lite lyxigt när man bor mitt ute på landet i kallaste, snöigaste vintern och får frallor serverade vid dörren på lördagsmorgnarna. Några väldigt snälla föräldrar hjälper tydligen sina barn att köra ut frallor även till oss ute på landsbygden för att få ihopa till klasskassan. Efter denna goa lördagsfrukost begav vi oss till Kristianstad för lite shopping. Jag har typ inga kläder snart att gå i för magen tar emot numera och de mammakläder som jag har är sommarkläder. Det blev i alla fall ett par nya mammajeans, linne, kofta och bh. Vi passade på att käka lunch på Grafitti café och sen gick vi en runda till på stan. Ville ha ett par nya gardiner till vardagsrummet och jag hittade ett par superfina inne på Hemtex, men priset tog faktiskt emot, så det blev inga denna gången. Kostade 300kr stycket och jag behövde fyra stycken, vilket innebar 1200 spänn!

Resten av lördagen spenderade vi hemma och bara myste runder med go fika (semlor) och sen gjorde vi för första gången egen sushi. Oj, vad lyckat det blev! Jo, faktiskt riktigt, riktigt gott och inte alls så svårt som jag hade föreställt mig. Bara ett glas vin som saknades, men det lär ju dröja ett tag tills jag får avnjuta det. Måste absolut göras fler gånger, så himla gott!!

Idag har vi varit både hos svärföräldrarna och mina föräldrar och hälsat på. Jalmar fick en alldeles egen docka av farmor och farfar som han studerade väldigt ingående, då den både pratade och blinkade med ögonen. Ja, vad är det som säger att inte pojkar kan leka med dockor?! Väldigt bra tycker i alla fall jag. Tack snälla svärföräldrar! Vi hann även med en tur till min bror och hans familj. Där bjöds det på god fika med både rabarber-, hallon- och blåbärspaj. Tar ju nästan hela dagen när man åker iväg så där, men det är det värt för det e så kul att träffa alla och Jalmar gillar ju att vara både hos farmor och farfar och mormor och morfar. En lyckad helg har det varit med andra ord och jag ser redan fram emot nästa=)!

Fredagsmys

Så var det fredagsmys och det är så himla skönt. Efter en lång vecka så kommer fredagskvällen att intas framför Let´s Dance (heja Mattias och Cissi) med en skål godis och en stor gosig filt. Fredagar är nog den näst bästa dagen efter lördagar. Tycker man uppskattar den ännu mera när man jobbat hela veckan. Så skönt att kunna slappna av inför den kommande helgen och bara njuta. Tycker ni alla ska göra det också och så önskar jag er en mysig helg! Kramen på er!

Fullmåne

Så, nu har jag äntligen sett "New Moon", den andra filmen i Twilight-serien. Förvisso inte den bästa kvaliteten, men ändå. Har ju längtat efter att få se den. Och jag gillade den faktiskt. Den har inte fått lika bra kritik som den första, så jag var lite skeptiskt, men bra var den hur som helst. Älskar den mystiska stämningen i filmen, ljuset och ljudet och storyn. Sen är det kul med skådespelare som inte är så kända och dessutom är så talangfulla som dessa. Ja, absolut sevärd, så kolla gärna in. Längtar redan tills trean och fyran kommer ut.

Välgörenhetssingel

Läste nyss i tidningen att världens bästa låt, "Everybody hurts" med REM, ska bli välgörenhetslåt till minne för offren på Haiti. Den ska sjungas in av en rad artister och produceras av Simon Cowell (American Idol-domaren). Klara artister är bland annat James Blunt, Take That med Robbie Williams, Kylie Minouge, Elton John, Coldplay, Leona Lewis. Kan bli väldigt intressant det här och jag väntar med spänning. Undrar verkligen om det kan bli bättre än originalet, men det låter ju ganska lovande med James Blunt, Robbie Williams och Coldplay. Vi får se, vi får se.

Födelsedag

Jo, så var man ett år äldre igen. Konstigt vad tiden går fort nu för tiden, tyckte det var precis som jag fyllde 25! Ska inte klaga, för jag känner mig inte äldre än 25 faktiskt och det är väl det allra viktigaste, ett ungt sinne.
Dagen har varit väldigt vanlig, ungefär så som mina vardagar ser ut just nu, med jobb på dagtid och familjemys på kvällstid. Känns som en helt vanlig dag förutom alla fina gratulationer som jag har fått förstås (tack alla som känner sig träffade!). Vi firade lite redan i går kväll eftersom det beryktade vinterovädret väntades komma idag och därmed också trafiksvårigheter att komma hit. Fick i alla fall pengar av mina kära föräldrar och en jättefin kaffebryggare av mina kära svärföräldrar. Det enda jag önskade mig av Tobbe och Jalmar var att vi skulle boka en weekend i Köpenhamn längre fram i vår, så vi kan ta en tur till zoo (Jalmar älskar ju djur) och bara mysa runt i storstan hela familjen. Sen har jag ju redan allt jag önskar mig och jag kan inte bli lyckligare än så: en underbar man och en underbar son, en liten till på väg och att alla nära och kära får vara friska, det är lycka det.

Torr

Ja, det kan ju knappast undgå någon vilken kall och lång vinter vi har här nere i söder och inte verkar den ge med sig heller! Åhh, jag som vill ha vår NU!! Både jag och Jalmar tycks inte vara gjorda för vinterklimatet alls. Vi är så jäkla torra i huden båda två och det verkar inte som det hjälper med något just nu.

Förra året vid den här tidpunkten, då Jalmar var tre månader, hade han "torrfläckar" över hela kroppen som var hemska. Stora, röda fläckar som kliade och irriterad. Han var så torr så han kliade och rev sig sönder och samman och var alldeles blodig med stora rivsår i huvud och panna, stackarn. Vi fick efter många om och men en utredning på vad det kunde vara via bvc och det visade sig att Jalmar har så kallat "atopiskt eksem". Inget farligt eller så, vissa barn föds med det och tål alltså inte det kallare klimatet så bra, men som tur är så kommer det att växa bort. Efter ett "smörjschema" ordinerat av läkare, med diverse kortisonsalvor och dylikt försvann som tur var de jobbiga eksemen. Denna gången är det inte alls så allvarligt, men han blir dock så himla torr i huden och främst på kinderna när han varit ute om dagarna. Det enda man kan göra för att förhindra och lindra det är alltså att smörja, smörja, smörja. Så det gör vi, varje kväll och det funkar helt ok, Jalmar är så van vid detta laget.

Jag skulle tro att det är en kombination av kylan och gravidhormonerna, för denna säsongen har jag också blivit torr som bara den, allra mest i ansiktet. Har fått stora, röda, torra fläckar i ansiktet som inte alls är så snyggt och man känner inte sig så jättefräsch. Är noga med att smörja in mig, Repair eller MiniDerm är jättebra, men så trist när övriga ansiktet blir blankt som en skridskois! Arghh, jag vill ha vår NU!!!!!

Tips om någon bra ansiktscreme tas tacksamt emot!

Ikea Svågertorp

I går var vi en runda på det nya Ikea-varuhuset på Svågertorp i Malmö. Vi brukar alltid åka till antingen Malmö eller Helsingborg när vi ska till Ikea för det är så litet och trist i Älmhult. Hur som helst, har hört så mycket positivt om detta nya, så förväntningarna var höga. Men shit, va stort det var alltså och så mycket folk sen då!! Fanns till och med ett stort parkeringsgarage utöver den vanliga stora parkeringen och restaurangen var gigantisk. Det tog hur lång tid som helst att ta sig igenom hela byggnaden och utbudet var stort, men som sagt, alldeles för mycket folk för att man skulle kunna gå runt i lugn och ro och strosa. Det blev i alla fall lite smågrejer, som vanligt när man är på Ikea och Jamar tyckte det var hur kul som helst att busa runder inne på barnavdelningen, prova lite sängar och åka rulltrappor. Ett tips till er småbarnsföräldrar bara: ge aldrig ditt barn pasta med köttfärssås när ni är iväg, speciellt inte om ert barn vill äta själv, om ert barn har lite finare kläder på sig och om ni inte vill att ert barn ska se ut som en enda rödbrun sörja efteråt!

Trinny and Susannah

Tycker för tillfället att tv visar mest skräp om kvällarna, finns nästan ingenting att glo på i veckorna och lika lite på helgerna. Vart tog alla bra tv-program vägen, som till exempel House, Scrubs eller Top Models? Jag gillar So You Think You Can Dance, men det går ju så jäkla sent så det orkar jag aldrig se på. Let's dance är ok på fredagskvällarna men mer än så är det inte. Aldrig att de kan visa en bra film heller. Jag menar, hur många Beck-rullar finns det egentligen eller hur många gånger har de inte visat "Independence day"?! Jag tillhör dem som tycker det är mysigt att varva ner framför tv:n på kvällarna, men som sagt, väldigt trist utbud just nu.

Har i alla fall hittat ett program som jag verkligen älskar: Trinny and Susannah, som går på femman kl.20.00 på tisdagar. Dessa härliga kvinnor tar sig an och stylar andra kvinnor som har mindre intresse för mode eller helt enkelt inte vet hur de ska klä sig rätt i förhållande till sin figur och proportioner. Jag gillar att de inte försöker ändra på kvinnornas figur som de gör i så många andra program, utan här utgår man från varje persons förutsättningar och man lär dem att tycka om sina kurvor. Sen använder de även sig själva och sina kroppar som exempel för att visa att ingen faktiskt är perfekt och att alla är olika. Det ligger ju faktiskt mycket i hur man klär sig rätt och hur man framhäver de bra eller mindre bra delarna av sig själv. Tycker ni ska ta er en titt på detta program om ni inte redan har gjort det.

En liten tanke

Vill bara skänka en liten tanke till alla som drabbats av den hemska jordbävningen på Haiti och som just nu befinner sig i helvetet på jorden.

Kan själv

Just nu är det väldigt mycket "kan själv" hemma hos oss, i alla fall när det gäller att äta och dricka. Inte alltid lika kul att torka av bord och barn efter en måltid, men utveckling är ju utveckling och att lära sig själv är ju absolut bästa sättet=)!

Mammakroppen

Jag älskar att vara gravid och det finns ju inget bättre än att känna sitt lilla pyre där inne i magen som bökar runder, en helt otrolig känsla som jag är så tacksam att jag får vara med om. Dessvärre har man ju en tendens att lägga på sig några kilon när man är gravid och dessa kilon brukar för vissa inte bara sätta sig på magen, utan även på brösten, låren, ansiktet, rumpan osv. Jag tillhör denna kategorien och tycker verkligen inte att det är lika roligt med de där kilona som att vara gravid.

Förra gången jag var gravid gick jag upp ganska snabbt i vikt, men denna gången har jag "bara" gått upp tre kilo efter halva tiden. Känns ju helt ok, men ändå när man ser sig själv i spegeln så känns det liksom inte hundra. Man ska väl inte klaga som det heter, men man står ju faktiskt sig själv närmst och det är inte så kul att inte ha den kroppen som man är van vid (förrutom magen då). Var i stan i dag och provade lite kläder och allt satt hur konstigt som helst. Det börjar komma in så mycket fina vårkläder i butikerna och man blir så sugen på att förnya sin garderob lite..mmm, visst, eller hur! Självförtroendet är liksom inte på topp när man kommer ut från affären om man säger så.

Den enda butiken som numera säljer mammakläder är h&m, finns inte att få tag på annars förrutom på nätet då. De mammakläder som finns är typ i grått, vitt och svart, jättekul. Tror de att alla blivande mödrar vill vara trista grå möss eller?! Visst är det vanliga modet ganska bra anpassat idag även för oss gravida, men om man inte är trådsmal med bara en liten söt bebiskula mitt på magen, så är det hur svårt som helst att hitta kläder som sitter snyggt. Har man dessutom lite bröst, rumpa och höfter som jag, så är det ännu värre. Nä, om man skulle ta och starta ett klädföretag för gravida med "normala, kvinnliga" kroppar. Jag får väl helt enkelt ta och bita i det sura äpplet och satsa på "beach 2011" i stället.

Separationsångest

Tycker det har gått hur bra som helst att komma in i jobbet och jag trivs jättebra, men shit vad jobbigt det är att vara ifrån Jalmar! Tror att jag går igenom någon form av separationsångestfas just nu och vet att det finns flera mammor med mig som upplevt just detta. Sen kanske man är lite extra känslomässigt laddad just nu eftersom jag är gravid, så det kommer nog att ta ett tag till innan man hunnit vänja sig vid sin nya vardag.

Tänk ändå, man har burit på sitt lilla mirakel i magen i nio månader, fött fram honom, ammat honom i nästan åtta månader och varit med honom dag som natt i över ett år nu. Visst har man varit ifrån honom ibland, men inga längre stunder och inte under en sammanhängande period. Det bandet man har till sitt barn är så speciellt och starkt och det tror jag nog att de flesta mödrar känner till sina barn. Jag vet ju att Jalmar och Tobbe har det superfint tillsammans och jag unnar verkligen dom det, tycker att alla pappor borde få vara pappalediga och knyta an till sina barn. Det är absolut nyttigt för både mig och Jalmar att inte alltid vara tillsammans, för livet ser ju inte ut så i verkligheten, men det känns ändå i mammahjärtat. Jag vet att jag kommer att vänja mig, det får bara ta sin lilla tid.

Lägger in denna underbara låt (soundtracket från Tristan och Isolde-filmen) här nedan som jag och Tobbe lyssnade på under förlossningen och som vi förknippar med vår älskade prins Jalmar, lyssna på texten, helt fantastisk.

En liten prins till

Tänk att det redan har gått halva graviditeten! Idag har jag och Tobbe varit på ultraljud och det kändes himla bra. Blir liksom mer verklighet när man ser det lilla pyret dansa runder där inne i magen och det bästa av allt att det lilla livet är fullt frisk och allt såg ut precis som det skulle!

Ja..så till det som kanske var mest spännande, flicka eller pojke?! Jag har ju haft en stark känsla av att det skulle vara en flicka denna gången. Kan inte förklara det, det är bara en känsla som man har i kroppen. Kände lika starkt förra gången att det var en pojke och det var det ju. Fast denna gången misstog jag mig allt, för vi kommer alltså att få ytterligare en liten prins till familjen Högberg! Efter allt vi gått igenom för att vår älskade Jalmar skulle komma till världen och nu att detta lilla mirakel kunde bli till, så hade jag faktiskt inga önskemål om vad jag helst ville ha. Givetvis så kvittar det, bara barnet är friskt, men visst kan man få lov att önska tycker jag. Grejen var bara den att jag faktiskt inte hade någon speciell önskan. Kändes bara så underbart bra att över huvud taget få veta vad det är för en liten individ som ligger där inne i magen. Tänk så kul Jalmar och lilla pyret kommer att få tillsammans, mina små älskade prinsar!

Annars kan jag bara säga att jag mår toppen just nu. Den värsta tröttheten har gått över och jag är inte lika känslig för dofter längre som jag var i början. Trodde att jag skulle känna mig mer orolig för förlossningen än vad jag gör eftersom den var så tuff sist, men just nu känner jag mig helt lugn. Visst, det är ett tag dit så det är möjligt att det ändrar sig tills dess, men just nu bara njuter jag av att vara gravid och ha världens underbaraste man och son!

Förresten, är det någon som har ett bra namnförslag så får ni gärna hojta till. Vi har verkligen inget alls på lager här, så svårt med pojknamn. Det enda vi vet är att vi vill att det ska vara lite gammeldags så det passar ihop med Jalmar.

Det är kallt

...och jag FRYSER!! Usch, vad jag ogillar vintern och framför allt kylan! Kan över huvud taget inte se något positivt med denna årstiden, speciellt inte när temperaturen kryper nedåt -5 och allt över det. Hm, ja, det skulle väl vara att det inte finns några mygg, knott eller fästingar då, men annars kan det lika gärna vara. Jag vill ha vår nu!!

I går kväll när vi hade varit en sväng hos mina föräldrar och var på väg hem, visade mätaren i bilen -16 c*, alldeles för kallt i mitt tycke. När vi kom hem så var det hela 16 c* inomhus, fy fasiken vad jag frös! Det går åt dubbelt så mycket bränsle till att värma upp huset med när det är så kallt och man måste bylsa på sig till max när man går ut. Bilen måste man starta långt innan för att man inte ska frysa ihjäl när man sätter sig i den, inget vidare för miljön det och sen måste man skrapa rutorna vareviga gång man ska någonstans. Visst kan det vara fint när snön ligger vit och solen skiner ute, men när det är så kallt så kan man ju ändå inte vara utomhus och njuta av det. Stackars Jalmar klarar typ max en halvtimme ute i kylan, sen är han genomfrusen i både fingrar och tår och kinderna blir alldeles röda och torra, inget kul alls. Jag går och huttrar hela tiden, så kvittar det hur mycket jag än tar på mig, det enda som hjälper är att ställa sig i duschen en lång, lång stund. Jag är nog ingen vinter-människa helt enkelt.

Drygaste tiden är väl ändå januari-mars, då julen är förbi och man bara vill att det ska bli april månad, då våren tittar fram. Nä, tacka vet jag våren, den första vårsolen som kommer och tinar upp allt efter en lång vinter och allt börjar vakna till liv igen. Det blir ljusare och man får mer energi, blommor börjar titta fram genom snön, de första flyttfåglarna anländer och man känner att livet stömmar inom en. På ett sätt är det väl kanske ändå tur att vi har vinter här i Sverige, för då hinner man faktiskt längta till våren. Och jag längtar redan.

Första jobbdagen

Ja, efter att ha varit mammaledig i ett år och tre månader för att vara exakt, var det så dags för mig att börja jobba igen idag. När min mammaledighet började sa alla att "det kommer att gå så fort", "innan du vet ordet av det är det dags att börja jobba igen". Jaja tänkte jag, den tiden den sorgen. Ett år är ju som en evighet, speciellt när man får gå hemma och allt. Och så vips, innan man ens hunnit blinka, så hade det året gått och nu sitter jag alltså här efter min första jobbdag!

Jag måste säga att jag tycker det känns ganska bra ändå trots allt. Jag känner att jag verkligen har tagit tillvara på mitt första år med Jalmar, vi har njutit av varenda minut tillsammans och utvecklats mycket, både han och jag. Vi har tagit dagarna som de kommit och jag tror aldrig att jag har mått så bra eller njutit så mycket av något i hela mitt liv! Att få vara mamma är det bästa som hänt mig och att få se sin lille son växa, utvecklas och bli stor är den bästa känslan i världen! Ingen kärlek är så stor som till sitt eget barn, det kan jag svära på!

Jag kan villigt erkänna att visst känns det lite i maggropen att inte få spendera lika mycket tid med Jalmar som jag är van vid. Däremot är jag övertygad om att det är nyttigt för både honom och mig att vi är ifrån varandra lite och att han får vara med Tobbe, som nu ska vara pappaledig ett tag. Tobbe är i mina ögon den bästa pappan och jag vet att de kommer att ha lika mysigt ihop som jag och Jalmar haft.

Idag blev i alla fall en mjukstart på jobbet för min del. Hade en lite lagom dag på 4,5 timmar att jobba och dessutom torsdag, vilket innebär helg snart igen. Kände mig en aning ringrostig och det tar säkert en vecka eller två att komma in i vardagen igen, men bortsett från det så känns det faktiskt jättebra och allt är frid och fröjd.

Den oändliga historien

Någon mer än jag som minns denna fantastiska film från mitten av 80-talet?!
Blev glatt överraskad när jag gått upp i morse och slog mig ner framför tv:n med en kopp kaffe. Detta var min absoluta favoritfilm när jag var yngre och jag kunde se den om och om igen utan att tröttna. Har inte sett den på många, många år, så det blev verkligen en nostalgitripp! Vilken underbar historia i fantasins tecken och vilka underbara figurer som finns med i den. Favoriten var givetvis den söte "lyckodraken" Falkor, vem hade inte velat ha en sån som kompis?! Och vem minns inte söte Atreyu och hans häst Artax, den glupske Stenbitaren, den onde vargen Gmorg eller vackra Barnkejsarinnan?!

För er som vill minnas så kommer trailern här nedan och även det superbra ledmotivet "Neverending story" med Limahl, håll till godo;)!



The NeverEnding Story- Limahl

Leaper77 | MySpace Video

Mot alla odds

Som ni antagligen märkt så har det inte blivit så mycket bloggande för min del på sistone. Trodde ju att allt skulle bli lugnt, frid och fröjd när mina föräldrar var hemkomna från Thailand och jag slapp vara hundskötare längre. Tänkte att nu, nu äntligen är det jul och vi kan vara tillsammans hela familjen och bara njuta. Mmmm, visst, eller hur?!

Ett par dagar innan julafton blev min älskade lilla häst skadad i sitt ena framben och kunde inte gå över huvud taget. Benet svullnade upp som en ballong och vi trodde att hon antagligen halkat i hagen och skadat sig. Hon var väldigt illa däran och på en så gammal häst (30 år!!) såg inte oddsen så bra ut. Hon hade så himla ont och ville heller inte äta, utan stod bara i sin box och mådde allmänt dåligt. Livsgnistan var inte där liksom. Benet blev inte bättre och ringde jag till veterinären. Han tyckte att jag skulle vänta ytterligare några dagar för att se om det blev bättre. Om det inte blev det fanns det inte så mycket mer att göra för henne än att låta henne få sluta sina dagar innan hon fick lida för mycket. Att åka iväg med henne till en klinik för att röntga benet var uteslutet med tanke på både hennes tillstånd och ålder. Om det hade varit en spricka eller fraktur hade man heller inte kunnat göra något.

Ja, så dessa långa dagar pendlade jag mellan förtvivlan och förhoppning, men mest förtvivlan. För jag visste ju vad som väntade. Hon visade inga som helst tecken på att bli bättre och det är absolut inget värdigt liv att få stå i boxen och lida. Jag visste ju vad jag måste göra och var tvungen att kolla upp en del saker. Jag trodde jag hade förberett mig på denna situationen i många år eftersom hon är så gammal, men fy vad svag man är i detta läge! Hon har ju trots allt varit hos mig i 19 hela år och varit min trofasta vän i vått och torrt!

Jag hade redan bestämt mig för att jag ville få henne avlivad hemma och att hon absolut inte skulle få åka någon jäkla transport till något jäkla slakteri där jag inte hade en aning om hur det gick till eller vad de skulle göra med henne. Nej, hon skulle få begravas där hon hörde hemma och där hon trivdes allra bäst, i hagen hemma hos mamma och pappa. Sen skulle jag bestämma om det skulle ske med bultpistol eller med spruta och jag kom fram till att bultpistol är det minst smärtsamma sättet, då djuret i fråga inte hinner reagera alls, utan bara är borta på en ögondels sekund. Jag skulle bestämma hur hon skulle begravas, antingen som hon var eller kremeras, hur hon skulle fraktas till själva gravplatsen, jag skulle ansöka om tillstånd för att få begrava henne, jag skulle ta hand om alla hennes saker efteråt och jag skulle bestämma vad vi skulle göra med den andra hästen som hon gick med. Kan bara säga att jag har haft bättre jular än denna.

Så, mot alla odds, efter 10 dagars våndan, förtvivlan och ingen bättring alls, började det lukta väldigt illa från hennes hov och en stor böld började komma upp precis vid hovroten på det onda benet. Det visade sig vara en rejäl hovböld som tydligen är relativt vanligt hos hästar. De kan uppkomma genom att hästen stöter emot något vasst, som en sten till exempel. Hovslagaren kom ut på nyårsdagen (Tack snälla Fredrik!!) och karvade bort allt det ruttna och stack hål på själva bölden och satte på en sko på hoven så att hon skulle kunna stödja bättre. Nu, några dagar efter, haltar hon fortfarande mycket, men är på bättringsvägen tack och lov! Hon har fått tillbaka livsgnistan, linkar omkring i hagen och äter. Det kommer säkert att ta ett tag till innan hon blir riktigt bra, men vi har ju all tid i världen! Jag är så tacksam att det "bara" var en hovböld och att min lilla skrutta får hänga med ett tag till, seg som hon är!!! Älskar dig Pepsi.

Såhär kan en riktigt elak hovböld se ut, obs! inget för svaga....

God fortsättning

Här kommer lite bilder från det sista av 2009. God fortsättning på det nya året allihopa!