Julefrid

Visst är det väl meningen att julen ska vara lugn, mysig och fridfull?! Vet inte hur det är med er, men på något vis så lyckas i alla fall jag alltid stressa upp mig dagarna innan julafton och den där julkänslan man hade runt första advent hinner liksom svalna av lite.

Vid första advent så känns det som att det är rätt så lång fram tills julafton och därmed har man också massor med tid på sig att fixa och dona. Allt som ska göras känns faktiskt helt ok och man är lugn och sansad och sitter där med sin goda glögg och njuter av att det snart är jul. Sen innan man vet ordet av det så är det plötsligt tredje advent och allt som skulle fixas har inte alls hunnits med och det där lugnet försvann fortare än kvickt! Granen ska införskaffas och kläs, julklappar ska handlas och slås in, julgodis ska bakas, huset ska julstädas, julkort ska skrivas och skickas, ja, listan kan göras lååång! Bara att sätta igång med allt ståhej och sen är julefriden inte alls i sikte längre.

Jag kanske har mig själv att skylla, borde börja i tid och inte ha så många måsten. Grejen är bara att jag mår bra av att ha dessa måsten avklarade, jag vill ha ett rent hus, jag vill ha handlat fina julklappar till mina nära och kära, jag vill hålla på traditioner och baka julgodis, skriva julkort och klä granen.

Först i kväll kan jag faktiskt känna att julefriden har kommit tillbaka för min del. Mamma och pappa är hemkomna från sin semester och de har haft det hur skönt som helst. Tobbe har jobbat sista dagen i dag och ska vara pappaledig några månader framöver. Det är snö ute och för första gången på länge känns julen så himla äkta. Jag har hunnit med allt jag ville hinna med förrutom att baka lite julgodis till. Julgranen tindrar vackert med alla sina julklappar kring sig, julmusiken hörs i bakgrunden. Jalmar mår bra, Tobbe mår bra, bebisen i magen mår bra och jag mår bra. Julefrid.

Senaste dagarna i bilder

Usch, vad tiden rinner iväg..har verkligen inte haft tid att skriva här de senaste dagarna och ber om ursäkt för det. Mycket att stå i just nu med hundpassning, hästskötning och julstök och oftast så är jag så trött om kvällarna att jag slocknar redan vid 20,21-tiden. Ska bättra mig jag lovar! Om ett par dagar kommer mina kära föräldrar hem från Thailand och då slipper jag jobbet som hundskötare. Min bror kommer att vara julledig och kan hjälpa till att ta hästarna och sen kommer även Tobbe att vara julledig ett tag, så allt kommer att lugna ner sig lite framöver. Allt är ju så himla mycket enklare när man är två. Inget farande, stånkande, släpande och asande, ska bli skönt att äntligen få känna av jullugnet!!

Här kommer i alla fall lite bilder från de senaste dagarna, håll till godo så länge så återkommer jag inom det snaraste! Tack till er mina kära vänner som var med på "julmyskvällen" igår, det gör vi om igen nästa år!

Kram på er alla mina läsare och tack för att ni följer min blogg!

Storebror Jalmar

Jo, alla ni som inte redan visste, ni läste rätt, Jalmar ska faktiskt bli storebror! I början av Juni kommer storken till lilla familjen Högberg igen och vi är så tacksamma och glada för det!

Som säkert många av er redan vet, så tog det ju tre långa år innan vår älskade Jalmar kom till världen. Tre långa år av förhoppning, förtvivlan, tårar, ett utomkvedhavandeskap, en bortopererad äggledare, utredning, en massa prover, undersökningar och hormonbehandlingar. Sen en dag fanns han bara där hos oss, vår lille prins och det går inte med ord att beskriva hur mycket han betyder för oss och hur tacksamma vi är att just han är vår son. Älskar dig så mycket Jalmar!

Sen Jalmar föddes så har både jag och Tobbe levt i ett lyckorus. Visst kommer vardagen in i bilden med allt vad det innebär, men ändå. Tanken på ett litet syskon har väl alltid funnits där, men inget som vi funderat så jättenoga över. Så en dag blev det bara så, utan utredningar, undersökningar och hormonbehandlingar. I magen bor numera ett litet syskon till Jalmar som väntar på att få titta ut i Juni månad. Den 7e närmre bestämt.

I början fattade jag ingenting, vad är nu detta, ska vi inte behöva kämpa något?! En av mina första tankar var: hur sjutton ska jag kunna älska någon så mycket som jag gör med Jalmar?! Kan säga att det tog ett tag för mig att förstå, men sakta men säkert så har poletten trillat ner och numera är vi bara djupt tacksamma och så himla glada över detta lilla underverk! Tänk att Jalmar ska bli storebror, så kul de kommer att få tillsammans! Tänk att vi ska bli fyra i lilla familjen Högberg!

Julstök

Har ju inte hunnit med att länga upp några bilder på sistone, så här kommer några från vårt pepparkaksbak vi hade förra veckan.

Julklappsshopping

Jodå, ikväll är man ganska mör efter en hel dags shopping på både Ikea och Väla. Just nu går dagarna väldigt fort för min del och allt man ska göra hinns liksom inte med. Prioritering nummer ett, förrutom Jalmar givetvis, är ju att köra till och ta hand om mina föräldrars tre vildningar till hundar och dessutom min lilla häst plus hennes stallkompis. Känns som det tar minst en halv dag med allt vad det innebär, sen ska man där emellan parera in Jalmars mat- och sovtider och vips, så var den dagen slut. Jag ska absolut inte klaga, jag hjälper mer än gärna till för mina älskade föräldrars skull. Det är bara det att dygnet borde ha lite fler timmar ibland. Hur som helst, så har jag inte hunnit med att köpa några julklappar i år, så idag tog Tobbe hand om Jalmar och jag och min "lillasyster" Ida tog en heldags julklappsshopping i Helsingborg.

Vi var ute i god tid och var till och med där innan de öppnat. Ikea blev första anhalten och där var väldigt lugnt och skönt, nästan inget folk alls, utan vi gick där i godan ro och kollade. Hittade som vanligt lite småsaker som man kanske egentligen inte behöver, men ändå, lika bra att passa på. Det blev bland annat lite julgranskulor, en halkmatta till Jalmars badbalja, en förvaringsback och lite annat smått och gott.

Efter Ikea-besöket var vi hungriga så vi tog vars en bakad potatis inne på Väla, även där innan allt folk skulle till att luncha, lugnt och skönt. Fast sen runt middagstid, DÅ droppade allt folk in och jag kan säga att det var inte lite det! Köer till precis allt, provrum, toaletter, kasserna, fiken, ja allt var det kö till och inte så lite kö heller! Puh, säger jag bara, man blir trött av bara tanken. Men men, så är det ju i juletider och dessutom en lördag då de flesta är lediga. Vi hade tid till det, så det gjorde inte så mycket egentligen, bara lite tröttsamt med alla väntetider och trängsel. Var inte hemma förrän 18-tiden ikväll så det blev verkligen en heldags shopping.Vi hittade i alla fall en del julklappar och lite till oss själva med och vi hade kul tillsammans, så det blev trots allt folk en väldigt lyckad dag. Tack Ida för supertrevligt sällskap, love u syster yster!

Äntligen tillbaka

Hej, mina kära vänner, nu är jag tillbaks! Blev helt paff när jag insåg att jag faktiskt kan ha kontakt med omvärlden igen, helt otroligt! Känns som man varit borta ett år typ! Hoppas den som grävde av den där kabeln har fått höra ett och annat....

Ja..så vad har hänt i mitt liv på sistone då? En liten uppdatering följer här: Har varit och vaccinerat Jalmar och var beredd på det värsta med biverkningar och så, man har ju hört så himla mycket kring det och jag själv mådde inte så jättebra efter sprutan heller. Dessbättre visade Jalmar ingenting, han var inte ens öm i benet tack och lov. Spruta nummer två ska tas i Januari.

Var på julbord förra helgen med Tobbes jobb på Hovdala slott. Jalmar blev passad av farmor och för första gången nattad av någon annan än oss. Gick jättebra och han somnade utan problem. Julbordet var super för att inte tala om godisbordet efteråt, kan rekommendera det starkt!

Har varit på adventsfika hos grannarna Petra, Tobias och Albin. Jättemysigt och de är så himla trevliga och Albin och Jalmar funkar så bra tillsammans, lika harmoniska och lugna båsa två.Tack snälla för en mysig eftermiddag, det gör vi om snart igen hemma hos oss!

Både jag och Jalmar har fått värsta förkylningen och så har det varit en vecka nu. Inget kul alls med snoriga, täppta näsor och allt som följer med det, typ feber, ingen ork, ingen matlust, sömnlösa nätter....men peppar, peppar, så känns det som om det är på bättringsvägen nu i alla fall, jag håller alla tummar för det!

Jag är hundvakt igen till mina föräldrars hundar och det är inte den lättaste uppgiften kan jag säga. Mina kära föräldrar är på en välförtjänt semester i Thailand (35 grader varmt och strålande sol, lyckosar!) och givetvis så ställer deras enda dotter upp och passar dem. Dessvärre kan vi inte ha dem hemma hos oss för de är ju jakthundar och av någon konstig (??!) anledning så går inte de och katterna ihopa. Nej, det blir till att köra till Sösdala varje dag och först lämna av Jalmar hos farmor (TACK Gunilla!) och sen köra ut till hundar och hästar. Som jag skrivit i tidigare inlägg så går två av hundarna inte ihopa alls utan flyger varandra i strupen om de får tillfälle till det. Sen är den ena hunden (stövaren Musse) så fruktansvärt stark så jag har verkligen inte en chans att när jag är ute och går med honom, utan flyger som en liten fjäder efter och är helt utmattad efteråt!! Efter det så ska de andra två också ha motion, mat och vatten. Som tur är har min brors fru Ingrid varit hemma och hjälpt mig dessa dagarna, för jag tror ärligt talat inte att jag hade klarat av det själv. Efter denna lilla dagliga rutin är det bara att bita ihopa, på med stallkläderna och upp till hästarna för att mocka, rykta, ge vatten och mat. Kan säga att jag somnar ganska snabbt om kvällarna efter de här bravaderna, men men, bara att stå ut, 12 dagar kvar! Får tänka på mamma och pappa som har det gott i solen, det unnar jag dom till 100%.

Vad beträffar julstök så har vi i alla fall hunnit med att både baka pepparkakor och göra pepparkakshus. Jalmar och Tobbe var mer intresserade av att äta degen i och för sig, men kul hade vi och ett fint hus pryder nu köksbänken.

Slutligen på denna lilla uppdatering: Idag har Jalmar tagit 10 steg alldeles, alldeles själv och han är verkligen stolt som en tupp! Tänk att min lille son har börjat gå, älskar dig mest min prins Jalmar!!!

Inget bredband, ingen telefon

Arghh, så frustrerande det är!!! Ja, som ni märkt så var det ett tag sen jag skrev här sist..och vad kan detta bero på? Jo, någon idiot var tydligen ute och lekte med sin grävmaskin i torsdags och oooops så råkade han gräva av en stor kabel..inte vilken kabel som helst heller utan den, just den som förser hela Nävlinge med telefon och bredband!! Ja, så nu sitter man helt isolerad från omvärlden i lilla Röe utan både telefon och internet och kan inte göra ett skit åt det!

Det värsta är att här ute på landet så är man inte så högt prioriterad, nejdå, utan tidigast fredag kan vi få tillbaka kommunikationen med omvärlden. Detta lilla meddelande skriver jag hemma hos svärmor och svärfar, i civilisationen, så att ni som läser min blogg kan förstå varför jag helt plötsligt slutat skriva....Men kära, söta ni, håll ut..snart är jag tillbaka med nya friska tag och färska inlägg, är ju laddad till tusen nu när man inte skrivit på länge! I´ll be back soon och tills dess puss på er alla!

Barnböcker

Jalmar är för tillfället inne i en titta-i-böcker-period. Han älskar att sitta i knäet på en vuxen och titta i böcker, tror han skulle kunna göra det i timmar om han kunde. Spelar inte så stor roll vem den vuxne är egentligen, bara personen i fråga engagerar sig och lever sig in i böckerna. En trygg famn helt enkelt som han kan dela sina bok-upplevelser med. Vi har läst böcker för Jalmar sen han var några månader gammal bara och han har alltid älskat det. Vi läser alltid en bok innan läggdags och numera blir det ju en massa böcker på dagtid också.

Eftersom det är jag som är hemma med Jalmar mestadels av tiden så blir det också jag som delar dessa bokstunder med honom. Dessa stunder är underbara ur myssynpunkt, finns inget bättre än att gosa tätt intill varandra i soffan. Sen har Jalmar sina favoritböcker och ur den synvinkeln så är det inte lika kul när man läst samma böcker ungefär 23 gånger på raken och i princip rabblar dem i sömnen! Han verkar aldrig tröttna kan jag säga! Hans absoluta favoritbok fick han när han döptes och den har gått varm sen dess. Den heter "100 fantastiska djur" och är en tjock bilderbok med fantastiska djurbilder på olika djur i de olika världsdelarna. Kan svära på att jag kan vad vartenda djur heter i den boken alltså, även de med knepiga namn och i vilken ordning de kommer och i vilken världsdel de tillhör! Jalmar har också lärt sig vissa djur och kan säga både apa och panda, som är hans favoriter. Jaja, huvudsaken att Jalmar gillar den, så är jag glad.Det gläder mitt mammahjärta att han är intresserad av både böcker och djur!Jag tycker det är superkul att läsa barnböcker annars och gillar att leva mig in i böckerna. Man kan få den tråkigaste barnboken att bli spännande bara genom att använda rösten. En underbar barnboksförfattare i mitt tycke är Pija Lindenbaum, som bland annat har skrivit "Gittan och älgbrorsorna", "Gittan och fårskallarna" och "Gittan och gråvargarna". Älskar illustrationen i dem och den ironiska vuxenhumorn som ligger gömd där. Även de lite större barnen gillar dem även om man tolkar dem på olika vis som vuxen och barn. Jag har samlat ihop alla hennes böcker i alla fall, så vill ni låna dem vet ni vart de finns.

Adventsmys

Äntligen första advent! Är det något som är positivt med denna halvan av året så är det väl ändå julen och därmed också advent. Tycker det är så mysigt med alla fina ljusstakar och stjärnor som lyser upp i husen i vintermörkret. Så stämningsfullt och man blir glad i den annars så trista, mörka, kalla årstiden.

Idag har jag bakat lussekatter enligt tradition. Är inte så duktig på att baka, eller kanske ska säga att det händer inte så ofta. Vi äter inte precis kakor här hemma så det är liksom ingen mening med det, blir bara liggandes i frysen typ ett halvår innan det kastas. Fast jag kan tycka att det är ganska kul om resultatet blir bra och det blev det i dag. En aningens stora kanske, men vad gör det, då slipper man ju ta två gånger. De blev hur som helst uppskattade av både Tobbe, Jalmar och mig själv. Tänkte ge oss på pepparkaksbak nästa helg och då ska Jalmar också få vara med, få se hur det går.

Tänt det första ljuset i adventsljusstaken har vi också gjort idag, vilket Jalmar tyckte var superspännande. Han skulle helst velat röra vid den förtrollande lågan, men där sa vi bestämt nej. Tyvärr insåg jag att den enda cd-skivan vi hade med jullåtar på antagligen har blivit kastad eller bortglömd någonstans, så det fick bli lite jullåtar på pianot i stället. Min absoluta favoritjullåt är Tänd Ett Ljus, så fantastisk! Sen har vi även spökat ut Jalmar i tomteutstyrsel och tagit det traditionella julkortet som vi tänkte ge som julkort detta året, blev hur bra som helst. Finns så många bra sidor på nätet som skräddarsyr det julkort man vill ha, perfekt tycker jag.

Ikväll blir det ännu lite mer lussekatter och glögg såklart. Vi tjuvstartade på glöggen redan igår och det är verkligen julsmak med råge det. Det enda som gör att man inte riktigt får den där speciella julkänslan är det milda vädret, känns inte som advent om man tittar ut genom fönstret precis. Vi får väl hoppas på en något (obs, bara något!) kallare jul och kanske till och med lite, lite snö....

Kolla in Triads video till Tänd Ett Ljus, haha! Låten är underbar, men videon..njaee...

Nya brillor

Var ju för ett tag sen på synundersökning och fick konstaterat att min syn blivit avsevärt sämre det senaste halvåret. Använder alltid linser dagtid för jag tycker helt enkelt att det är mest bekvämt, man ser i alla vinklar och behöver aldrig torka bort vare sig smuts, imma eller regnstänk.

Däremot tycker jag att det är skönt att ha glasögon på kvällarna när man är trött i ögonen eller när man är sjuk och inte orkar med linserna. För något av det måste jag ha, ser typ ingenting utan. Har haft mina nuvarande glasögon ett bra tag och tycker inte att dom är speciellt snygga längre. Sen har den ena lilla "plastflörpen" som sitter vid näsroten trillat av och det gör jäkligt ont efter ett tag kan jag säga, liksom skär in i huden så man har ett stort märke där efteråt. Det värsta av allt är dock att jag ser så dåligt med dem eftersom min syn har ändrats så mycket de senaste åren.

Så jag gjorde i alla fall slag i saken och beställde ett par nya bågar i veckan. Kan säga att det var verkligen skitsvårt att välja, men hon i butiken var himla bra och tillsammans valde vi ut fyra par som jag sedan tog hem och provade. Jag bestämde mig till sist för ett par svarta Hugo Boss bågar. Stilrena, men som ändå sticker ut lite. Lite småcoola kan man säga, men ändå inte för coola för lilla mig som inte är så speciellt cool. Tror jag kommer att använda de lite oftare nu när de är nya, rätt skärpa och så är det lite roligt när de sticker ut lite. Ja, dyrt blev det hur som helst! Fy fasiken vad det kostar med glasögon alltså! Det lilla kalaset slutade på 4400 kr, som hittat nu i juletid och allt! Men å andra sidan så köper man ju inte glasögon varje dag och synen är absolut viktig. Lyckos er som inte har några synfel säger jag bara!

Tänkte lägga upp en bild här på de som jag har beställt, men hittar inte exakt den modellen på nätet tyvärr. Får lägga upp en bild när jag hämtat dem i stället. Lägger upp en bild på Jalmar i 2010:s snyggaste solbrillsmodell=)!

Världens bästa låt

För ett tag sen på "Idol" hade man som tema att deltagarna skulle sjunga, i deras tycke, "världens bästa låt". Ganska kul tema tycker jag. Genast börjar man grubbla över vilken låt man själv tycker är världens bästa. Jag och Tobbe började diskutera det och för min egen del så var inte valet alls svårt. Tobbe däremot vägde lite olika låtar, bland annat Nothing Else Matters av Metallica, November Rain av Guns n´Roses och ett par låtar av Johnny Cash. Han kunde hur som helst inte bestämma sig.

Den absolut bästa låten genom tiderna är för min del Everybody Hurts av REM. Shit, vad jag älskar den låten! Den går rakt in i hjärtat och jag tröttnar aldrig! Väldigt sorglig, men en underbar text som får den deppigaste att kämpa vidare och dessutom är musikvideon fantastiskt bra också. Hade äran att se REM live på Roskildefestivalen för några år sen och det var verkligen magiskt när 50.000 pers sjöng med i refrängen till den här låten!

Nu är jag så klart nyfiken på vilken din "världens bästa låt" är? Lämna gärna en kommentar nedan!

"Everybody Hurts"
When the day is long and the night, the night is yours alone,
When you're sure you've had enough of this life, well hang on.
Don't let yourself go, everybody cries and everybody hurts sometimes.

Sometimes everything is wrong. Now it's time to sing along.
When your day is night alone, (hold on, hold on)
If you feel like letting go, (hold on)
When you think you've had too much of this life, well hang on.

Everybody hurts. Take comfort in your friends.
Everybody hurts. Don't throw your hand. Oh, no. Don't throw your hand.
If you feel like you're alone, no, no, no, you are not alone

If you're on your own in this life, the days and nights are long,
When you think you've had too much of this life to hang on.

Well, everybody hurts sometimes,
Everybody cries. And everybody hurts sometimes.
And everybody hurts sometimes. So, hold on, hold on.
Hold on, hold on. Hold on, hold on. Hold on, hold on. (repeat & fade)
(Everybody hurts. You are not alone.)

Sovmorgon

I dag har jag haft min första riktiga sovmorgon sen Jalmar föddes. Kunde knappt tro det när jag och Jalmar vaknade idag, så var det för första gången på väldigt länge ljust ute och när jag kollade på klockan så visade den 08.30! Fatta, 08.30!! För mig är det rena drömmen, som annars alltid går upp vid 05-tiden, då jag har en väldigt morgonpigg liten kille.

Som de flesta av er redan vet så har ju Jalmar aldrig sovit särskilt bra och alltid vaknat i ottan. Sen jag slutade amma honom, så har han dock sovit (med några undantag då han varit förkyld) hela nätterna igenom och det har jag varit väldigt tacksam för. Sen att han vaknar tidigt och dessutom pigg som en liten lärka, det har jag faktiskt vant mig vid och accepterat. Han har helt enkelt fått sova sina timmar som han behöver och vaknar när han sovit klart. Att sen lilla mamma är lite yrvaken och tar lite längre tid för att piggna till, det är en annan femma. Tur att det finns kaffe.

Vi brukar faktiskt ha det ganska mysigt på morgnarna. Titta på Teletubbies vid 06.20 och mysa i soffan sen brukar vi ha långa frukostar tillsammans och bara njuta. I morse så vaknade Jalmar redan 04.15 och kunde inte somna om, utan surade lite och snurrade runder i sängen tills Tobbe gick upp vid 04.45. Då blev han genast klarvaken så han kunde följa med pappa ner. När sen Tobbe skulle köra till jobbet, fick han en flaska välling (tack för välling!) och sen bar han upp Jalmar till sin säng igen. Jalmar surade en stund och snurrade lite runder igen, men somnade faktiskt om, tro det eller ej! Sen vips, så var klockan alltså 08.30 och både mamma och son var utvilade till max!

Vi brukar ju inte ge Jalmar välling mer än på kvällen innan läggdags, men tänkte att jag ska prova det igen om han vaknar lika tidigt som idag. Jag måste ändå säga att nu när man är van att gå upp tidigt, så kändes det som att halva dagen redan hade gått när man satt och åt frukost vid nio. Jag föredrar nog något där emellan, 07-tiden hade varit bättre för min del tror jag. Vi får väl se om detta var en engångshändelse eller vad.

Änglafest

Idag har vi varit i Nävlinge kyrka på "Änglafest". När Jalmar döptes så fick han en liten ängel av glas som vi fick hänga i ett träd i kyrkan. När så ett år har gått får man komma tillbaka och hämta sin ängel och träffa de andra som också har döpts i kyrkan under det senaste året.

Tycker det är en ganska fin gest, det där. De gör tydligen samma sak i Vinslövs församling. Man får en anledning att besöka kyrkan samtidigt som man träffar andra som bor i samma by. Även om man bor i en liten, liten by, så vet man ändå inte vem hälften av alla som bor där är. Det var familjegudstjänst idag, så det blev en ganska lättsam tillställning med mycket sång och musik. Jalmar somnade på vägen till kyrkan, så vi tog med vagnen in, men han vaknade så fort orgeln började spela och undrade nog vad sjutton som pågick. Han var i alla fall på väldigt gott humör och tyckte det var kul att vara i kyrkan med allt folk, ljus och musik. Dessutom var ju grannen och kompisen Albin också där, så de kunde busa runt lite tillsammans längs mittgången.

Jalmar blev dock lite sur när vi hade tagit emot ängeln och stod framme vid altaret, för han ville såklart ha den och leka med. Hade just varit snyggt om han tappat den där framme och den hade gått i tusen bitar. Han gonade i alla fall till sig när han fick krypa en sväng på golvet och bort till pianot där en dam satt och sjöng. Som sagt, han gillar ju sång och musik. Det enda jag tyckte var lite synd, det var att det inte var någon fikastund efteråt. Inte för fikats skull, men det hade varit trevligt att samlas och prata en stund med alla.

Bosarp

I fredags var det ju strålande väder och vem kan sitta inne då?! Inte min lilla familj i alla fall. Utanför Sösdala ligger det område som heter Bosarp och även Bosarpssjön. Där har Tobbes föräldrar en lite stuga, hur mysigt som helst. Dit begav vi oss en runda tillsammans med Tobbes föräldrar och hundarna Zelma och Wilda. Så himla mysigt att gå i skogen när solen strålar och så bra det smakade med grillad korv sen då! Tack kära svärföräldrar för denna lilla tur, det gör vi gärna om snart igen!

Storm=strömavbrott

Japp, så kul har vi det ute på landet så här års med alla trevliga höst/vinter-stormar. Ska väl egentligen inte klaga för vi har ju själva valt att bosätta oss utanför civilisationen, men det är fakstiskt inget vidare kul när det blåser utanför så man tror att huset ska flyga iväg vilken sekund som helst!!

Hade, uppdaterad som jag är nuförtiden, varken hört eller sett att någon storm skulle vara på väg in över Skåne igår. Jag och Jalmar hade en vanlig mys-morgon hemma, sen körde vi hem till mina föräldrar en stund på förmiddagen och besökte även Pepsi, min häst. Pappa nämnde att det nog skulle dra ihop sig till lite stormbyar och mycke riktigt, när Jalmar hade vilat sin middagsvila började det dra ordentligt i knutarna. Vi kollade nyheterna och de gick ut med klass två varning och att det skulle bli en rejäl storm som kom framåt kvällen. Jaha, kul, verkligen kul när man är själv hemma med Jalmar mitt ute på landet i mörkaste skogen (Tobbe jobbade igår och kom inte hem förrän idag) med träd som trillar runtomkring en och strömavbrott dessutom. Strömavbrott innebär för oss här ute på landet bäckmörkt, iskallt i huset och ingen möjlighet at laga mat. Det gick väl an när det bara var jag och Tobbe, men nu när man har Jalmar så vill man ju inte utsätta han för detta. Och vem sjutton vet när strömmen kommer tillbaka? Vi är väl inte precis förstahandsprioriterade här ute.

Nä, det fick bli som så att jag och mamma körde hem en sväng på eftermiddagen till Röe, medans pappa passade Jalmar, och hämtade Jalmars resesäng, lite kläder mm. sen begav vi oss hem till mina föräldrar igen och sov över där inatt. De bor visserligen också ute på landet, men det är så mycket bättre och tryggare att vara hos dem än att sitta själv en sådan kväll/natt. Som tur var gick bara strömmen hos dem en kortare stund på kvällen, så vi kunde lugnt mysa i soffan framför Bonde söker fru och Jalmar sussade så sött i sin resesäng. Det blåste dock på rejält och jag fick inte så mycket blund i ögonen inatt, men ändå skönt att vakna upp i ett varmt hus med frukost och allt.

Som tur var så gjorde vi helt rätt i att fly fältet, för här hemma hade det tydligen varit ett rejält strömavbrott från i går tills idag vid middagstid. En hel del träd hade blåst ned på vägen hit, men annars verkar det inte skett någon större skada här. Nu har vi i alla fall äntligen fått upp lite värme igen i huset och borta är absolut bra, men det är ändå skönast att sova hemma hela lilla familjen.

Seven pounds

Ett litet filmtips för er som gillar lite sorgliga och melankoliska filmer. Denna underbara film med Will Smith i huvudrollen berör och får en att tänka till och verkligen uppskatta sina nära och kära. Han gör en väldigt skicklig och trovärdig insats som skådespelare här och man dras med i hans känslor. En perfekt film att krypa ner i soffan till i höstmörkret.

"Ben jobbar som skatteutredare och är djupt deprimerad efter sin frus bortgång. Han har svåra skuldkänslor för de misstag som han begått i det förflutna, och funderar på att ta sitt liv. Men först ger han sig ett uppdrag, som involverar sju andra personer."

Vedema strövområde

I går var lilla familjen lite rastlösa av sig. Det var hyfsat väder och vi kände att vi behövde komma ut en sväng, så vi packade matsäck och varm chokladmjölk och begav oss till Vedema. För er som inte känner till detta vackra strövområde så ligger det alltså 1 mil utanför Hässleholm, på vägen mot Tyringe och Örkelljunga.

Tänk att man kan ha så fin natur så nära inpå. Här finns en sjö, en stor å som man går längs med, utsiktsplats, grillplatser och fantastiskt kuperat landskap. Många hundägare från stan åker hit och rastar sina fyrbenta vänner här. Vi gick en lång runda i skogen och bara njöt. Tobbe hade Jalmar på ryggen och han var strålande glad och satt och pratade och sjöng för full hals. Lite jobbigt var det i de branta uppförsbackarna, men vilken bra träning sen då! Efter vår lilla promenad tog vi en välförtjänt fikapaus och visst smakar det alltid extra gott när man varit ute en runda och dessutom äter ute i naturen.

Influensa A(H1N1)

Ja, eller svininfluensan säger de flesta kanske. Jag har väl, precis som de allra flesta, till en början med tagit denna hysteri med en nypa salt. Helt otroligt vad media kan förstora upp allt. Hade till en början ingen aning om att det fanns något som hette svininfluensa över huvud taget, förrän min pappa frågade om jag hade hört talats om det. Influensa, vaddå? Ja, så mycket hänger jag med i nyheterna!

Efter det började jag av ren nyfikenhet kolla på tv:n och läsa lite om den här pandemin, men det var absolut inget som skrämde mig. Tänkte att det var ju samma hysteri kring fågelinfluensan för några år sedan så det är väl samma sak nu då. Ingen större skada skedd och man tillhör ju inte någon riskgrupp. Nu verkar det ändå som att svininfluensan är rätt så elak av sig och kryper närmre och närmre inpå oss och man hör nästan varje dag om skolor som blivit utslagna, barn och vuxna som smittats, hur fort den verkligen sprids, folk som dör osv. Usch, jag börjar faktiskt tycka att det känns lite obehagligt och har blivit extra noga med att tvätta händerna efter man varit och handlat, tränat och liknande. Kanske är man bara nojig av sig på grund av allt man hört, men jag tänker ju givetvis på Jalmar och ingenting får hända honom, så är det bara!

Sen var det det här med vaccin eller inte. Till en början var jag helt säker på att inte vaccinera mig. Vid närmare eftertanke känner jag att jag vill göra allt för att skydda Jalmar. Jag är inte rädd för att få den där influensan, men jag är livrädd att jag skulle kunna smitta honom om jag får det, skulle aldrig förlåta mig själv. Dessutom ska jag börja jobba i Januari och eftersom jag varit ifrån dagis så länge så kommer jag säkerligen att dra på mig både det ena och det andra. Absolut inte alls tvunget att det skulle behöva vara svininfluensan, men risken finns ju alltid och kan man undvika det genom en enkel vaccination, så varför inte?! Det enda jag är skeptisk mot är att det inte har forskats så mycket i det här vaccinet, så vem vet vad som händer om 10 år när de kanske kommer på att det ger någon drastisk bieffekt? Inte vet jag, men jag har i alla fall bestämt mig för att ta den där sprutan.

Sen är det nytt att även små barn från sex månader och uppåt bör vaccinera sig. Ja, vad säger man som förälder? Ett jäkligt svårt beslut tycker jag. Vill inte utsätta Jalmar för några hemska biverkningar men vill heller inte att han ska få influensan. Vi får väl se hur vi gör. Har diskuterat det fram och tillbaka här och kan väl säga att det lutar åt vaccination även för Jalmars del. Det blir inte förrän om ett par veckor i vilket fall som helst, så vi har tid till att bestämma oss.

Tobbe tog sin spruta idag. Eftersom jag hade bestämt mig för att göra det så ville han också göra det. Han kom stolt hem och skröt om att det inte gjorde ett dugg ont, men nu ikväll är han inte lika kaxig kan jag säga, då han fått grymt ont i armen och känner sig allmänt dåsig.

Sösdala simhall

Idag har jag varit med Jalmar och hans farmor Gunilla i simhallen i Sösdala. Jalmar älskar ju att bada och vi brukar åka till Tivolibadet i Kristianstad med honom. Det blir lite planering och farande när man ska iväg sådär, men Sösdala är vi ändå i titt som tätt så det är perfekt att de har simhall även där. Sen är det dessutom så mycket billigare, 35 kr för vuxen, gentemot Tivolibadets 60 kr/vuxen (80 kr om man ska ha tillgång till varmvattenbassängen). Tivolibadet är visserligen större och mer att göra, men för Jalmars del så räcker det bara med lite vatten sen är han hur nöjd som helst.

Idag hade vi dessutom hela simhallen för oss själva, ingen hög ljudvolym här inte, som det annars lätt kan bli i simhallar med mycket folk i. Farmor Gunilla och Jalmar plaskade och busade i lilla bassängen, medans jag satt och tittade på med ett leende på läpparna.

Har många minnen från denna lilla simhall. Här lärde jag mig att simma när jag var 5-6 år gammal, mamma och pappa turades om att gå dit med mig på "Plask och Sim". På sommarloven gick jag och några kompisar på sommarsimskola, vi åkte buss dit varje dag. Jag älskade verkligen allt vad vatten och simma hette, så det blev att jag började simträna på riktigt där. Det blev en hel del 25-metrar genom åren och en del tävlingar också. När jag tränade som mest så tränade jag 4 dagar i veckan och tävlade varje helg. Blev även vald till lucia i klubben ett år och fick åka båt med levande ljus i håret inför en fullsatt simhall. Kan fortfarande minnas hur nervös lilla blyga Frida var.

När jag började högstadiet så började jag så smått tröttna på simningen. Eller rättare sagt, det kom en massa andra saker in i bilden: min häst, kompisar, läxor, pojkar. Jag tror jag slutade simma helt när jag gick i åttan. Fast jag släppte aldrig riktigt taget om den kära lilla simhallen, utan blev i stället tränare, först för "Plask och Sim" och senare även för de riktiga simträningsgrupperna. Det var jättekul att få följa hur barnen utvecklades och också följa med på tävlingar runt om i Skåne. Jag höll på med detta några år, men slutade när jag och Tobbe flyttade till Kristianstad.

Det roliga är att idag ser simhallen precis ut som jag minns den, inte alls mycket som var ändrat och som sagt, väcker många minnen från barndomen. Kan sakna att simma, borde gå och göra det oftare faktiskt. Tycker det är så himla skönt och avkopplande och man blir inte ens svettig. Sen är det aldrig fel med en skön bastu efteråt. Så tack kära svärmor för den mysiga turen idag till Sösdala simhall. Kan säga att Jalmar sover väldigt gott efter det härliga badet.

Fars dag

I går var det ju Fars dag och det brukar vi fira, både i Tobbes familj och min. Inget märkvärdigt, men dock ett så bra tillfälle att samla familjen på. Det blir ju inte så ofta som hela familjen samlas, men en dag som denna brukar alla komma hem och fira lilla far.

Det var faktiskt andra gången som Tobbe kunde firas. Förra året var bara Jalmar en vecka gammal på Fars dag och jag var inte precis sugen på att bege mig ut på stan och köpa något till honom. Fick bli tanken som räknades då, vi levde ju ändå i ett stort lyckorus just då! Tycker väl egentligen inte att det ska behöva köpas en massa dyra prylar på varken Mor eller Fars dag, det räcker med något litet för att visa uppskattning. Man kan ju visa att man tycker om personen i fråga på så många andra sätt. Som frukost på sängen till exempel, baka en tårta eller tvätta bilen eller något liknande. Eller bara säga med ord att man tycker om personen. Hur som helst, så fick Tobbe i år ett fint silverhalsband med en namnbricka där det står "Jalmar" ingraverat. Sen fick han en liten guldmedalj med texten "Världens bästa pappa" på. Absolut inga dyra saker, men ändå presenter av kärlek och som han kan ha länge. Otroligt vad en ettåring klara av, beställa halsband till sin pappa på internet alldeles själv;). Gjorde även frukost till honom, det blev han glad för och uppskattade.

Till min lilla pappa hade jag köpt ett par långkalsonger, då han faktiskt önskade sig det. Jägare som han är, så vill han ju inte frysa om benen när han är där ute i skogen. Det blev gott kaffe och god tårta som min mamma hade gjort, hon är bäst på att göra tårtor alltså, gott gott. Tobbes pappa fick några trisslotter och en mellisöl. Sen fick vi supergod middag där med ugnagratinerad lax i pestosås och pinjenötter, couscoussallad och kall sås, glass till efterrätt. Ja, nog blir man mätt allt på Fars dag. Känns rättså lyxigt att få både middagen och fikan serverad utan att ha lyft ett finger själv, så tack kära mamma och svärmor för det!

Minimodell

Idag har Jalmar extraknäckt som modell hos en riktig fotograf i en studio i Ängelholm. Fick ett brev hem i brevlådan för ett tag sedan att de sökte små fotomodeller till tidningar såsom "Vi Föräldrar" och för olika reklambyråer. Vi har länge tänkt att vi skulle vilja gå till en riktig fotograf med honom, men det har liksom inte blivit av, så därför blev detta tillfället perfekt.

Tänkte att det kanske skulle bli lite bökigt eftersom Jalmar gärna är lite avvaktande och försiktig i nya miljöer och med nya människor. Det gick helt klart över förväntan kan jag säga. Fotografen var verkligen proffsig och Jalmar gillade honom direkt. Han var som en liten solstråle hela tiden och skrattade glatt inför kameran. Inte heller tröttnade han då det var en massa klädombyten och byten till olika bakgrundsmiljöer som tog tid. Han trivdes och tyckte allt var superspännande. Han verkar gilla att stå i rampljuset om man säger så. Oj, vad stolt man känner sig som mamma när man sitter där och tittar på sin underbare son, man blir helt varm av lycka inombords! Så fantastiskt fin han är, vår lille prins!

Vi fick en ny tid att komma tillbaka för bildvisning. Detta görs på en stor skärm där man kan se hur bra bilderna blev. Tills dess har fotografen bearbetat bilderna och valt ut de bästa. När vi var där så var där ett annat par som satt på bildvisning. Vi smygkollade lite på deras bilder och de var fantastiskt fina. Ska bli så himla kul att få se resultatet av dem, längtar! Sen får man då välja ut vilka bilder man vill köpa (inget köptvång alls, med det är ju så kul att ha) till rabatterade priser, som tack för att vi godkänt att de får använda bilderna till tidningar och reklam. Det som är bra med detta är att all identitet raderas, så ingen har ju koll på vad barnet heter osv. Så dyker Jalmars ansikte upp i någon tidning eller så, kan ni väl säga till mig, om jag inte redan har sett det.

Är ni nyfikna på deras hemsida, gå in på:
www.landerberg.com/minimodell

Säsongens första snö

Som jag nämnt tidigare så är jag inget fan av vinter, snö och kyla. I morse när jag och Jalmar tittade ut genom fönstret så var det helt vitt ute, åh yes vad kul, eller inte. Men eftersom Jalmar var så liten sist det var snö, så var vi ju klart tvungna att bege oss ut en stund och busa lite. Kan säga att han tyckte det var sådär kul. Han är nog lite för liten för att riktigt uppskatta snö, jag menar, alla ungar älskar väl snö. En liten stund gick det bra, han kröp ett par runder, kände, smakade på den, sen var det bra tyckte han. Jag gjorde ett tappert försök till att göra en snögubbe, Jalmar uppskattade det de första minuterna, sen ville han gå in och var inte alls så glad över mammas konstiga påfynd. Jaja, en snögubbe blev det i alla fall och ett par bilder av säsongens första snö.

Katt som älskar möss

Jo, det gör väl de flesta katter, men jag tror vår ena katt Cayenne är extrem. Hon är helt besatt av att spana, fånga, leka med och äta möss. Ser man henne ute så sitter hon antingen och lurar på någon mus-stackare eller så har hon fångat en som hon leker med och kastar upp i luften för att sedan knapra upp. Fattar inte hur hon får i sig en mus så snabbt, det tar typ 5 sekunder så har hon svalt en hel mus.

Det verkar i alla fall som om vi har väldigt gott om möss här ute på landet, för Cayenne hittar säkert ett tiotal varje dag. Vår andra katt, Chilli, har jag aldrig någonsin sett med en mus, verkar inte alls vara hennes grej. Hur bra som helst med en katt som tar möss tänker ni säkert.Visst, säger jag, så länge hon inte tar IN dem!! Cayenne har nämligen en förkärlek till att ta in dem då och då och stolt visa upp för matte. Ja, vad sjutton gör man?! Man kan ju inte precis straffa henne, hon vill ju bara visa upp sin lilla trofé och att hon varit duktig. Vi har kattlucka i den ena ytterdörren, så de kan ta sig ut och in när de vill, annars hade man ju kunnat neka henne att komma in när man såg att hon var i antågande med ett litet grått bylte i sina käftar.

Det värsta är bara att mössen inte alltid är döda när hon kommer in med dem. Ibland kan de vara helt levandes och springa omkring där inne, men det värsta är ändå när de är halvt döda och ligger och skriker i ren dödsångest och Cayenne bara sitter där och myser och väntar på att lägga in sista stöten. Tobbe har fått slå ihjäl ett x antal som hon har burit in, men oftast vill hon själv stå för den delen. Ja, naturen är allt bra grym ibland!

En gång när jag kom hem så var där fågelfjädrar i hela huset och det låg en död fågel på golvet. Ingen liten gråsparv eller så, nejdå, en stor koltrast tror jag det var. Inget kul alls. Det absolut äckligaste var ändå härom veckan. Ni som är äckelmagade (Mia, du är en av dem), sluta läsa NU! Jag och Jalmar skulle slå oss ner vid köksbordet för att äta en god, mysig frukost tillsammans. Vad ligger då mitt på bordet, jo, en stor uppkräkt mus! Fy fasiken vad vidrigt alltså! Jag är inte alls äckelmagad av mig, men det här var verkligen ett undantag! Kan säga att det blev ingen frukost för min del den morgonen utan snarare en timmes sanering av köksbordet. Jag älskar mina katter, det gör jag och de får gärna ta hur många möss de vill. Bara bra med ett musfritt hus, men bara de håller sig UTE!!!!!

Jullängtan

Jo, jag vet att det bara är början på November, men jag kan ändå inte låta bli att dras med lite smått av affärernas tidiga försäljning av julgrejer och all smygreklam om att julen snart är här. Till helgen är det ju faktiskt bara tre veckor kvar till första advent. Jag älskar verkligen julen. Ett ljus i de annars så kalla, mörka vintermånaderna. Hade vi inte haft julen så vet i tusan hur jag hade klarat av vintern. Hade antagligen fått fly till ett varmare land. Avskyr kyla, rusk och mörker, ser faktiskt inget positivt med vintern alls.

Hela December månad är så mysig. Tänk när det är dags att börja ställa fram ljusstakar och pynta. Blir så stämningsfullt med alla ljus i fönsterna och julmusiken på högsta volym. Hitta på roliga julklappar att slå in, baka julgodis, lussekatter och pepparkakor, klä julgranen, dricka glögg och käka pepparkakor och clementiner, umgås med nära och kära. Eller varför inte ta en tur till Tivoli i Köpenhamn och gå på julmarknaden, fantastiskt fint med all julbelysning och allt pynt. Ja, nog har den där julstämningskänslan kommit krypandes på mig allt. Nu gäller det väl bara att hålla ut tre veckor till, sen kan man äntligen ställa fram ljusstakarna och slå sig ned med en stor kopp glögg i soffan!