Julefrid

Visst är det väl meningen att julen ska vara lugn, mysig och fridfull?! Vet inte hur det är med er, men på något vis så lyckas i alla fall jag alltid stressa upp mig dagarna innan julafton och den där julkänslan man hade runt första advent hinner liksom svalna av lite.

Vid första advent så känns det som att det är rätt så lång fram tills julafton och därmed har man också massor med tid på sig att fixa och dona. Allt som ska göras känns faktiskt helt ok och man är lugn och sansad och sitter där med sin goda glögg och njuter av att det snart är jul. Sen innan man vet ordet av det så är det plötsligt tredje advent och allt som skulle fixas har inte alls hunnits med och det där lugnet försvann fortare än kvickt! Granen ska införskaffas och kläs, julklappar ska handlas och slås in, julgodis ska bakas, huset ska julstädas, julkort ska skrivas och skickas, ja, listan kan göras lååång! Bara att sätta igång med allt ståhej och sen är julefriden inte alls i sikte längre.

Jag kanske har mig själv att skylla, borde börja i tid och inte ha så många måsten. Grejen är bara att jag mår bra av att ha dessa måsten avklarade, jag vill ha ett rent hus, jag vill ha handlat fina julklappar till mina nära och kära, jag vill hålla på traditioner och baka julgodis, skriva julkort och klä granen.

Först i kväll kan jag faktiskt känna att julefriden har kommit tillbaka för min del. Mamma och pappa är hemkomna från sin semester och de har haft det hur skönt som helst. Tobbe har jobbat sista dagen i dag och ska vara pappaledig några månader framöver. Det är snö ute och för första gången på länge känns julen så himla äkta. Jag har hunnit med allt jag ville hinna med förrutom att baka lite julgodis till. Julgranen tindrar vackert med alla sina julklappar kring sig, julmusiken hörs i bakgrunden. Jalmar mår bra, Tobbe mår bra, bebisen i magen mår bra och jag mår bra. Julefrid.