Slutat amma

Nu har det gått snart två dygn sedan jag slutade amma. Känns lite sorgligt, vemodigt och konstigt, men dock nödvändigt. Tiden har gått så himla fort sedan Arvid föddes, han är ju redan ett halvår och det är bara att inse att amningen vara inte för evigt. Jag tycker det är underbart att amma och det är verkligen en oförklarlig närhet man får till sitt barn när man ammar. Man blir liksom ett tillsammans och det känns som om inget i hela världen skulle kunna förstöra just det ögonblicket när man sitter där med sitt lilla pyre i famnen. Man blir helt lugn inombords och känner en massa kärlek, kärlek, kärlek.

Som jag nämnt tidigare så infinner sig denna känsla absolut med andra barnet också, men förutsättningarna ser ju lite annorlunda ut när man har två. Man har liksom inte den tiden att kunna sitta i lugn och ro och mysa och gosa, hur mycket man än vill, utan det blir ofta en "snabbis", sen vill Jalmar att man ska komma eller så är det något annat man måste göra.

Sedan Arvid började äta riktig mat så har det fallit sig helt naturligt att jag minskat på amningen dagtid. Däremot är han en liten "suttare" nattetid och vill gärna ha bröstet varje gång han vaknar till för att komma till ro igen. Detta har tagit ganska hårt på mig, att inte få någon sammanhängande sömn alltså, så nu kände jag att det var dags att sluta. Dessutom har det bara hjälpt för stunden att amma nattetid, för så fort jag lagt ned Arvid i sin säng igen så vaknar han ändå. Eftersom Tobbe är lite julledig just nu, så passade det bra så vi kan hjälpas åt på nätterna. Arvid vaknar fortfarande nattetid, men vi hoppas innerligt att han vänjer sig av med detta snart så vi alla kan bli lite piggare. Tobbe håller på för fullt med att få klart hans rum också, så han kan få sova helt ostört där inne.

För Arvids del så har det än så länge gått bra att sluta amma. Han har inte "frågat" efter bröstet precis, bara när han blir trött och jag har han i famnen, då vill han gärna leta efter tutten och mitt mammahjärta är väldigt nära att falla dit kan jag säga!! Lite värre är det med mina bröst, som för tillfället är stenhårda och ömma. Bara att härda ut och stå emot frestelsen, det kommer att bli bättre.

Glömde

Glömde ju den viktigaste bilden av alla..Älskar er mina fina lilla familj!

Äntligen

Så mina vänner..nu har jag äntligen fått tummarna loss att ta lite bilder på hur det ser ut hemma hos oss..mycket som fortfarande fattas rent inredningsmässigt (typ lister, dörrkarmar, foder kring fönster, gardiner, blommor, tavlor, småprylar etc) och Arvids rum är inte påbörjat än, men i det stora hela börjar man äntligen se en tendens till det magiska ordet färdigt! Efter ett väldigt tufft och kämpigt halvår så kommer vi i familjen Högberg att luta oss tillbaka och fira jul och bara vara. God jul på er alla mina vänner och hoppas ni får en riktigt mysig sådan!

Nespresso

Det blev en Nespresso Lattissima! Alldeles för dyr, lite onödig, men va fasiken, har man ett helt nytt kök så kan man väl få unna sig att ha en helt ny kaffemaskin också! Kan säga att kaffet är ljuvligt och hur lyxigt är det inte att gå upp på morgonen och genom ett litet knapptryck välja om du är sugen på en cappuccino, latte macchiato eller varför inte en liten espresso?! Nu står den i alla fall där och blänker så fint i vårt nya kök och jag njuter.

Musikhjälpen

Tror nog att de flesta av er inte har undgått att höra eller se denna fantastiska grej som gått på tv/radio denna veckan. En insamling till kampen mot barnhandel, där tre kända profiler suttit inburade i en glasbur på torget i Malmö i en veckas tid och sänt live dygnet runt. Till på köpet får de inte äta någon fast föda alls. Tanken är då att man kan ringa/sms:a in för en liten slant och önska en låt eller skicka en hälsning till någon. Det ges även tillfällen till diverse auktioner som man kan vara delaktig i och sen ges det liveframträdande och intervjuer av olika kändisar. Tycker att detta är en perfekt sak att göra nu i juletid och allt, skänka en slant till detta ändamål. Det behöver inte vara en stor summa alls, det är det lilla som gör det och vem vill inte hjälpa till för världens barn egentligen?!

Visste ni förresten att omkring två miljoner barn säljs varje år? Två miljoner, helt sjukt!! Något att tänka på nästa gång man te x åker till Thailand och ser alla dessa lönnfeta (många svenskar vill jag påstå!!) gubbar som sitter med små stackars thailänska flickor i sina knä, fy fasiken säger jag!!

Ni som känner att ni vill bidra med en peng, gå in på www.musikhjalpen.se , där kan ni läsa er till hur ni ska göra för att skänka pengar.

Här nedan liveframträde från Robyn:

Önskelista

Har hittat två finfina julklappar som står på min önskelista i år. På tok för dyra och riktigt så snäll har jag nog heller inte varit så jag förtjänar dem, men önska kan man ju alltid.

Värmefilt med inbyggda temperaturinställningar, som klippt och skuren för mig som alltid fryser.

Nescafés underbara kaffemaskin Dolce Gusto Circolo, hur snygg är inte den på en skala?!

Julstress

Åh..jag önskar så att den där underbara julkänslan kommer krypandes snart! Ni vet, när man myser hela familjen tillsammans och känner lugn och ro i hela kroppen. Det finns ju alla förutsättningar för det, snön ligger vit, adventljusstakar och stjärnor lyser så fint i alla hus, julafton är inte alltför långt iväg. Jag älskar ju julen och allt den för med sig, men jag kan ändå inte känna den där riktiga känslan ännu. Känner mig snarare lite småstressad och jag vet inte varför egentligen, kanske för att det finns så mycket som man vill hinna med, men som absolut inte är nödvändigt. Handla alla julklappar klart, baka julgodis, fixa julgranen, julstäda, göra pepparkakshus, detta är bara några av de saker som jag vill ska hinnas med innan julafton. Som sagt, inget nödvändigt, men jag känner ändå ett litet måste för att få den där rätta känslan.

Julmusik är förresten också en bidragande faktor för att kunna få julkänsla..min absoluta favvo kommer här nedan, kanske ska ta och lyssna på den ett par gånger så jag får det där efterlängtade lugnet. Om inte annat så kan man få sig ett gott skratt, hahaha vilken sjukt BRA video!

Ork

Sitter här och funderar på hur länge man egentligen klarar sig utan att få någon sammanhängande sömn? Hur länge man klarar sig utan att ens kropp säger ifrån på allvar och ens hjärna slutar fungera normalt? Inte vet jag, men efter att ha varit vaken ungefär varannan, var tredje timme nätterna igenom i ett halvår nu, så känns det som man har gröt i hjärnkontoret vissa dagar kan jag säga! Att man sen går upp runt 04.30-05tiden varje morgon efter att knappt ha sovit något på nätterna gör ju också sitt därtill.

Vissa dagar kan man helt enkelt inte fungera normalt utan blir lite småsur och lättstött och det gör ont i hjärtat att säga det, men oftast går det ut över ens barn. Jag vet ju vilken bra mamma jag kan vara och är oftast det också, men vissa dagar blir bara så fel. Kan säga att jag har en helt annan förståelse nu för de mammor som inte orkar ta alla konflikter med sina barn, utan kör på "låt gå" metoden då och då. Eller så tänder man till direkt på alla cylindrar och då blir det också så himla fel. Jag vet ju precis hur jag fungerar när jag inte har gröt i huvudet, hur jag ska gå tillväga för att lösa vardagens små konflikter och uppmuntra, stödja och vara positiv. Det är ju så jag alltid vill vara, det är ju den jag är.

Jag tror kanske inte att det hade blivit bättre om jag fått sova ikapp en natt eller två, men i det långa loppet så vet vi ju alla att vi måste få sömn och sammanhängande därtill. Jag undrar så om vi gör något fel, varför våra barn inte vill sova på nätterna?? Visserligen sover Jalmar hela nätter nu, men det tog också åtta månader innan han sov sin första hela natt. Arvid är likadan. Sover som mest tre timmar i stöten, oftast bara två, sen är det tutte för hela slanten. Tycker ändå att vi har varit mycket hårdare mot honom än mot Jalmar. Låtit han ligga och skrika en bra stund innan vi tagit upp honom på nätterna. Det längsta han skrikit var en timme, då var han så trött så han somnade mitt i ett skrik. Ingen av oss blir ju lyckligare av det, snarare så ligger jag på nålar och gråter av våndan, det skär i mammahjärtat kan jag säga. Nej, då tar jag hellre upp honom och ger tutten, sen blir vi alla nöjda och får sova fortare. Nästa projekt blir att sluta amma. Har en liten förhoppning om att han kommer att sova bättre då, vi får väl se, håll tummarna hörni!