tisdag 30 augusti 2011

Best of the best


Som många av er kanske redan vet, så var jag väldigt förtjust i bandet Nirvana under mina ungdomsår. Har inte lyssnat på deras skivor på väldigt många år nu, men av någon anledning så fick jag för mig att rota fram deras skivor långt nere i mina gömmor här om dagen och har dem numera i bilen och lyssnar på. Jag har i alla fall konstaterat att "Unplugged in New York" måste absolut vara en av de bästa skivorna som någonsin gjorts. Så enkelt och avskalat, men ack sååå bra! Jag älskar varenda låt och säga vad man vill om Kurt Cobain och hans korta liv fyllt med droger och skandaler, men ge sig hän åt musiken, det kunde han.

söndag 28 augusti 2011

Dagis-ångest

Så var det då dags för mina barn att börja dagis. Jaja, jag vet, det heter förskola, det borde jag som själv är pedagog veta, men för mig heter det dagis, har alltid hetat och kommer alltid att göra. Hur som helst, vi har ju valt att ha Jalmar hemma under tiden vi varit föräldralediga med Arvid, så detta blir en stor förändring för alla i familjen Högberg. Ny vardag, nya rutiner. Jag kan väl känna och tycka att Arvid fortfarande är lite för liten för att gå på dagis, men Jalmar däremot har ett stort behov av att vara kring andra barn och behöver stimuleras på ett annat sätt än det han får från oss. Det har verkligen hänt massor i hans utveckling det senaste halvåret och som förälder kan man ju aldrig ersätta den sociala rollen som det innebär att vara på dagis och umgås med andra barn. Att inskola båda samtidigt kändes ändå som ett självklart val för oss, fast vi hade kunnat välja att ha Arvid hemma ett halvår till. Vi vill ju såklart ha dem på samma avdelning, inskolning går i regel lättare med syskon, lättare att få dagisplats på hösten än i Januari och sen har de alltid tryggheten i varandra. Arvid är ju en väldigt kavat liten kille med mycket (ibland alldeles för mycket) skinn på näsan, så det kommer nog inte att bli några problem för hans del.

Hur som helst, som mamma har man ju en tendens att oroa sig och vara nojig över saker och ting och det är så jag känner just nu. Jag vet inte om det är positivt eller negativt att man själv jobbar med samma sak, men jag har tusen grejer i mitt huvud som jag oroar mig för och tänker på. Jag är inte så orolig över själva inskolningen, för både Jalmar och Arvid är så trygga i sig själva och jag är säker på att det inte kommer att bli några problem. Jag tänker snarare på saker som att om personalen verkligen har koll på alla barnen när de är ute till exempel. Det är en jättestor utegård med barn från fyra avdelningar och som personal är det inte alltid det lättaste att hålla koll på alla. Tänk om min Jalmar eller Arvid står någonstans och är ledsna och ingen ser eller hör dem. Eller om de slagit sig eller skadar sig eller får för sig att smita utanför staketet. Eller om något annat barn är elakt mot dem eller om någon ful gubbe försöker lura med dem bakom huset där personalen kanske inte ser. Eller om de inte lyckas få Arvid att sova och han är ledsen och skriker, tröstar de honom då eller de tycker bara att han är jobbig och låter honom skrika. Eller skäller på dem fast det inte är deras fel. Eller inte delar maten tillräckligt så Arvid sätter i halsen eller tvingar dem äta något de inte gillar. Eller inte märker att Arvid har bajs och glömmer byta på honom eller Jalmar som precis slutat med blöja och kanske glömmer bort att gå på toa. Eller att de klär på dem för lite/mycket när de är ute. Eller att Jalmar inte får ha sin älskade "Mr.Lejon" (snutten) när han behöver honom.

Ja, listan kan göra betydligt längre, allt detta och mer därtill snurrar runt i mitt huvud just nu. Kanske löjligt att vara så nojig, men de är det finaste jag har, mitt allt, mina prinsar och inget får hända dem! Jag vet innerst inne att det kommer att gå hur bra som helst, det är en jättebra avdelning med jättebra personal, men som sagt, kanske beror det på att jag själv är pedagog, kanske beror det på att jag helt enkelt är en orolig mamma. Det är en stor omställning för oss alla, det är välkommen till verkligheten.

torsdag 25 augusti 2011

tisdag 23 augusti 2011

Trött mamma

Trötthet enligt Wikipedia: "En subjektiv upplevelse av energilöshet, kraftlöshet eller orkeslöshet. En känslomässig utmattning med en oförmåga att känna motivation". BINGO säger jag!!!!!

Jag fattar inte hur och varför mina barn kan vara så fruktansvärt morgonpigga! Jag varken kan eller orkar vara en bra mamma när klockan visar 04.45 och Jalmar sitter i sängen bredvid mig och tjatar om att vi ska gå upp och att han vill ha välling. Tro mig, vi har provat ALLT för att han ska somna om eller åtminstone ska ligga kvar, men det slutar alltid med att han blir ledsen och skriker och därmed också väcker Arvid, som mer och mer följer hans fotspår. Jag hade inte gnällt om de bara hade vaknat vid 06-06.30-tiden, men när klockan visar innan 05 så är det inte mänskligt någonstans!!! Så ni som gnäller för att ni inte får sovmorgnar, tänk på mig som sitter här klockan 05 varje morgon och gäspar med två pigga barn som busar runt..Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....






söndag 21 augusti 2011

På tal om

På tal om välgörenheter... Jag gjorde en liten välgärning när jag numera aldrig kommer att behöva mina brillor igen. Det finns en organisation som heter Vision for all, dit man kan skänka sina gamla glasögon, som ändå bara ligger och skrotar. Många av er som använder glasögon har säkert samlat på er några bågar genom åren, eller hur?! Denna förening samlar in begagnade glasögon runt om i Sverige som mäts upp och tvättas och sedan åker de ut till fattiga delar i världen och delar ut till behövande. Så om ni har några gamla brillor som ligger och skrotar eller om ni känner någon som har, lämna in dem till denna förening, via Synoptik, Memira eller Lions.


lördag 20 augusti 2011

Sagt och gjort

En dröm som jag haft länge är att bli kvitt mina linser och glasögon för gott, att kunna slå upp ögonen varje morgon och kunna SE, utan några som helst hjälpmedel. Det är ett jäkla handikapp att inte kunna se vill jag lova, tror de flesta av er som också har dålig syn håller med mig på det!
Hur som helst, sagt och gjort, numera ser jag som en hök, helt utan hjälpmedel och detta tack vare ögonlaser-operationen som jag gjorde i tisdags. Jag vill bara säga till all er som funderar på detta, sluta fundera, bara gör det!!! Värt vartenda öre, inga pengar i världen kan ersätta en bra syn!!

Jag valde att göra min operation hos Memira (finns bla. i Kristianstad, Malmö och Helsingborg), som är ledande inom ögonlaser. Finns ett par olika operationer, beroende på vilket synfel man har och hur hornhinnan ser ut. Den jag hade heter FS-LASIK. Ett lock görs i hornhinnan med en laserstråle, locket viks åt sidan och en laser formar om den främre delen av ögat så att synfelet korrigeras. Locket läggs på plats igen och voilá så är det klart. Helt smärtfritt och allt som allt så tar operationen ca. 1,5-2 minuter.

Lite nervös var jag allt när jag kom in till Memira i tisdags. I väntrummet fanns några stycken till som skulle göra operationen. Vi fick vars en lugnande tablett (valfritt givetvis), sen var det bara att vänta på sin tur. Kände väl inte så jättemycket av den där tabletten, förutom att jag slöddrade lite när jag skulle prata, trött var jag redan sen innan så där märktes ingen skillnad. En efter en blev inkallad och sen var det min tur. Läkaren tog en extra koll på mina ögon, bara för säkerhets skull, sen kom en vänlig sköterska och satte på mig en mössa så inte håret skulle va i vägen. Så fick jag komma in i själva operationssalen, allt gick väldigt, väldigt fort. Fick ligga ner på en brits, sköterskan droppade bedövningsdroppar i ögonen, läkaren täckte för det ena ögat, medans han "spände upp" det andra så jag inte kunde blinka. Den biten trodde jag skulle bli den absolut obehagligaste, men det kändes absolut ingenting eftersom ögat var helt bedövat, hade inte alls blinkreflexen kvar så det var inte läskigt ett dugg. Sen skulle jag kolla på en grön liten lampa, sköterskan räknade ner sekunderna och pratade hela tiden lugnande med mig. När själva locket hade gjorts blev det helt svart ett par sekunder, sen kom den röda laserlampan som jag skulle titta på och några sekunder senare så var det klart, sen samma process på det andra ögat. Kändes över huvud taget ingenting, luktade lite som bränt hår när lasern arbetade, men det var inte ens det minsta lilla obehagligt. Kände mig fullkomligt lugn och trygg i deras händer och det hela var över på två futtiga minuter! Två minuter som har ändrat mitt liv!!

Efteråt fick vi som gjort operationen sitta ner i ett vilorum och blunda en kvart. Jag vart ju nyfiken och kunde såklart inte låta bli att tjuvkika och skärpan var perfekt redan då, men lite grumlig bara. Vi blev också informerade om att när bedövningen började släppa så kunde det svida i ögonen (ungefär som när man skär lök) och tårvätska kunde rinna och det kunde kännas lite som grus i ögonen, lite irriterat. Så en efter en började känna av att det sved i deras ögon och fick nya bedövningsdroppar, men jag hade turen att inte känna det alls, synen var lite "mjölkig" om ni förstår vad jag menar, men inget annat. Efter denna lilla vilostund blev man undersökt av en ögonläkaren igen, så att allt såg bra ut, sen fick man åka hem.

På hemvägen vilade jag i bilen och även när jag kom hem vilade jag ett par timmar, då kändes det lite som grus i ögonen, som när man är riktigt trött. På eftermiddagen/kvällen kunde jag titta på tv som vanligt och kände ingenting, men däremot hade jag en helt perfekt syn! Visst är det sjukt, här har man gått med ett handikapp i så många år, sen blir det botat på ett par minuter! Dagen efter var jag på återbesök och det visade sig att jag till och med såg bättre än en som har "normalsyn", bättre än jag någonsin såg i mina glasögon/linser. Kunde till och med läsa det lilla, lilla finstilta som står allra längst ner på en såndär syntavla med en massa bokstäver på!

Denna veckan har jag fått pencillindroppar som ska droppas i ögonen 6 ggr/dag, mest för infektionsrisken. Inget vatten i ansiktet på en hel vecka, ingen parfym, inget smink, inget svett. Kan jag väl stå ut med, det är det ju värt. Lite bökigt att tvätta håret bara utan att få vatten i ögonen. Lite ljuskänslig är man, vilket är en del av läkningsprocessen, men solglasögon på när man är ute bara så är det inga problem. Lite torr i ögonen, speciellt kvällstid, men har fått droppar som hjälper mot det och det försvinner också om några dagar. Jag är så otroligt glad över att jag äntligen tog tag i och gjorde slag i saken. Det känns så otroligt lyxigt att äntligen kunna se och jag rekommenderar av hela mitt hjärta er alla som funderar på detta att göra det! Många kanske tycker att det handlar om en kostnadsfråga, men om ni räknar ut vad ni har slängt i pengar på era ögon genom åren, så lönar det sig flera gånger om! Att sedan kunna ta det på bruttolönen är ju toppen, man slipper ta lån och ett par månadslöner kan det väl vara värt att snåla lite. Så ni som känt er osäkra hoppas jag att ni blivit säkra genom att läsa detta, för det är värt det och det är bara att tuta och köra!

onsdag 17 augusti 2011

Fyraårig bröllopsdag

För fyra år sen vaknade man lite sådär smånervös inför vad som komma skulle, hoppade upp ur sängen, åt lite frukost och begav sig till frissan. För fyra år sen gifte vi oss i Nävlinge kyrka. En helt underbar dag och ett minne för livet. Fyra år senare sitter vi här i en villa i Sösdala med ett smile på läpparna och minns tillbaka. Och det bästa av allt: jag älskar dig lika mycket då som nu Tobbe och ser fram emot många härliga bröllopsdagar i framtiden. Du är min äkta, andra hälft, utan dig känner jag mig inte komplett. Det är du och jag. För alltid.










lördag 13 augusti 2011

Inga undanflykter tack!


Så, nu är det slut på ursäkter, nu finna det inga anledningar till att just du inte skulle kunna hjälpa. Sitt inte där och tyck synd om, GÖR NÅGOT! Rik som fattig, tjugo-femtio spänn tror jag alla kan undvara, skit i lördagsgodiset eller påsen med chips o dippa som du hade tänkt kränga ikväll (och som du ändå sitter och ångrar när du proppat i dig hela och mår illa efteråt). Det är det lilla som gör det, valet är ditt!






onsdag 10 augusti 2011

Blunda INTE för detta!!!




Kom igen, jag vet att de flesta av er tycker det är hemskt, men många blundar för det och gör inte ett dugg åt saken. SKÄMS!!! Vi lever i ett ÖVERFLÖDE av mat, pengar, kläder osv. Vi konsumerar varje dag (i många fall totalt onödiga saker), vi har tak över huvudet, vatten i kranen och slänger mat i mängder! Oskyldiga små barn DÖR varje dag av svält och här sitter vi på häcken och lägger upp en belåten rap efter den stora, feta pizzan vi just satt i oss. Så alla ni där ute: KOM IGEN, GÖR EN INSATS, BLUNDA INTE FÖR VERKLIGHETEN!!!!!!!!!


Sommarbilder


















onsdag 3 augusti 2011

En liten varning

Till alla er mammor och pappor som börjar fundera över era barns höstgarderober och tänker köpa nya regnkläder. Enligt Testfaktas test har man hittat tungmetaller i knappar och dragkedjor från kända klädmärken som Polarn och Pyret, Helly Hansen, Didriksson och H&M. Knappar och dragkedjor som barn ju brukar gilla att stoppa i munnen och suga på. Polarn och Pyrets knappar var värst och innehöll visst en blyhalt på 22 gånger över EU:s rekommendationer, helt galet! Gå gärna in och kolla på: