Nu vill jag passa på...

...att önska er alla en fantastisk jul! Njut av maten, ljusen, paketen, Kalle Anka och sällskapet med era nära och kära. Det blir visst ingen vit jul, men vad gör det när man får vara tillsammans med de man älskar?! Så God Jul på er alla, ingen nämnd, ingen glömd och tack för att ni finns!

Höjden av lathet

Visst måste det väl ligga i människans natur att den är lat och bekväm av sig?! Många gånger för lat för sitt eget bästa. Jag ska i alla fall villigt erkänna att vi har det så i min familj. Kanske inte barnen än så länge, men jag och Tobbe är nog ganska så bekväma och lata av oss. Det går liksom hand i hand, det där och man drar med/påverkar varandra. Kanske ett i-lands problem, vad vet jag, men skit samma, här kommer i alla fall lite dumma "latheter" som äger rum i vår familj (som man visst absolut stör sig som fan på, men inte gör man något åt det för den sakens skul!!):

• När man provat eller tagit av sig ett klädesplagg och slänger det precis där man står, i stället för att hänga tillbaka det i garderoben igen där det ska vara. (Hur jobbigt kan det vara?!)
• När man ställer ner disk i vasken i stället för att ställa ner det i diskmaskinen direkt. (Blir ju dubbelt jobb egentligen för någon måste ju stoppa det i maskinen!)
• När man väntar in i det sista med att gå och borsta tänderna och tvätta av sminket på kvällen då man egentligen är så jäkla trött att man bara vill skita i alltihop. (Varför inte göra det innan man blir sådär supermega trött?!)
• När man väntar in i det sista med att tömma soporna. (I stället blir det överfullt i kärlen och man får städa upp allt som kommer utanför när man knökar ihop påsen!)
• När man ställer kaffekoppen lite var stans i stället för att bara gå med den till köket och ställa den i den förbannade diskmaskinen.
• När man inte orkar ta itu med den rena tvätten och vika och lägga in där det ska vara, utan står och rotar efter den där jäkla tröjan/strumporna/trosorna/jeansen i en gigantisk tvätthög, samma morgon som man kommer på att man behöver den.
• När man inte sätter i en ny pappersrulle efter sig när den gamla tagit slut.
• När man inte sätter i en ny soppåse efter sig när man tagit ur den gamla.
• När man ger barnen aprikoskräm till middag för att man inte orkat planera och inhandla middagen.

Ja, det är inte lätt att vara lat! Finns säkert fler saker som har sin höjd i lathet, men just nu kommer jag inte på flera. Kanske ska tänka mig för nästa gång jag inte orkar ställa disken i maskinen och bara göra det, vem vet, kanske överträffar mig själv?!

Min önskelista

Jag har bara en önskning på min önskelista. Jag önskar att mina barn får vara friska över julen. Ja, annars också givetvis, men speciellt över julen. Julen är barnens högtid och hur kul är det att ligga sjuk i feber eller något annat och inte orka vara med på allt det roliga. Peppar, peppar, så har vi ändå varit hyfsat förskonade denna höst från sjukdomar, men det verkar som det kommer ikapp nu tyvärr. I alla fall för Jalmars del.

Hela förra veckan var jag hemma med honom för han hade en fruktansvärd hosta, förkylning och blåsor i hela munnen. Hostan har suttit i som berget och varje natt har han hostat så mycket så han kräkts och inte fått den sömn han brukar få. Mot helgen blev han piggare och även om han fortfarande hostade lite grann så har han varit pigg och som vanligt. Vi var till och med iväg i Köpenhamn, utan problem. I går, måndag, skickade jag iväg dem båda till dagis, då han inte hostat alls på natten och förkylningen hade gått över. Inga problem på dagis, som vanligt med andra ord, men igår kväll när han skulle gå och lägga sig kändes han lite varm. Tänkte väl inte mer på det, för både han och Arvid är varmblodiga av sig, speciellt på kvällarna.

I morse när vi vaknade tog jag tempen på Jalmar och då hade han 38.5, men var ändå pigg och som vanligt. Jag sjukanmälde han från dagis, men tog med dem till mitt jobb i stället. Tänkte att jag hade ändå kort dag och han var så pass pigg. Förmiddagen gick också smärtfritt, men vid middagen ville han inte ha någon mat, utan sa att han ville hem och sova. Min Jalmar sa att han ville sova, det händer typ aldrig att han skulle säga något sådant! Så vi körde hem, han och Arvid sov middag och när han vaknade var han brännhet i pannan. Tog tempen igen som då visade 40,1! Stackarn, så var det dags igen då...Hela eftermiddagen har han suttit som ett ljus i soffan och kollat på film. Händer heller aldrig, så nog var han medtagen! Så det blir vab igen för min del fram till jul och sen är vi lediga i två veckor tillsammans hela familjen. Så nu hoppas jag bara att tomten vill uppfylla min önskning och göra så att Jalmar blir frisk och att Arvid håller sig frisk!

Julmarknad på Tivoli

I går var jag, min familj, min bror och hans familj i Köpenhamn hela dagen. Det blev tåg dit, lunch på en kinarestaurang, en runda på Ströget och slutligen julmarknaden på Tivoli. Det var fler än vi som hade hittat till storstan kan jag säga, så rädd för att bli ensam behövde man absolut inte vara, det myllrade av folk, men vi hade lika trevligt för det. Himla trevlig dag och kväll blev det faktiskt och för första gången detta året så fick vi alla känna av riktig julstämning. Så fantastiskt fint med alla lysen överallt och små mysiga bodar med diverse julpynt, glögg, godis mm. Jalmar och Arvid trivdes i sina vagnar där som satt nedstoppade och vi andra värmde oss med lite Lumumba och Irish Coffee. Så TACK för en supermysig dag kära Tobbe, Jalmar, Arvid, Benny, Ingrid, Ida och Johan, det gör vi om nästa år!

Slår ett slag

Jag gör som min fina vän Mia och slår ett slag för Musikhjälpen som pågår just nu i P3 och som även sänds på Svt. Årets tema är "alla flickor har rätt att gå i skolan" och du kan bidra med en slant, liten som stor spelar ingen roll, men för sjutton hjälp till!

"Över 50 miljoner flickor får aldrig möjlighet att gå i skolan, trots att det är en mänsklig rättighet enligt FN. Problemet med att flickor inte får gå i skolan är värst i länder där fattigdomen är stor och där det råder konflikter. Länderna kring Sahara (tex Nigeria, Somalia, Eritrea, Sudan, Etiopien) och södra Asien (tex Afghanistan, Pakistan, Yemen) räknas till de områden där flickor är värst drabbade. En flickas skolgång betyder mycket socialt och ekonomiskt, både för henne själv och för hela samhället. Ju längre flickor får gå i skolan desto senare gifter de sig, desto färre barn skaffar de och desto bättre kan de ta hand om sina barn. Dessutom ser man att spridningen av hiv avtar samtidigt som barnadödligheten minskar i länder där flickor utbildas. Det är dessutom bevisat att en flicka som har en mamma med utbildning har större chans att få gå i skolan."

• 50 kronor kan till exempel räcka till en månads skolgång för en flicka eller en bra lärobok
• 100 kronor kan räcka till skrivböcker och pennor till en hel skolklass (30 elever)
• 200 kronor kan räcka till skollunch för en hel klass

Gå in på: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=3946

VAB och Lucia

Idag är det Lucia och jag är hemma och vabbar. Jalmar och Arvid skulle gått Lucia-tåg på deras dagis i eftermiddags, deras allra första Lucia-tåg. Jag hoppades in i det sista att Jalmar kanske skulle orka ändå, eftersom han fick vara hemma idag och vila upp sig under dagen, men så blev inte fallet. Var hos doktorn i går och han kunde konstatera en väldigt jobbig rethosta, kraftig förkylning och eventuellt en kombination med någon form av pollen-allergi (ja, så här års!). Hur som helst så fick han Bricanyl i flytande form utskriven, men det hjälpte typ bara de första timmarna av natten, för sen var det igång igen. En ordentlig hostattack och kräk på det och åter igen en förstörd nattsömn. Suck. Trodde det skulle vända och bli bättre, men nejdå, tycker snarare det har blivir sämre igen. Dessutom har min lille stackars prins blivit så hes så han knappt får fram ett ord, han bara väser, stackarn. Jaja, inget att göra åt det, det går fler Lucia-tåg i framtiden. Det blir VAB för min del resten av veckan också. Lika bra att han blir ordentligt frisk innan han återvänder till dagis. Bara att hålla tummarna för att inte Arvid får skiten också. Det fick i alla fall bli ett mini Lucia-tåg här hemma i stället med de två finaste, sötaste stjärngossarna jag någonsin sett!

Förbannade hosta

Under de senaste två månaderna har Jalmar haft en otäck hosta från och till. Den har liksom kommit i omgångar, varat i en vecka sådär, försvunnit ett par veckor, för att sedan komma igen, osv. Tycker så synd om honom. Han hostar så han varken kan sova på dagarna eller nätterna. Han hostar så mycket så han kräks emellanåt och han blir så himla ledsen och tycker det är otäckt.

Han har inte varit speciellt förkyld och heller inte haft feber. Han är som vanligt på dagarna, förutom middagsvilan. Nätterna däremot är ett helsike, då han knappt hunnit somna förrän den är igång. Vad jag förstått så är det fler barn på hans dagis som drabbats av denna hosta och uppenbarligen är den svår att få bukt med. I helgen har den där förbannade hostan krupit sig på honom igen och denna gången hade den med sig en rejäl förkylning också. Som grädde på moset har Jalmar fått en massa blåsor på tungan och i mungiporna, så han inte kan/vill äta för det svider så mycket. Stackare. Nätterna blir det att byta sängkläder för att han hostar så han kräks, trösta, ge vatten osv. På dagarna har han inte kunnat sova middag alls på grund av hostan och mot kvällen är han så trött, grinig och kinkig.

De där receptfria hostmedicinerna fungerar inte ett dugg, så vi har faktiskt gett honom mindre doser av Cocillana (enligt anvisningar såklart) och den fungerar bra. Känns dock inte helt ok tycker jag, då receptet inte är utskrivet till honom, men vad sjutton gör man, han är ju helt slut av allt hostandet. I morgon tar jag VAB och då blir det ett besök på vårdcentralen för att få bukt med det här och förhoppningsvis någon medicin utskriven som han kan sova på och bli frisk.

Nyklippta

Före:

Efter:

Före:

Efter:

Funderar du?

Till er som fortfarande funderar, velar eller är sugna på att göra en ögonlaseroperation hos Memira vill jag bara säga: bara gör det!! Jag gjorde min operation i augusti i år och har sedan den dagen inte ångrat det en sekund. Klart man har många frågor, som att kommer det verkligen bli bra eller kommer jag verkligen aldrig behöva glasögon eller linser igen.

När man gjort operationen så går man på regelbundna kontroller det första året för att se så allt står rätt till. Läkningsprocessen tar cirka ett halvår innan man kan fastställa exakt vilken synskärpa man har fått. Man går på kontroll dagen efter operationen, vid tre veckor, tre månader, ett halvår och ett år. Jag var på min tremånaders kontroll för ett tag sedan. Det visade sig att jag fått bättre syn än vad man normalt brukar få, alltså bättre än vad en som ser normalt gör. Till och med optikern blev förvånad över hur bra jag kunde se och gjorde några extra test bara för att han var nyfiken på hur långt över medel jag låg. Hur häftigt som helst och så underbart skön känsla!! Jag, som levt med glasögon och linser i evigheter och som praktiskt taget var blind utan hjälpmedel, ser numera bättre än alla andra, WOW!!! Jag behövde inte komma tillbaks för fler kontroller ens en gång utan nu är jag fri för alltid från detta handikapp! Tack för det Memira!

Efterlyses: julstämning!

Det är andra advent idag. Tänk, om ett par veckor så är julen här. Stjärnorna lyser i de nyputsade fönstren, vi har varit på julskyltning i byn, dofter av glögg och lussebullar sprids i vårt hus, barnen har börjat öppna sina adventskalendrar, julmusiken är på, julklapparna är inhandlade och allt är i sin ordning. Jag har bara en fråga: var fasen är julstämningen?! Den där mysiga känslan som brukar infinna sig och väntan inför den kommande julen. Jag känner i alla fall den inte. Inte alls. Kanske beror på att det varit lite väl mycket som snurrat i mitt huvud på sistone eller så är det för att vädret är så himla tråkigt. Riktigt ruskigt till och med. Jag är väldigt långt ifrån en vinter-människa, men till och med jag tycker ju att lite frost eller till och med lite snö (men bara det inte är för kallt) hade gjort susen just nu.

Goda grannar

Visst är det viktigt med bra grannar, speciellt när man bor i ett villaområde som vi gör. När vi bodde på landet så var vår närmsta granne en kilometer bort. Kan väl både ha sina för- och nackdelar. Skönt att ha sitt privatliv och ingen som kan störa sig på en, men lite osocialt och ensligt också. Numera bor vi i ett villakvarter och trivs ypperligt med våra närmsta grannar. De är alla jättetrevliga och man känner sig bekväm. Man hejjar på varandra och ibland stannar man till och snackar lite. Trevligt och socialt. Det enda jag kan känna att jag skäms lite för är när katterna springer över i grannens rabatter och gör sina behov. Varför är det alltid så mycket bättre att skita i grannen rabatter?! Inget jag kan göra något åt, men lite pinsamt är det.

När jag var liten så bodde vi faktiskt i samma kvarter som vi gör nu. Ett mysigt kvarter som ligger intill en park och grönområde. Det man minns från barndomen är ju när man lekte med grannarnas barn som var i samma ålder som en själv och på somrarna samlades man ute på gatan och hittade på någon kul lek tillsammans. På vintrarna samlades alla uppe i den stora pulkabacken som ligger i närheten. Man hade alltid någon runtomkring som ville leka och vi turades om att vara hemma hos varandra. Även våra föräldrar umgicks och hade diverse fester tillsammans. Det är ju så jag vill att mina barn också ska växa upp.

När vi flyttade hit så visste vi inte ifall det fanns några barnfamiljer i vårt kvarter. Nyligen så har två barnfamiljer flyttat hit, bara ett par hus ifrån oss och det är så himla kul. Den ena familjen har två pojkar i samma ålder som mina barn och den andre familjen har tre barn, varav två pojkar i samma ålder som mina. De två sistnämnda har till och med börjat på samma dagis och samma avdelning som Jalmar och Arvid. Tänk, sex stycken killar i samma ålder på samma gata, det kommer inte att bli en lugn stund framöver i vårt kvarter! Tänkte bjuda in allihop på fika snart, ska bara få tummarna loss. Kul är det i alla fall och jag ser fram emot att få lära känna våra nya grannar.

Begravningar

Jag får ont i magen bara jag hör ordet. Något av det jobbigaste man kan gå på. Sorgligt och ledsamt. Idag har jag varit på min käre farbror Lasses begravning. Han gick bort alldeles för tidigt, helt och hållet oväntat och det finns fortfarande många frågetecken. Känner mig tung inombords. Tung och tom. Mina tankar går till hans fru Lena och dotter Jessica. Sov gott, Lasse.

Bada

Jag älskar verkligen att bada. Speciellt i badkar. I vårt gamla hus ute i Röe hade vi aldrig något badkar och jag saknade det massor. Nu när vi renoverade badrummet i vårt nya hus var detta ett krav från min sida. Det finns väl inget bättre att krypa ner i ett avkopplande, varmt bad när man är sådär lite frusen och hängig. Vattnet måste vara jättevarmt, på gränsen till hett när jag badar, helst så man ser ut som en kräfta i skinnet, då är det bäst tycker jag. Man blir liksom sådär härligt dåsig och rofylld av att bada badkar, me like! Jalmar och Arvid älskar också vårt badkar och vill helst bada varje dag, men det blir kanske ett par, tre gånger i veckan. Jag har lite svårt för att bada med dom, för jag måste ha vattnet så varmt och det funkar såklart inte på deras ömtåliga skinn, nej, då hade de nog blivit skållade. De badar tillsammans istället och brukar ha hur kul som helst.

Annars brukar vi åka till någon simhall på helgerna och bada. Jag gillar Tivolibadet i Kristianstad eller simhallen i Höör är också mysig. Var där idag med familjen och Jalmar och Arvid är som två fiskar i vattnet. Hade aldrig kunnat åka dit själv för de är verkligen överallt och ingenstans och man får punktmarkera dem hela tiden. Arvid vill gärna göra allt som Jalmar gör, som att hoppa från kanten och slänga sig i vattnet på det djupa, vilket leder till att han typ är mer under än över ytan, men det bekommer honom inte precis utan gör det om och om igen. Man får vara på hugget hela tiden kan jag säga! En lång vattenrutchbana har de också i Höör och den åkte vi ett x antal gånger, barnen älskar det. Sen blev det bubbelpoolen och barnen gillade faktiskt det varma vattnet, måste ha blivit härdade av mig antar jag.

På sommaren finns det väl heller inget bättre än att plaska runt i havet eller i en pool. Likaså utomlands. Det får dock inte vara för kallt i vattnet, då bangar jag. Sjöar gillar jag inte alls. Tycker det är lite läskig botten och det bruna vattnet där man inte ser något. Turkosblått vatten ska det vara, helst med en vit sandstrand till!

Wake up call

På sistone har jag väl inte direkt känt mig på topp. Kalla det höstdepression eller nåt, men jag har inte känt mig glad, jag är jämt trött, sur och grinig, tänker i negativa banor och är allmänt nedstämd. Jag känner mig frustrerad över saker som jag vill göra men inte har ork eller lust att ta tag i och frustrerad över att jag inte är den vanliga, snälla, glada Frida/mamma som jag vill vara. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör mig sånhär, men antar att det finns mycket i ens liv som bidrar till den man är.

På kort tid har två dödsfall inträffat av personer som jag kände. Den ene var min före detta klasskamrat och den andre var min farbror. Båda gick bort väldigt hastigt och oväntat. På något sätt så har detta påverkat mig mer än vad jag själv kunde tro. Många tankar och funderingar har väckts i mitt huvud och jag känner mig rädd. Rädd för att det ska hända mig och min familj något och rädd för det man aldrig kan veta eller förutspå. Jag antar att det är ganska normalt att dessa funderingar och tankar kommer upp, men ändå. Efter att jag fick veta att min farbror gått bort häromdagen, så kändes det lite som ett wake up call. Som om någon ville ruska om mig rejält och säga till mig typ: "Vakna, Frida!! Öppna ögonen och se vad du har omkring dig, du är lyckligt lottad, ta vara på det!!!"

Och så känns det alltså nu. Jag har två underbara barn och en underbar man som jag älskar över allt annat, en fantastisk familj där vi alla är friska, jag har fina vänner som bryr sig om mig, jag bor i ett fint hus, jag har fina arbetskamrater som gör det värt att köra till jobbet varje dag för, en fin gammal häst som jag har fått många fina år och minnen tillsammans med, mat på bordet varje dag, pengar på kontot, utbildning, en massa resor i bagaget...ja, listan kan göras ännu längre, men jag inser ju att jag har det faktiskt mycket bättre än många andra och det är jag innerligt tacksam för. Det gäller bara att inte hamna i "vardags-träsket", utan verkligen fånga varje dag för vad den är. Vissa dagar är såklart sämre än andra, men om man bara kan hitta något positivt även dessa dagar och vara tacksam över det man har, så ordnar nog sig allt i slutändan.

Delad glädje är dubbel glädje

Jag blir så glad av att se andra personer glada. Personer i min omgivning som jag delar min vardag med. Lika tråkigt är det att se när personerna i fråga inte mått så bra under en längre tid eller är allmänt frustrerade över livet. Nu känns det som att dessa två speciella personer har blommat upp på nytt och det lyser kring dem. Jag blir så glad och alldeles varm inombords, er glädje smittar av sig. Jag unnar er verkligen all lycka och hoppas att det fortsätter såhär!

Jalmar 3 år!

Vår finaste Jalmar blir 3 år idag! Jag är så otroligt glad, tacksam och stolt över att få vara mamma till världens bästa kille. Underbar, det är vad du är, Jalmar, tack för att du förgyller varje dag med ditt underbara leende och dina små bus. Älskar dig över allt, jag svämmar över av kärlek till dig, min prins. Stor grattis på din treårsdag!!!

Frihet på 4000 meters höjd!

Good old days

Alltså, detta är så himla kul och något som jag verkligen ser fram emot! När jag gick i typ femman, sexan så var mina största idoler en pojkgrupp vid namn New Kids On The Block. Jag och min bästis Sara var helt tokiga i denna grupp och vi satt på våra flickrum och kollade på videos med dem, lyssnade på deras musik, samlade på pinaler och brevväxlade med andra fans. Gruppen hade ett par konserter i Sverige, men vi var aldrig där av någon anledning. Vi växte väl ifrån det där med pojkgrupper så småningom och började lyssna på Nirvana i stället, snacka om kontraster haha!

Av en slump kom jag in på en sida på nätet där jag fick syn på att NKOTB har återförenats tillsammans med Backstreet Boys och de ska alltså ge sig ut på turné, NKOTBSB heter de tydligen. Det roliga är då att de kommer att spela i Malmö i maj och jag och Sara ska lätt dit och kolla, haha! Skittöntigt, jag vet, men shit va kul! Våra gamla idoler, efter så många år, du, jag och kidsen, Sara!

Hosta

Ahh..kan säga att just nu är jag nere i en svacka och är inte alls i form, varken mentalt eller kroppsligt. Är inte alls på humör, lite nere och tycker inget är kul. Blir ju inte bättre av att vintermånaderna börjar närma sig med stormsteg och kylan och mörkret. Har varit hemma sen i onsdags och både jag och barnen har fått en rejäl förkylning och Jalmar även feber. Kan inte minnas när jag var förkyld sist, men nu kom det alltså. Började med att jag tappade rösten, ont i halsen och allmänt risig. Nu en vecka senare har både jag och Jalmar fått någon elak hosta som inte alls vill ge med sig. Vi hostar ikapp och det är inte lite det! Kvällarna och nätterna är värst, då man får så lite sömn av allt hostande. Värst är det nog för stackars Jalmar som hostar så han kräks. Vi tar båda Cocillana, hjälper lite för Jalmar men inte ett dugg för mig. Arvid har "peppar, peppar" klarat sig från hostan än så länge, men har i stället blivit så hes så han bara kraxar när han ska prata. Ja, det var väl ganska väntat att det skulle bli såhär, nu när det börjat på dagis och allt, med alla nya bacillusker. Får hoppas att det inte blir så långvarigt och att den hemska hostan försvinner snart.

Ha en skön helg alla!

Kaffe är bra!

Såg en liten notis i en tidning idag, där man konstaterat av vetenskaplig forskning att kaffe är bra för hälsan! Kaffe gör en piggare, gladare, smalare och helt enkelt friskare. Ny forskning visar att dagligt kaffeintag kan minska risken för en rad olika sjukdomar, bland annat demens, astma, skrumplever och Parkinsons och senaste studien visar att kaffe även skyddar mot depression.

Så ta en kopp och njut vet jag!

Tobbe 30 år

Ville bara passa på att gratta min fina, fantastiska, underbare man som fyllde 30 den 12 oktober! Det blev ett fallskärmshopp i present, inte illa alls! Så ni som är sugna på att komma och titta när Tobbe hoppar så är det på Everöds flygplats utanför Kristianstad, söndagen den 23 oktober kl. 10.45.

Grattis än en gång, Tobbe! Jag älskar dig alltid, det vet du! Puss och kram!

PUMA

Förra helgen var det dags för vårt lilla tjejgäng PUMA-klubben att ses igen. Vi är ett härligt gäng på 11 töser som träffas tre gånger om året och hittar på diverse upptåg. Två stycken (som lottats ut) får i uppdrag att bestämma plats och aktiviteter för dagen. Vi sätter varje månad in en liten summa på ett gemensamt konto och dessa pengar har då "värdinnorna" att röra sig med.

Vår första PUMA-träff ägde rum i Helsingborg där vi bland annat besökte en brandstation och badade i kallvattenbadhuset. Denna gången ägde arrangemanget rum i Hässleholm. Vi började dagen hemma hos bästa Linda, där vi njöt av en god brunch, en liten drink givetvis och en massa prat och mys. Vidare blev det en tur till ishallen och curling stod på schemat. Har aldrig "curlat" tidigare, men jag blev faktiskt glatt överraskad. Himla kul var det och inte alls så lätt som det ser ut på tv. Mycket teknik krävs och bara att ge sig ut på isen med en hal sko och en med halkskydd var en sport i sig! Många skratt och en och annan vurpa blev det. Efter ett tag fick man lite snits på tekniken, båda vad gällde att skjuta från ifrån kanten och att "sopa" isen. Kan varmt rekommendera detta till er som är nyfikna!

Efter detta blev det en välbehövd och avkopplande stund i varmvattenbadet på Hässleholmsgården. Vi hade hela stället för oss själva och det var himla mysigt att bada, dricka lite vin, snacka och fåna oss. Vi hittade på lite roliga lekar och stafetter och stämningen var på topp!

Väl hemma hos Linda igen blev det piffning och sedan avnjöts en supergod middag och mer vin och snack. Kvällen avslutades med utgång på Harrys och det blev en väldigt speciell, konstig och underhållande kväll där kan jag säga! Vill inte avslöja för mycket, men vi träffade en väldigt märklig person där, som nog satte griller i huvudet på oss alla. Tack för underhållningen O L A (ni som var med vet precis vad jag pratar om hahaha!)!

Så tack alla goa töser för denna fina dagen, ni är alla så himla goa allihopa! Snart gör vi om det igen och då ni..då är det min och Ellinors tur! KRAM!

En del av vårt fina PUMA-gäng, hade tyvärr inte ngn bild med alla deltagarna!

Ledsen

Tänker på dig. Din familj. 33 år, alldeles för tidigt. Konstigt, har inte träffat dig på några år nu, men det berör. Alla minnen. Berör så in i. Vila i frid och sov gott.

Ett gott skratt

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det, och jag tror att det ligger en hel del i det påståendet!

Lyssnade på radion som vanligt när jag körde till jobbet här om dagen, tror det var Mix Megapol, där de hade David Batra som gäst. Kommer inte ihåg vad det var de pratade om, men alla som satt i studion asgarvade hur länge som helst och jag kom på mig själv med att också sitta och le. Det smittar av sig. Men hur ofta skrattar man egentligen?! Jag menar inte sådär "vanligt" som man kanske gör någon gång varje dag lite halvhjärtat, utan ett sånt skratt som verkligen kommer inifrån, som får en att tappa andan och gör så att tårarna sprutar och får en att må så fantastiskt bra. Jag vet inte hur ofta ni skrattar så, men jag gör det inte alls ofta. Jag känner såklart en massa glädje och skrattar säkert varje dag, men inte sådär hysteriskt. Trist, jag vet, och jag känner att det är något jag måste ändra på! Man mår bra av att skratta!

REM -en hyllning

Efter 30 år tillsammans som grupp lägger alltså REM av. I mitt tycke ett av de absolut bästa banden genom tiderna!! Hade äran att se dem live på Roskilde och känslan går liksom inte att beskriva hur fantastiskt det var när 60 000 pers hoppade i takt och sjöng med till "Losing my religion", "Shiny happy people", "Drive" och alla andra hits. För hits har de haft i mängder, tror ingen av er inte hört och sjungit med i någon av deras låtar! Står fortfarande fast vid att "Everybody hurts" är den bästa låten av alla låtar i hela världen. Så jag skulle bara vilja hylla en av de bästa gruppen i världen, REM, och tacka för denna tiden, era låtar kommer dock alltid att leva kvar, det är jag övertygad om!

frameborder="0" allowfullscreen>

Det e mycket nu

Ojojoj..det är verkligen mycket just nu, alldeles för mycket, jag hinner inte med!! Dagarna är fullspäckade med dagishämtning/lämning, jobb och kvällsaktiviteter. Hade varit bra med fler timmar på dygnet!

Dagis fungerar alldeles utmärkt för mina fina killar, trots all oro som jag hade/har. Jalmar står i dörren på morgonen och säger glatt "- jag är redo för dagis nu, mamma" och det fungerar bra att lämna och det märks att båda trivs där. Personalen får en att känna sig trygg och det är skönt.

Däremot har jag kommit på att det inte alls fungerar med pendlingen. Vi som hade tänkt vara duktiga, tänka på miljön och slippa ha två bilar. För mig har detta varit ett stort stressmoment. Att varje morgon hinna upp, göra vid sig själv och barnen, få in dem i cykelvagnen och lämna på dagis innan kl.06.30 varje morgon så jag hinner med tåget funkar helt enkelt inte. Jag stressar ihjäl mig och tänk då hur det blir när det är en massa snö ute dessutom! Nä, det får bli en bil till. Vi letar för fullt, men det tar ju sin lilla tid. Som tur är får vi låna snälla svärföräldrarnas bil tills vi hittar en. Tack Gunilla och Hans, ni är bäst!

Tobbe jobbar i Höganäs och det blir väldigt långa dagar för hans del. Kör hemifrån vid 05 och kommer hem vid 17.30, vilket innebär att han inte träffar barnen så mycket tyvärr. Just nu är både Jalmar och Arvid väldigt mammiga och det är kanske inte så konstigt. Vi får väl helt enkelt ta igen det på helgerna och försöka umgås så mycket som möjligt hela familjen då i stället.

För min egen del så har det också varit mycket jobb. Jag har bra schema och är ledig på fredagar, men det har varit både kompetensutveckling, föräldramöte och målarkurs på kvällstid så det känns som man har varit hemifrån mycket på sistone. Jag och Tobbe har i princip mötts i dörren och sagt hej och hejdå till varandra.

När vi har en ledig stund över så håller vi på att renovera gillestugan och badrummet nere i källaren. Eller rättare sagt Tobbe fixar, jag tar hand om barnen. Det har i alla fall kommit upp fondtapet, det är klart för spisen att sättas in, klart för golvet att läggas och det gamla badrummet är utrivet. Kommer att bli såå fint när det blir klart!

Ja, så här har vi det i familjen Högberg för tillfället. Jag hoppas på att det lugnar sig lite snart och man kommer bättre in i rutiner och vardag. Fortsättning följer:)!

Syskonkärlek