Nu har det gått snart två dygn sedan jag slutade amma. Känns lite sorgligt, vemodigt och konstigt, men dock nödvändigt. Tiden har gått så himla fort sedan Arvid föddes, han är ju redan ett halvår och det är bara att inse att amningen vara inte för evigt. Jag tycker det är underbart att amma och det är verkligen en oförklarlig närhet man får till sitt barn när man ammar. Man blir liksom ett tillsammans och det känns som om inget i hela världen skulle kunna förstöra just det ögonblicket när man sitter där med sitt lilla pyre i famnen. Man blir helt lugn inombords och känner en massa kärlek, kärlek, kärlek.
Som jag nämnt tidigare så infinner sig denna känsla absolut med andra barnet också, men förutsättningarna ser ju lite annorlunda ut när man har två. Man har liksom inte den tiden att kunna sitta i lugn och ro och mysa och gosa, hur mycket man än vill, utan det blir ofta en "snabbis", sen vill Jalmar att man ska komma eller så är det något annat man måste göra.
Sedan Arvid började äta riktig mat så har det fallit sig helt naturligt att jag minskat på amningen dagtid. Däremot är han en liten "suttare" nattetid och vill gärna ha bröstet varje gång han vaknar till för att komma till ro igen. Detta har tagit ganska hårt på mig, att inte få någon sammanhängande sömn alltså, så nu kände jag att det var dags att sluta. Dessutom har det bara hjälpt för stunden att amma nattetid, för så fort jag lagt ned Arvid i sin säng igen så vaknar han ändå. Eftersom Tobbe är lite julledig just nu, så passade det bra så vi kan hjälpas åt på nätterna. Arvid vaknar fortfarande nattetid, men vi hoppas innerligt att han vänjer sig av med detta snart så vi alla kan bli lite piggare. Tobbe håller på för fullt med att få klart hans rum också, så han kan få sova helt ostört där inne.
För Arvids del så har det än så länge gått bra att sluta amma. Han har inte "frågat" efter bröstet precis, bara när han blir trött och jag har han i famnen, då vill han gärna leta efter tutten och mitt mammahjärta är väldigt nära att falla dit kan jag säga!! Lite värre är det med mina bröst, som för tillfället är stenhårda och ömma. Bara att härda ut och stå emot frestelsen, det kommer att bli bättre.
måndag 27 december 2010
torsdag 23 december 2010
onsdag 22 december 2010
Äntligen
Så mina vänner..nu har jag äntligen fått tummarna loss att ta lite bilder på hur det ser ut hemma hos oss..mycket som fortfarande fattas rent inredningsmässigt (typ lister, dörrkarmar, foder kring fönster, gardiner, blommor, tavlor, småprylar etc) och Arvids rum är inte påbörjat än, men i det stora hela börjar man äntligen se en tendens till det magiska ordet färdigt! Efter ett väldigt tufft och kämpigt halvår så kommer vi i familjen Högberg att luta oss tillbaka och fira jul och bara vara. God jul på er alla mina vänner och hoppas ni får en riktigt mysig sådan!
Nespresso
Det blev en Nespresso Lattissima! Alldeles för dyr, lite onödig, men va fasiken, har man ett helt nytt kök så kan man väl få unna sig att ha en helt ny kaffemaskin också! Kan säga att kaffet är ljuvligt och hur lyxigt är det inte att gå upp på morgonen och genom ett litet knapptryck välja om du är sugen på en cappuccino, latte macchiato eller varför inte en liten espresso?! Nu står den i alla fall där och blänker så fint i vårt nya kök och jag njuter.
söndag 19 december 2010
Musikhjälpen
Tror nog att de flesta av er inte har undgått att höra eller se denna fantastiska grej som gått på tv/radio denna veckan. En insamling till kampen mot barnhandel, där tre kända profiler suttit inburade i en glasbur på torget i Malmö i en veckas tid och sänt live dygnet runt. Till på köpet får de inte äta någon fast föda alls. Tanken är då att man kan ringa/sms:a in för en liten slant och önska en låt eller skicka en hälsning till någon. Det ges även tillfällen till diverse auktioner som man kan vara delaktig i och sen ges det liveframträdande och intervjuer av olika kändisar. Tycker att detta är en perfekt sak att göra nu i juletid och allt, skänka en slant till detta ändamål. Det behöver inte vara en stor summa alls, det är det lilla som gör det och vem vill inte hjälpa till för världens barn egentligen?!
Visste ni förresten att omkring två miljoner barn säljs varje år? Två miljoner, helt sjukt!! Något att tänka på nästa gång man te x åker till Thailand och ser alla dessa lönnfeta (många svenskar vill jag påstå!!) gubbar som sitter med små stackars thailänska flickor i sina knä, fy fasiken säger jag!!
Ni som känner att ni vill bidra med en peng, gå in på www.musikhjalpen.se , där kan ni läsa er till hur ni ska göra för att skänka pengar.
Här nedan liveframträde från Robyn:
Visste ni förresten att omkring två miljoner barn säljs varje år? Två miljoner, helt sjukt!! Något att tänka på nästa gång man te x åker till Thailand och ser alla dessa lönnfeta (många svenskar vill jag påstå!!) gubbar som sitter med små stackars thailänska flickor i sina knä, fy fasiken säger jag!!
Ni som känner att ni vill bidra med en peng, gå in på www.musikhjalpen.se , där kan ni läsa er till hur ni ska göra för att skänka pengar.
Här nedan liveframträde från Robyn:
tisdag 14 december 2010
Önskelista
Har hittat två finfina julklappar som står på min önskelista i år. På tok för dyra och riktigt så snäll har jag nog heller inte varit så jag förtjänar dem, men önska kan man ju alltid.
Värmefilt med inbyggda temperaturinställningar, som klippt och skuren för mig som alltid fryser.
Nescafés underbara kaffemaskin Dolce Gusto Circolo, hur snygg är inte den på en skala?!
Värmefilt med inbyggda temperaturinställningar, som klippt och skuren för mig som alltid fryser.
Nescafés underbara kaffemaskin Dolce Gusto Circolo, hur snygg är inte den på en skala?!
söndag 5 december 2010
Julstress
Åh..jag önskar så att den där underbara julkänslan kommer krypandes snart! Ni vet, när man myser hela familjen tillsammans och känner lugn och ro i hela kroppen. Det finns ju alla förutsättningar för det, snön ligger vit, adventljusstakar och stjärnor lyser så fint i alla hus, julafton är inte alltför långt iväg. Jag älskar ju julen och allt den för med sig, men jag kan ändå inte känna den där riktiga känslan ännu. Känner mig snarare lite småstressad och jag vet inte varför egentligen, kanske för att det finns så mycket som man vill hinna med, men som absolut inte är nödvändigt. Handla alla julklappar klart, baka julgodis, fixa julgranen, julstäda, göra pepparkakshus, detta är bara några av de saker som jag vill ska hinnas med innan julafton. Som sagt, inget nödvändigt, men jag känner ändå ett litet måste för att få den där rätta känslan.
Julmusik är förresten också en bidragande faktor för att kunna få julkänsla..min absoluta favvo kommer här nedan, kanske ska ta och lyssna på den ett par gånger så jag får det där efterlängtade lugnet. Om inte annat så kan man få sig ett gott skratt, hahaha vilken sjukt BRA video!
Julmusik är förresten också en bidragande faktor för att kunna få julkänsla..min absoluta favvo kommer här nedan, kanske ska ta och lyssna på den ett par gånger så jag får det där efterlängtade lugnet. Om inte annat så kan man få sig ett gott skratt, hahaha vilken sjukt BRA video!
torsdag 2 december 2010
Ork
Sitter här och funderar på hur länge man egentligen klarar sig utan att få någon sammanhängande sömn? Hur länge man klarar sig utan att ens kropp säger ifrån på allvar och ens hjärna slutar fungera normalt? Inte vet jag, men efter att ha varit vaken ungefär varannan, var tredje timme nätterna igenom i ett halvår nu, så känns det som man har gröt i hjärnkontoret vissa dagar kan jag säga! Att man sen går upp runt 04.30-05tiden varje morgon efter att knappt ha sovit något på nätterna gör ju också sitt därtill.
Vissa dagar kan man helt enkelt inte fungera normalt utan blir lite småsur och lättstött och det gör ont i hjärtat att säga det, men oftast går det ut över ens barn. Jag vet ju vilken bra mamma jag kan vara och är oftast det också, men vissa dagar blir bara så fel. Kan säga att jag har en helt annan förståelse nu för de mammor som inte orkar ta alla konflikter med sina barn, utan kör på "låt gå" metoden då och då. Eller så tänder man till direkt på alla cylindrar och då blir det också så himla fel. Jag vet ju precis hur jag fungerar när jag inte har gröt i huvudet, hur jag ska gå tillväga för att lösa vardagens små konflikter och uppmuntra, stödja och vara positiv. Det är ju så jag alltid vill vara, det är ju den jag är.
Jag tror kanske inte att det hade blivit bättre om jag fått sova ikapp en natt eller två, men i det långa loppet så vet vi ju alla att vi måste få sömn och sammanhängande därtill. Jag undrar så om vi gör något fel, varför våra barn inte vill sova på nätterna?? Visserligen sover Jalmar hela nätter nu, men det tog också åtta månader innan han sov sin första hela natt. Arvid är likadan. Sover som mest tre timmar i stöten, oftast bara två, sen är det tutte för hela slanten. Tycker ändå att vi har varit mycket hårdare mot honom än mot Jalmar. Låtit han ligga och skrika en bra stund innan vi tagit upp honom på nätterna. Det längsta han skrikit var en timme, då var han så trött så han somnade mitt i ett skrik. Ingen av oss blir ju lyckligare av det, snarare så ligger jag på nålar och gråter av våndan, det skär i mammahjärtat kan jag säga. Nej, då tar jag hellre upp honom och ger tutten, sen blir vi alla nöjda och får sova fortare. Nästa projekt blir att sluta amma. Har en liten förhoppning om att han kommer att sova bättre då, vi får väl se, håll tummarna hörni!
Vissa dagar kan man helt enkelt inte fungera normalt utan blir lite småsur och lättstött och det gör ont i hjärtat att säga det, men oftast går det ut över ens barn. Jag vet ju vilken bra mamma jag kan vara och är oftast det också, men vissa dagar blir bara så fel. Kan säga att jag har en helt annan förståelse nu för de mammor som inte orkar ta alla konflikter med sina barn, utan kör på "låt gå" metoden då och då. Eller så tänder man till direkt på alla cylindrar och då blir det också så himla fel. Jag vet ju precis hur jag fungerar när jag inte har gröt i huvudet, hur jag ska gå tillväga för att lösa vardagens små konflikter och uppmuntra, stödja och vara positiv. Det är ju så jag alltid vill vara, det är ju den jag är.
Jag tror kanske inte att det hade blivit bättre om jag fått sova ikapp en natt eller två, men i det långa loppet så vet vi ju alla att vi måste få sömn och sammanhängande därtill. Jag undrar så om vi gör något fel, varför våra barn inte vill sova på nätterna?? Visserligen sover Jalmar hela nätter nu, men det tog också åtta månader innan han sov sin första hela natt. Arvid är likadan. Sover som mest tre timmar i stöten, oftast bara två, sen är det tutte för hela slanten. Tycker ändå att vi har varit mycket hårdare mot honom än mot Jalmar. Låtit han ligga och skrika en bra stund innan vi tagit upp honom på nätterna. Det längsta han skrikit var en timme, då var han så trött så han somnade mitt i ett skrik. Ingen av oss blir ju lyckligare av det, snarare så ligger jag på nålar och gråter av våndan, det skär i mammahjärtat kan jag säga. Nej, då tar jag hellre upp honom och ger tutten, sen blir vi alla nöjda och får sova fortare. Nästa projekt blir att sluta amma. Har en liten förhoppning om att han kommer att sova bättre då, vi får väl se, håll tummarna hörni!
lördag 27 november 2010
Dofter
Hörde ett program på radion för ett tag sedan om dofter. Hur olika man kan uppfatta vad man tycker doftar gott eller vad man förknippar olika dofter med. Satt och funderade på vad jag gillar för dofter, och då menar jag inte parfymer o sånt, utan andra dofter som förekommer i vardagen. Kom fram till följande:
- ångorna från bensin när man står och tankar bilen
- när man tänder en tändsticka
- en nyöppnad kaffeförpackning
- julclementiner
- sommarregn
- skogen en ruskig höstdag
- grillat på sommaren
- nybakade bullar
- nytvättade kläder som hängt på tork ute
Sveriges straffsystem
Sveriges straffsystem är fruktansvärt i många lägen kan jag tycka! Läste en artikel i Norra Skåne, där man hittat två hästar utanför Hässleholm som bokstavligt svultit ihjäl. Ägaren var redan anmäld för vanvård av hästarna 2008, men ingenting gjordes förutom att Hässleholms kommun gav ett föreläggande till ägarna om att utfodra djuren samt att sköta om dem bättre. Efter ytterligare anmälningar från privatpersoner togs ärendet om hand av Länsstyrelsen, då man besökte gården där hästarna fanns. Ärendet bedömdes inte som akut (undra vad akut är för dem då?!), men det kom in ytterligare en anmälan efter det från privatpersoner. Man gjorde ännu ett besök till gården och fann alltså båda hästarna döda under en presenning. Det gick alltså så långt att båda hästarna svalt ihjäl och vad får ägaren då för straff? Detta är det värsta tycker jag; nämligen 2500 kr i böter och inget mer!! Inget djurförbud eller så, bara ynka 2500 spänn böter, för jäkligt!!!!! Nä, skärp straffen för djurplågeri Sverige!
En av de två hästar som plågades ihjäl.
onsdag 17 november 2010
Vilda 2007-2010
Livet är inte alltid rättvist. Hoppas du har det bra nu lilla Vilda, vi saknar dig massor, sov gott.
måndag 15 november 2010
Barnprogram Tomas Szabo
Alltså, ni måste bara kolla in dessa helt underbara små avsnitt om småkryp!! De brukar visa dem på Bolibompa varje morgon och både jag och Jalmar är helfrälsta i dem! Helt fantastiskt genialiskt animerat och ljudeffekterna är sååå roliga, perfekt för både vuxna och barn!
torsdag 11 november 2010
Boutique Pärlemo
Jag har varit på smyckeskurs. Det var ett par tjejer från jobbet som kom med detta roliga förslag och jag var inte sen att hänga på. Lotta, som då har Boutique Pärlemo, finns i Tyringe och man kan i princip boka in en kväll vilken som helst. Tre timmar får man då sitta där och första gången får man en genomgång av allt material och lite tips och idéer. Ett helt rum fyllt med pärlor i alla färger, former och material och en massa tillbehör till det. Man kan tillverka allt från örhänge till stansade namnbrickor, pärlhalsband, armband eller varför inte en nyckelring eller vad nu man har tänkt sig. Bara att skapa fritt!
Jag tyckte det var lite svårt första gången att komma igång. Visste inte riktigt vad jag ville göra, men efter en stund blir man varm i kläderna och vill bara göra mer och mer. Var där för andra gången i går och då gick allt av bara farten kan jag säga. Blev till och med ett par julklappar fixade. Helt fantastiskt kul är det i alla fall och resultaten blir så himla fina. Dessutom är det billigt och man får smycken som ingen annan har. Tack tjejer för en trevlig kväll och det får vi snart göra om igen!
Här är några av mina resultat:
Jag tyckte det var lite svårt första gången att komma igång. Visste inte riktigt vad jag ville göra, men efter en stund blir man varm i kläderna och vill bara göra mer och mer. Var där för andra gången i går och då gick allt av bara farten kan jag säga. Blev till och med ett par julklappar fixade. Helt fantastiskt kul är det i alla fall och resultaten blir så himla fina. Dessutom är det billigt och man får smycken som ingen annan har. Tack tjejer för en trevlig kväll och det får vi snart göra om igen!
Här är några av mina resultat:
måndag 8 november 2010
Syndat
Jag har syndat big time! I alla fall enligt mina egna värderingar och det jag står för...håll i er nu: jag har börjat äta kött igen! Så, nu är det officiellt och hädan efter behöver ni alltså inte tänka på vegetarianen Frida när ni ska bjuda på middag! Tänk, det trodde jag nog inte om mig själv. Efter 12 år som vegetarian, men där ser man.
Grejen var den att det helt enkelt inte funkade längre. Jag pallar helt enkelt inte stå och laga två olika sorters maträtter varje gång vi ska äta middag. Än så länge har kanske inte Jalmar riktigt förstått varför jag har ätit annan mat, men jag vet ju att han förr eller senare hade ifrågasatt det. Att börja föreläsa för honom om etik och moral känns inte heller rätt än på några år. Sen har jag väl innerst inne känt att det har varit lite dubbel-moral från min sida, då man kan sitta och trycka i sig godis gjort av gelatin, gå i skor gjorda av skinn och använda smink gjorda av animaliska produkter. Allt är relativt, det beror ju på hur man ser det, men man kommer nog aldrig ifrån att vi människor är beroende av djur-industrin på ena eller andra sättet.
Däremot kan jag ändå välja att handla och äta KRAV-märkt kött, där jag vet att djuren har haft ett värdigt, bra liv ute i det "fria" och det tycker jag känns bra. Tyvärr så kommer man aldrig ifrån själva slakten, vilket är enligt min åsikt, den värsta biten. Hur mycket KRAV-märkt köttet än är så måste djuren ändå åka transport och forslas in till slakterierna och den stressen och paniken de får uppleva där är hemsk. Jag får helt enkelt blunda för det just nu, för jag har bestämt mig och så får det också bli framöver.
Grejen var den att det helt enkelt inte funkade längre. Jag pallar helt enkelt inte stå och laga två olika sorters maträtter varje gång vi ska äta middag. Än så länge har kanske inte Jalmar riktigt förstått varför jag har ätit annan mat, men jag vet ju att han förr eller senare hade ifrågasatt det. Att börja föreläsa för honom om etik och moral känns inte heller rätt än på några år. Sen har jag väl innerst inne känt att det har varit lite dubbel-moral från min sida, då man kan sitta och trycka i sig godis gjort av gelatin, gå i skor gjorda av skinn och använda smink gjorda av animaliska produkter. Allt är relativt, det beror ju på hur man ser det, men man kommer nog aldrig ifrån att vi människor är beroende av djur-industrin på ena eller andra sättet.
Däremot kan jag ändå välja att handla och äta KRAV-märkt kött, där jag vet att djuren har haft ett värdigt, bra liv ute i det "fria" och det tycker jag känns bra. Tyvärr så kommer man aldrig ifrån själva slakten, vilket är enligt min åsikt, den värsta biten. Hur mycket KRAV-märkt köttet än är så måste djuren ändå åka transport och forslas in till slakterierna och den stressen och paniken de får uppleva där är hemsk. Jag får helt enkelt blunda för det just nu, för jag har bestämt mig och så får det också bli framöver.
torsdag 4 november 2010
onsdag 3 november 2010
Ojoj..redan höst!
Vart tar tiden vägen undrar jag?! Alltså, på allvar..den bara försvinner och snart är det jul igen! Jag har liksom inte hunnit ställa om mig på att det faktiskt är höst med stort H och att sommaren är ett minne blott. Känns som det var igår som Arvid kom och som vi höll på att flytta som bäst. Arvid är för sjutton snart fem månader och vi har bott i vårt "nya" hus sen slutet på augusti. Jag hinner inte med!
Nu börjar vårt hus i alla fall att likna ett riktigt hem och det är inte en dag för sent kan jag säga. Men det har också varit mycket blod, svett och tårar kan jag säga och hade jag vetat att det skulle bli så jobbigt så vet i tusan om vi hade flyttat. Nu är både badrum och kök så gott som klart och det har blivit så himla fint. Kan knappt fatta att det är vårt, att vi ska använda det varje dag, det känns bra! Lovar att lägga upp bilder här inom det snaraste. Även vårt sovrum, hallen, vardagsrummet och Jalmars rum är i princip klara. Fattas bara lite styling i form av tyger, tavlor och blommor.
Det enda rummet som inte är klart än är Arvids, men det är inte så stort och går nog ganska snabbt att fixa till väggarna där. Känns som det börjar bli hög tid att han får sova på sitt eget rum, för lillprinsen vill gärna vakna på natten och tutta, tutta, tutta och mamma börjar bli ganska så trött! Att få sammanhängande sömn är a och o, inte bara ett par timmar i taget.
Jag tänkte att jag skulle få igång bloggen igen ordentligt, men vågar inte lova allt för mycket. Jag älskar att skriva av mig, men tiden tryter som sagt ibland. Hoppas ni har tålamod med detta och fortsätter att läsa. Tills vi hörs igen: kram på er i höstrusket!
Nu börjar vårt hus i alla fall att likna ett riktigt hem och det är inte en dag för sent kan jag säga. Men det har också varit mycket blod, svett och tårar kan jag säga och hade jag vetat att det skulle bli så jobbigt så vet i tusan om vi hade flyttat. Nu är både badrum och kök så gott som klart och det har blivit så himla fint. Kan knappt fatta att det är vårt, att vi ska använda det varje dag, det känns bra! Lovar att lägga upp bilder här inom det snaraste. Även vårt sovrum, hallen, vardagsrummet och Jalmars rum är i princip klara. Fattas bara lite styling i form av tyger, tavlor och blommor.
Det enda rummet som inte är klart än är Arvids, men det är inte så stort och går nog ganska snabbt att fixa till väggarna där. Känns som det börjar bli hög tid att han får sova på sitt eget rum, för lillprinsen vill gärna vakna på natten och tutta, tutta, tutta och mamma börjar bli ganska så trött! Att få sammanhängande sömn är a och o, inte bara ett par timmar i taget.
Jag tänkte att jag skulle få igång bloggen igen ordentligt, men vågar inte lova allt för mycket. Jag älskar att skriva av mig, men tiden tryter som sagt ibland. Hoppas ni har tålamod med detta och fortsätter att läsa. Tills vi hörs igen: kram på er i höstrusket!
söndag 31 oktober 2010
Jalmar 2 år
Idag fyller min älskade Jalmar två år! Två år sen han föddes och jag och Tobbe blev de lyckligaste föräldrarna i världen. Jag kan fortfarande minnas känslan när vattnet hade gått, vad jag hade på mig, vad det var för väder och vad vi gjorde den dagen..känns som igår på ett sätt, men tänk redan vad mycket underbart vi har upplevt tillsammans under dessa två åren! Jag har världens finaste lilla (stora) kille och jag är så stolt och tacksam att det blev just jag som fick äran att bli Jalmars mamma. Jag älskar dig min lille prins, nu och för alltid. Grattis på födelsedagen!
tisdag 19 oktober 2010
fredag 24 september 2010
Tid
Tiden räcker just nu inte riktigt till för att blogga för min del. Barnen går givetvis i första hand, resten av tiden går till att städa, packa upp kartonger och renovera. När man väl får en ledig stund framåt kvällskvisten så dröjer det inte många sekunder förrän man slocknar i soffan. Jag vill så gärna skriva, men har varken tid eller ork för tillfället. Jag lovar dock att återkomma så fort vi får lite ordning på stället här. Jag håller er uppdaterade på facebook så länge. Kram till er alla mina trogna läsare!
fredag 17 september 2010
Marknad
Marknad i byn och Jalmar fick välja ballong själv. Givetvis blev det den fina rosa Barbapappa-ballongen:)!
onsdag 15 september 2010
Öppna Förskolan
Nu när vi flyttat till byn så tänkte jag att det kunde vara en god idé att gå till Öppna Förskolan med barnen. Även om både jag och Tobbe kommer från Sösdala, så var det ju väldigt många år sen som vi bodde där och man känner långt ifrån alla där längre. Alltid kul att lära känna lite nytt folk och träffa andra som har barn i ens ålder. När vi bodde ute i Röe så tyckte jag att varken Jalmar eller jag hade det behovet, men nu har han blivit så stor och behöver verkligen det sociala från andra barn i hans egen ålder. På Öppna Förskolan finns allt anpassat till deras nivå (leksaker, stolar, bord, samlingar mm) och även den sociala biten som är så viktig i Jalmars ålder kommer till sin rätt.Ganska intressant att observera på avstånd faktiskt. Man ser hur barnen går in i lekens olika roller och hur de kommunicerar med varandra på olika sätt. Jalmar har än så länge varit lite avvaktande på samlingarna, studerar och observerar hur de andra gör, sen vill han gärna sjunga och göra rörelserna när vi kommer hem i stället. Sen har han hittat en kompis som han leker mycket med och det blir allt ifrån bilar och traktorer till dockvrån med matlagning och affär. Allra roligast tycker han att det är när man på slutet får gå fram och blåsa ut ett ljus, hur spännande som helst och sen är det ju förstås en extra bonus när ens lillebror är så liten fortfarande så man får blåsa ut hans ljus också.
måndag 13 september 2010
Ett år går så fort
Oj vad fort ett år går och så mycket som händer sen då: September månad 2009 och 2010.
fredag 10 september 2010
Ikea
Nog är Ikea bra i många lägen och vi brukar handla där ganska ofta. Kanske inte så mycket i möbelväg, men de har ju så mycket annat i inredningsväg. Sen har de hyfsade priser också och det är ju alltid positiv. Nackdelen skulle väl vara att det är en bit att köra när man ska dit. Sen har det strulat till sig för oss denna veckan och just nu är vi hyfsat trötta på just Ikea.
Förra helgen var vi och köpte en hel del grejer på Ikea, mycket man behöver när man flyttar. Vi köpte bland annat badrumsinredning, det vill säga badrumsskåp, handfat (dubbel) och underskåp till handfatet. Eftersom badrummet skulle bli klart denna vecka så passade det bra och bygg-gubbarna satte upp båda skåpen på väggen åt oss. När sen rörmokaren kom och skulle koppla in handfatet lagom till helgen upptäckte han att vi fått fel handfat, alltså för långt/stort i förhållande till underskåpet (som redan satt uppmonterat på väggen). Detta var alltså Ikeas fel, då man får säga till personalen som i sin tur skriver och hämtar ut en plocklista till en. Man antar ju liksom att de fattar vad man säger och att de beställer rätt saker, men tydligen inte.
Tobbe jobbade i Genarp denna veckan, så han fick köra till Malmö efter jobbet och byta handfat i torsdags kväll. Eller när han skulle köra från jobbet så slutade hans bil att fungera, så hans bror Alexander fick köra hela vägen från Sösdala och hämta honom, köra till Ikea och byta det jäkla handfatet, sen köra till Genarp för att få med sig skrutt-bilen hem (med hjälp av start-gas). Jippie, tänkte vi, då får vi i alla fall badrummet klart lagom till helgen.
Mmmm, eller hur..När rörmokaren äntligen skulle montera handfatet i går, så upptäcker han att det fattas två stycken rör som skulle vara med i paketet. Jäkla Ikea!! Kan säga att det är inte första gången som det fattas saker i de paketen man köper. Denna gången ringde Tobbe dit och de får snällt skicka de där rören hem till oss, för hur kul är det att ligga och köra till Ikea ytterligare en gång bara för ett par rör som de har glömt att packa ner?! Så det blev alltså inget badrum för vår del denna helgen heller...suck!
Förra helgen var vi och köpte en hel del grejer på Ikea, mycket man behöver när man flyttar. Vi köpte bland annat badrumsinredning, det vill säga badrumsskåp, handfat (dubbel) och underskåp till handfatet. Eftersom badrummet skulle bli klart denna vecka så passade det bra och bygg-gubbarna satte upp båda skåpen på väggen åt oss. När sen rörmokaren kom och skulle koppla in handfatet lagom till helgen upptäckte han att vi fått fel handfat, alltså för långt/stort i förhållande till underskåpet (som redan satt uppmonterat på väggen). Detta var alltså Ikeas fel, då man får säga till personalen som i sin tur skriver och hämtar ut en plocklista till en. Man antar ju liksom att de fattar vad man säger och att de beställer rätt saker, men tydligen inte.
Tobbe jobbade i Genarp denna veckan, så han fick köra till Malmö efter jobbet och byta handfat i torsdags kväll. Eller när han skulle köra från jobbet så slutade hans bil att fungera, så hans bror Alexander fick köra hela vägen från Sösdala och hämta honom, köra till Ikea och byta det jäkla handfatet, sen köra till Genarp för att få med sig skrutt-bilen hem (med hjälp av start-gas). Jippie, tänkte vi, då får vi i alla fall badrummet klart lagom till helgen.
Mmmm, eller hur..När rörmokaren äntligen skulle montera handfatet i går, så upptäcker han att det fattas två stycken rör som skulle vara med i paketet. Jäkla Ikea!! Kan säga att det är inte första gången som det fattas saker i de paketen man köper. Denna gången ringde Tobbe dit och de får snällt skicka de där rören hem till oss, för hur kul är det att ligga och köra till Ikea ytterligare en gång bara för ett par rör som de har glömt att packa ner?! Så det blev alltså inget badrum för vår del denna helgen heller...suck!
tisdag 7 september 2010
Insikt
Jag har kommit till insikt med en sak; för att man ska må bra så måste man ta hand om sig själv, både på insidan och utsidan. Mår man bra så speglar det av sig på ens omgivning. Som mamma så är det väldigt lätt att glömma bort sig själv. Man sätter givetvis barnen i första hand, sen är det inte så noga med en själv. Fast det är det ju egentligen.
Jag har nog inte varit så snäll mot mig själv de senaste åren. Eller rättare sagt, så har jag glömt bort mig själv. Jag tänkte att det skulle bli ändring på det från och med nu. Om jag tar hand om mig själv så mår jag bra och mår jag bra så kan jag också vara en bra mamma, fru, vän osv. Jag fick i alla fall tummarna loss att gå till en kiropraktor i går, något jag borde ha gjort för länge sen, men bättre sent än aldrig. Efter två graviditeter och förlossningar så är inte mina höfter och rygg vad de borde utan jag har jämt värk och ont. Förra veckan hade jag så ont att jag inte kunde röra mig utan fick ha hjälp med barnen och när jag skulle sätta/resa mig. Känner tack och lov redan skillnad efter att ha varit där en gång och har ytterligare en tid inbokad.
Det som står på tur härnäst är besök hos frissan, tandläkaren, fotvård och ögonlaser. Jag känner mig alltid finare när jag är nyfriserad och nu känns det som det var ett bra tag sen sist. Tandläkaren har jag inte varit hos på ett par år nu och jag skäms nästan för det, men nu ska jag ta tag i det i alla fall. Tror inte jag har några hål eller så, men man bör ju ändå gå dit regelbundet. Fotvård är också något jag borde ha gjort för länge sen. Mina fötter blir så himla slitna och hårdhudade efter att ha varit gravid och det är så skönt med vidgjorda fötter. Sist men inte minst så ska jag göra en ögonlaseroperation. Tobbe fick ett ryck (impulsiv som han är) för ett par veckor sedan och opererade sina ögon och nu har han perfekt syn. Så skönt det hade varit att slippa allt vad linser och glasögon heter. Så det tänker jag göra så fort jag slutat amma, för innan dess kunde man tydligen inte göra det.
Sen hör ju vardagliga saker såsom kost och motion också ihop med hur man mår. Idag gick jag slingan med Arvid i barnvagnen, alltid en början och sen tänkte jag börja simma också, något jag saknat jättemycket, älskar att simma! Sist men inte minst så längtar jag till allt blir klart i huset och någonstans hoppas jag också på att mina älskade katter kommer tillbaks.
Jag har nog inte varit så snäll mot mig själv de senaste åren. Eller rättare sagt, så har jag glömt bort mig själv. Jag tänkte att det skulle bli ändring på det från och med nu. Om jag tar hand om mig själv så mår jag bra och mår jag bra så kan jag också vara en bra mamma, fru, vän osv. Jag fick i alla fall tummarna loss att gå till en kiropraktor i går, något jag borde ha gjort för länge sen, men bättre sent än aldrig. Efter två graviditeter och förlossningar så är inte mina höfter och rygg vad de borde utan jag har jämt värk och ont. Förra veckan hade jag så ont att jag inte kunde röra mig utan fick ha hjälp med barnen och när jag skulle sätta/resa mig. Känner tack och lov redan skillnad efter att ha varit där en gång och har ytterligare en tid inbokad.
Det som står på tur härnäst är besök hos frissan, tandläkaren, fotvård och ögonlaser. Jag känner mig alltid finare när jag är nyfriserad och nu känns det som det var ett bra tag sen sist. Tandläkaren har jag inte varit hos på ett par år nu och jag skäms nästan för det, men nu ska jag ta tag i det i alla fall. Tror inte jag har några hål eller så, men man bör ju ändå gå dit regelbundet. Fotvård är också något jag borde ha gjort för länge sen. Mina fötter blir så himla slitna och hårdhudade efter att ha varit gravid och det är så skönt med vidgjorda fötter. Sist men inte minst så ska jag göra en ögonlaseroperation. Tobbe fick ett ryck (impulsiv som han är) för ett par veckor sedan och opererade sina ögon och nu har han perfekt syn. Så skönt det hade varit att slippa allt vad linser och glasögon heter. Så det tänker jag göra så fort jag slutat amma, för innan dess kunde man tydligen inte göra det.
Sen hör ju vardagliga saker såsom kost och motion också ihop med hur man mår. Idag gick jag slingan med Arvid i barnvagnen, alltid en början och sen tänkte jag börja simma också, något jag saknat jättemycket, älskar att simma! Sist men inte minst så längtar jag till allt blir klart i huset och någonstans hoppas jag också på att mina älskade katter kommer tillbaks.
lördag 4 september 2010
Chilli och Cayenne
Flytten är avklarad och vi är på plats i Sösdala i vårt "nya" hus på Lärkvägen. Allt känns bra, men just nu är det lite smått kaos här på grund av alla flyttlådor och alla gubbar som springer här och renoverar. Bara att stå ut, för fint blir det i alla fall och badrummet blir klart i veckan som kommer. Tobbe har börjat jobba så jag är själv med barnen igen om dagarna. Det har varit så himla fint väder ju, så förmiddagarna spenderar vi utomhus, bort från allt oväsen och byggdamm. Tycker ändå att vi har hittat en hyfsad vardag mitt i allt kaos och Jalmar trivs som fisken i vattnet när han får leka på lekplatserna häromkring. Tänkte även besöka Öppna Förskolan nu i veckan så han får lära känna lite nya kompisar.
Allt hade känts toppen om det inte vore för mina älskade små fina katter Chilli och Cayenne som är borta. Till en början övervägde vi att över huvud taget ta dem med till Sösdala. Tänkte att de kanske skulle ha de bättre om de fick stanna kvar i Röe, de är ju både födda och uppvuxna på landet och har aldrig varit nära civilisationen över huvud taget. Dessutom är de ganska skygga av sig båda två, så ett liv i byn bland människor och allt vad det innebär kanske inte var den bästa lösningen. Vi övervägde i alla fall att fråga de som skulle flytta in i vårt "gamla" hus om de ville ta emot katterna, men sen kände vi samtidigt att de är ju en del av vår familj och bestämde oss för att ta med dem och testa. Sagt och gjort, efter många om och men så fick vi med dem till Sösdala och hade dem inne i fem dagar och nätter.
Vi tyckte ändå att de anpassade sig bra mitt i allt stök. Under dagarna låg de nere i källaren och sov , antar att det mest var för alla gubbar som sprang där uppe som de höll sig undan. Varje kväll kom de upp och var precis som vanligt, åt, ville bli kelade, busade runder med varandra. På nätterna gick de runt och jamade och ville ut, de är ju vana att vara ute på nätterna och jaga. Så efter fem dagar kände vi att vi inte kunde behålla dem inne längre och släppte ut dem. Vi hade till och med satt upp en ny kattlucka i terassdörren, så det skulle vara precis som hemma i Röe. De gick i alla fall ut genom kattluckan, gick ett varv i trädgården och luktade innan de försvann iväg. Sen dess har vi inte sett röken av någon av dem. Trodde att de skulle komma tillbaka när de var hungriga, men tydligen inte. Trodde att de trots allt skulle trivas här eftersom huset ligger precis bredvid en stor park och ett skogsområde.
De har aldrig varit borta i mer än ett dygn och nu har de alltså varit försvunna i 1,5 vecka. Jag har varit ute och letat och ropat efter dem. Har till och med varit ute i Röe och ropat efter dem. Jag saknar dem så himla mycket och tänker på dem varje dag. Det känns som en del av vår familj fattas. Känner mig så skyldig. Hade jag vetat bättre så skulle jag behållt dem inne i ett par veckor så de hade känt sig ordentligt hemma. Det värsta var ändå när vi var på banken och skrev under huspapperna. Då säger de som köpte vårt hus -"vi tänker skaffa oss en katt nu när vi bor på landet". Ja, det är lätt att vara efterklok, det förstår jag nu. Det kommer att bli jobbigt att behöva leva med att jag aldrig får veta vad som har hänt dem. Att undra om de över huvud taget kommer att överleva vintern. Någonstans hoppas jag ju ändå att de en dag ska komma in genom kattluckan som om ingenting hade hänt och allt ska bli som vanligt igen. Dessvärre ser nog inte verkligheten ut så.
Allt hade känts toppen om det inte vore för mina älskade små fina katter Chilli och Cayenne som är borta. Till en början övervägde vi att över huvud taget ta dem med till Sösdala. Tänkte att de kanske skulle ha de bättre om de fick stanna kvar i Röe, de är ju både födda och uppvuxna på landet och har aldrig varit nära civilisationen över huvud taget. Dessutom är de ganska skygga av sig båda två, så ett liv i byn bland människor och allt vad det innebär kanske inte var den bästa lösningen. Vi övervägde i alla fall att fråga de som skulle flytta in i vårt "gamla" hus om de ville ta emot katterna, men sen kände vi samtidigt att de är ju en del av vår familj och bestämde oss för att ta med dem och testa. Sagt och gjort, efter många om och men så fick vi med dem till Sösdala och hade dem inne i fem dagar och nätter.
Vi tyckte ändå att de anpassade sig bra mitt i allt stök. Under dagarna låg de nere i källaren och sov , antar att det mest var för alla gubbar som sprang där uppe som de höll sig undan. Varje kväll kom de upp och var precis som vanligt, åt, ville bli kelade, busade runder med varandra. På nätterna gick de runt och jamade och ville ut, de är ju vana att vara ute på nätterna och jaga. Så efter fem dagar kände vi att vi inte kunde behålla dem inne längre och släppte ut dem. Vi hade till och med satt upp en ny kattlucka i terassdörren, så det skulle vara precis som hemma i Röe. De gick i alla fall ut genom kattluckan, gick ett varv i trädgården och luktade innan de försvann iväg. Sen dess har vi inte sett röken av någon av dem. Trodde att de skulle komma tillbaka när de var hungriga, men tydligen inte. Trodde att de trots allt skulle trivas här eftersom huset ligger precis bredvid en stor park och ett skogsområde.
De har aldrig varit borta i mer än ett dygn och nu har de alltså varit försvunna i 1,5 vecka. Jag har varit ute och letat och ropat efter dem. Har till och med varit ute i Röe och ropat efter dem. Jag saknar dem så himla mycket och tänker på dem varje dag. Det känns som en del av vår familj fattas. Känner mig så skyldig. Hade jag vetat bättre så skulle jag behållt dem inne i ett par veckor så de hade känt sig ordentligt hemma. Det värsta var ändå när vi var på banken och skrev under huspapperna. Då säger de som köpte vårt hus -"vi tänker skaffa oss en katt nu när vi bor på landet". Ja, det är lätt att vara efterklok, det förstår jag nu. Det kommer att bli jobbigt att behöva leva med att jag aldrig får veta vad som har hänt dem. Att undra om de över huvud taget kommer att överleva vintern. Någonstans hoppas jag ju ändå att de en dag ska komma in genom kattluckan som om ingenting hade hänt och allt ska bli som vanligt igen. Dessvärre ser nog inte verkligheten ut så.
Saknar er Chilli och Cayenne!
tisdag 24 augusti 2010
En liiiten paus
Så..nu e vi på plats i vårt nya hus, äntligen. Mycket stress, jobb och slit har det varit, men vi är i alla fall på plats. Får inte tillgång till bredbandet förrän efter den 1 sept, men då kära vänner återkommer jag med nya uppdateringar. Tills dess, stor kram!
tisdag 17 augusti 2010
Bröllopsdag
Idag har jag och Tobbe varit gifta i tre år. Tre år, vart har den tiden blivit av?! Känns som det var igår som man stod där nervös i kyrkan och lovade varandra evig trohet. Fast tänk ändå vad mycket vi har hunnit med under dessa tre åren och tänk vad mycket vi har varit med om och upplevt under de 12 åren som vi har varit tillsammans. Vill bara säga att jag älskar dig Tobbe och är så glad och tacksam över att ha dig och att jag får dela mitt liv med dig. Bättre än såhär kan man inte ha det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)