söndag 30 maj 2010
Pepsis sista sommar
Sista sommaren med min lilla Pepsi, så blir det troligtvis. Sorgligt, men sant. Bara att inse. Hon är nu 31 år gammal och denna vinter har tagit hårt på henne. Hon har magrat av rejält och jag tycker mig kunna se hur hennes annars så glada och positiva livsgnista sakta men säkert kryper ifrån henne. Trodde att det skulle blir bättre när våren och sommaren kom, men inte ens när hon fick komma på grönbete förra helgen, som hon annars älskar så mycket, blev hon glad. Det sägs att man kan se på en häst när den har tappat livsgnistan och inte vill mer, jag tror det stämmer. Nej, bara att inse. Jag måste snart bestämma mig och ta det där beslutet som jag ju har våndats för i många år nu. Fast jag vet att hon kommer att få det bra, hur ont det än gör i mitt hjärta. Det är min skyldighet att hjälpa henne. När hösten kommer har jag tänkt att hon ska få vandra vidare till där gröna ängar väntar på henne. En vinter till som denna hade hon aldrig klarat. Nu hoppas jag bara på en bra sommar, så hon kan få njuta av sin sista tid här på jorden.
fredag 28 maj 2010
Flytta
Så sant som det är skrivet, lilla familjen Högberg har efter mycket övervägande bestämt sig för att flytta från landet och in i samhället. Vi tänker alltså sälja vårt hus här i lilla Röe. Kan väl säga som så att det är ett beslut som kommit smygandes det senaste året och som mognat fram både hos mig och hos Tobbe. Vi har bollat detta fram och tillbaks och nu har vi alltså bestämt oss.
Finns egentligen väldigt många anledningar till varför vi vill komma närmre byn. När vi köpte detta huset så kändes det hundra procent rätt att bo ute på landet, men sen vi fick barn känner vi att just nu är det inte rätt läge att bo som vi gör. Vintrarna är verkligen inget kul alls här ute, all tid går åt till att skotta snö och kunna ta sig fram över huvud taget, strömavbrotten avlöser varandra och alla pengar går åt till att värma upp huset. Somrarna i sin tur består av en väldigt massa gräsklippning (8000 kvm!) och allmänt underhåll av tomten och tillhörande byggnader och varken jag eller Tobbe vill lägga vår fritid på detta, utan hellre ägna oss åt vår familj. Vi har en underbar tomt och omgivning här på Nävlinge-åsen, men det är inte värt det. Vi har även kommit fram till att vi aldrig kommer att bli färdiga eller ha tid med att renovera huset som vi vill ha det eller tänkt oss. Huset har ett rum för lite minst, hade gärna sett att det hade varit två rum till än vad där är nu. Vägen utanför är fruktansvärd med tanke på alla idioter till fartdårar som blåser förbi varje dag.
Dessutom tänker vi på våra barns framtid. Jag vill inte att mina barn ska behöva åka skolskjuts i nio år och behöva vara beroende av att köras hit och dit till diverse hobbys eller kompisar. Jag vill att de ska gå i en bra skola och på ett bra dagis och ha nära till det mesta. Jag vill att de ska ha nära till sina mor-/farföräldrar och till alla kompisar. Sen tror jag att många som känner mig och Tobbe kommer att tro att vi är fullkomligt galna som faktiskt har bestämt oss för att flytta till Sösdala av alla ställen!! Jo, det är sant, det blir faktiskt Sösdala. Vi har tänkt och tänkt och egentligen, håla som håla, vad spelar det för roll om man bor i Vinslöv eller Sösdala?! Jag tror snarare att alla hålor har sina byfånar och "pack", men att det finns de bättre områdena också. De områdena som vi själva har växt upp i. Jag vet ju att Sösdala har en bra skola och i alla fall ett bra dagis och det känns som en trygghet för mina barns framtid. Och visst finns de "finare" kvarteren kvar även idag, där jag kan se mina barn växa upp. Sen tror jag att det kommer att bli ett rejält uppsving för byn när tågen kommer att stanna från och med år 2011. Jag hoppas det i alla fall.
Ja, listan kan göras lång på fördelar och nackdelar, men som sagt, vi har bestämt oss och just nu känns detta rätt. Vem vet, om tio år kanske vi blir sugna på att flytta ut på landet igen och då finns det ju inget som säger att det är omöjligt. Någon som är sugen på en mindre hästgård i Röe, hör gärna av er till oss då.
Finns egentligen väldigt många anledningar till varför vi vill komma närmre byn. När vi köpte detta huset så kändes det hundra procent rätt att bo ute på landet, men sen vi fick barn känner vi att just nu är det inte rätt läge att bo som vi gör. Vintrarna är verkligen inget kul alls här ute, all tid går åt till att skotta snö och kunna ta sig fram över huvud taget, strömavbrotten avlöser varandra och alla pengar går åt till att värma upp huset. Somrarna i sin tur består av en väldigt massa gräsklippning (8000 kvm!) och allmänt underhåll av tomten och tillhörande byggnader och varken jag eller Tobbe vill lägga vår fritid på detta, utan hellre ägna oss åt vår familj. Vi har en underbar tomt och omgivning här på Nävlinge-åsen, men det är inte värt det. Vi har även kommit fram till att vi aldrig kommer att bli färdiga eller ha tid med att renovera huset som vi vill ha det eller tänkt oss. Huset har ett rum för lite minst, hade gärna sett att det hade varit två rum till än vad där är nu. Vägen utanför är fruktansvärd med tanke på alla idioter till fartdårar som blåser förbi varje dag.
Dessutom tänker vi på våra barns framtid. Jag vill inte att mina barn ska behöva åka skolskjuts i nio år och behöva vara beroende av att köras hit och dit till diverse hobbys eller kompisar. Jag vill att de ska gå i en bra skola och på ett bra dagis och ha nära till det mesta. Jag vill att de ska ha nära till sina mor-/farföräldrar och till alla kompisar. Sen tror jag att många som känner mig och Tobbe kommer att tro att vi är fullkomligt galna som faktiskt har bestämt oss för att flytta till Sösdala av alla ställen!! Jo, det är sant, det blir faktiskt Sösdala. Vi har tänkt och tänkt och egentligen, håla som håla, vad spelar det för roll om man bor i Vinslöv eller Sösdala?! Jag tror snarare att alla hålor har sina byfånar och "pack", men att det finns de bättre områdena också. De områdena som vi själva har växt upp i. Jag vet ju att Sösdala har en bra skola och i alla fall ett bra dagis och det känns som en trygghet för mina barns framtid. Och visst finns de "finare" kvarteren kvar även idag, där jag kan se mina barn växa upp. Sen tror jag att det kommer att bli ett rejält uppsving för byn när tågen kommer att stanna från och med år 2011. Jag hoppas det i alla fall.
Ja, listan kan göras lång på fördelar och nackdelar, men som sagt, vi har bestämt oss och just nu känns detta rätt. Vem vet, om tio år kanske vi blir sugna på att flytta ut på landet igen och då finns det ju inget som säger att det är omöjligt. Någon som är sugen på en mindre hästgård i Röe, hör gärna av er till oss då.
tisdag 25 maj 2010
Falskt alarm
Ja, så har man varit inne på förlossningen en vända och hem igen.. Usch, blev verkligen rädd i eftermiddags och trodde det var dags! Det värsta av allt var att jag kände inte alls mig redo och ville absolut inte, vilken annan dag som helst men inte idag!!
Efter min och Jalmars middagslur satt vi och läste saga och myste i soffan inne på hans rum. Så kände jag plötsligt att det blev väldigt vått i soffan och trodde det var forstervattnet som börjat läcka. Kan säga som så att det blev en rejäl fläck i soffan och jag fick byta kläder. Så var det sist med Jalmar också, att det "läckte" ur mig och jag kände igen samma symptom. Jag ringde Tobbe direkt eftersom han är i Lund och jobbar och har en bit hem. Sen fick jag ringa farmor som fick slänga sig i bilen och köra hit. Kände inga värkar eller så, men det gjorde jag inte med Jalmar heller, det tog ett helt dygn till innan värkarna satte igång.
Bara att sätta igång att packa resten av bb-väskan och vänta på att Tobbe skulle komma hem. När han sen kom inrusande (han trodde nog att det brann i knutarna) ringde jag till förlossningen som tyckte att vi skulle komma in för undersökning. Sån det blev en tur dit och de kollade mig både utvändigt och invändigt. Allt såg bra ut, bebisen ligger med huvudet ner men ligger fortfarande ganska högt upp och med "ruckbart" huvud. Doktorn kollade noga men kunde inte se några tecken på att hinnorna hade gått hål och inga tecken på att fostervattnet hade börjat läcka. Hon kunde inte säga exakt vad det kunde vara som gjorde att det hade runnit, men antingen var det ett litet minihål på fosterhinnan eller så hade bebisen sparkat till urinblåsan så det var den som hade läckt. I vilket fall som helst så hade bebisen gott om vatten att röra sig i och inga sammandragningar inom räckhåll. Bara att köra hemåt igen och vara som vanligt.
Lättnad tycker jag, för jag ville verkligen, verkligen inte idag!! Bara att invänta nästa tur till förlossningen, kan bli i morgon eller om två veckor, vem vet?!
Efter min och Jalmars middagslur satt vi och läste saga och myste i soffan inne på hans rum. Så kände jag plötsligt att det blev väldigt vått i soffan och trodde det var forstervattnet som börjat läcka. Kan säga som så att det blev en rejäl fläck i soffan och jag fick byta kläder. Så var det sist med Jalmar också, att det "läckte" ur mig och jag kände igen samma symptom. Jag ringde Tobbe direkt eftersom han är i Lund och jobbar och har en bit hem. Sen fick jag ringa farmor som fick slänga sig i bilen och köra hit. Kände inga värkar eller så, men det gjorde jag inte med Jalmar heller, det tog ett helt dygn till innan värkarna satte igång.
Bara att sätta igång att packa resten av bb-väskan och vänta på att Tobbe skulle komma hem. När han sen kom inrusande (han trodde nog att det brann i knutarna) ringde jag till förlossningen som tyckte att vi skulle komma in för undersökning. Sån det blev en tur dit och de kollade mig både utvändigt och invändigt. Allt såg bra ut, bebisen ligger med huvudet ner men ligger fortfarande ganska högt upp och med "ruckbart" huvud. Doktorn kollade noga men kunde inte se några tecken på att hinnorna hade gått hål och inga tecken på att fostervattnet hade börjat läcka. Hon kunde inte säga exakt vad det kunde vara som gjorde att det hade runnit, men antingen var det ett litet minihål på fosterhinnan eller så hade bebisen sparkat till urinblåsan så det var den som hade läckt. I vilket fall som helst så hade bebisen gott om vatten att röra sig i och inga sammandragningar inom räckhåll. Bara att köra hemåt igen och vara som vanligt.
Lättnad tycker jag, för jag ville verkligen, verkligen inte idag!! Bara att invänta nästa tur till förlossningen, kan bli i morgon eller om två veckor, vem vet?!
söndag 23 maj 2010
Förlossningsrädsla
Usch ja, det kan man lugnt säga att jag har just nu. Bara två veckor kvar tills "lilleman" är uträknad och jag känner varken mig laddad eller redo för en förlossning. Kan man egentligen känna sig redo? Jag vet inte, men jag gör det inte i alla fall. Snarare rädd och orolig.
Har försökt att förbereda mig lite mentalt och ställa in mig på en positiv förlossning, men det är lättare sagt än gjort. Antar att jag hela tiden drar anknytningar till Jalmars förlossning, då jag låg i 35 timmars intensivt värkarbete som slutade med sugklocka. 35 timmar, inga roliga minnen där inte, men visst var det värt all möda när man fick upp sitt älskade lilla knyte på bröstet. Då skulle jag kunna gjort det om och om igen, för hans skull.
För att förbereda mig så har jag läst lite böcker om själva förlossningens olika stadier och även om olika tekniker man kan använda sig av under värkarbetet. Det ligger mycket i det mentala, vilken inställning man har, men även att man ska ge sig hän och låta kroppen följa med i värkarna, hur ont det än gör. Är hjärnan inställd på "nej" och på att man inte accepterar att det gör ont, så blir det också mycket jobbigare för en själv. Kan man däremot slappna av, fokusera på andningen och förstå att ok, det gör ont men det finns ett syfte med det hela, så arbetar du med kroppen och inte emot den. Ja, jag håller givetvis med om att detta låter hur sunt som helst, men när man väl är där och det gör så ont så man tror inte att kroppen kan ta emot så mycket smärta, hur lätt är det då att ge sig hän och följa med?!
Jag vet inte hur sjutton jag ska klara av detta, men jag inser ju också att lillklimpen ska ut på något sätt och det kommer att vara värt det.
Har försökt att förbereda mig lite mentalt och ställa in mig på en positiv förlossning, men det är lättare sagt än gjort. Antar att jag hela tiden drar anknytningar till Jalmars förlossning, då jag låg i 35 timmars intensivt värkarbete som slutade med sugklocka. 35 timmar, inga roliga minnen där inte, men visst var det värt all möda när man fick upp sitt älskade lilla knyte på bröstet. Då skulle jag kunna gjort det om och om igen, för hans skull.
För att förbereda mig så har jag läst lite böcker om själva förlossningens olika stadier och även om olika tekniker man kan använda sig av under värkarbetet. Det ligger mycket i det mentala, vilken inställning man har, men även att man ska ge sig hän och låta kroppen följa med i värkarna, hur ont det än gör. Är hjärnan inställd på "nej" och på att man inte accepterar att det gör ont, så blir det också mycket jobbigare för en själv. Kan man däremot slappna av, fokusera på andningen och förstå att ok, det gör ont men det finns ett syfte med det hela, så arbetar du med kroppen och inte emot den. Ja, jag håller givetvis med om att detta låter hur sunt som helst, men när man väl är där och det gör så ont så man tror inte att kroppen kan ta emot så mycket smärta, hur lätt är det då att ge sig hän och följa med?!
Jag vet inte hur sjutton jag ska klara av detta, men jag inser ju också att lillklimpen ska ut på något sätt och det kommer att vara värt det.
torsdag 20 maj 2010
tisdag 18 maj 2010
Obekväm natt
Gick och la mig: kl. 21:00
Tobbe väckte mig: 1 gång
Var uppe och kissade: 3 gånger
Katterna väckte mig: 2 gånger
Var uppe och tog halsbrännetablett: 1 gång
Kollade på klockan: typ 10 gånger
Vände mig i sängen: typ 100 gånger (kändes det som i alla fall)
Svettades: säkert ett par liter
Var uppe och drack: 1 gång
Var uppe och tog huvudvärkstablett: 1 gång
Bortdomnade kroppsdelar: armarna och benen omvartannat
Ont i: höfterna, ljumskarna, huvudet
Vaknade: kl. 05.40, jo, det är sant: 05.40!!!
Utvilad:NEJ!!!
Tobbe väckte mig: 1 gång
Var uppe och kissade: 3 gånger
Katterna väckte mig: 2 gånger
Var uppe och tog halsbrännetablett: 1 gång
Kollade på klockan: typ 10 gånger
Vände mig i sängen: typ 100 gånger (kändes det som i alla fall)
Svettades: säkert ett par liter
Var uppe och drack: 1 gång
Var uppe och tog huvudvärkstablett: 1 gång
Bortdomnade kroppsdelar: armarna och benen omvartannat
Ont i: höfterna, ljumskarna, huvudet
Vaknade: kl. 05.40, jo, det är sant: 05.40!!!
Utvilad:NEJ!!!
söndag 16 maj 2010
Genus
Jalmar älskar allt vad stora maskiner heter. Allra mest traktorer. Pappas grävmaskin kommer som stark tvåa. Kommer det en traktor förbi på vägen där hemma så hojtar han i högan sky -"tattor!" och så vill han upp och titta ut genom fönstret. Han kan till och med höra dem när han är halvvaken och ställer sig upp i sängen och skriker "tattor". Sen älskar han sina böcker med stora lastbilar och andra bilar i, vill läsa dem om och om igen.
Tycker det är intressant det där med genusperspektiv. Att pojkar gillar bilar och flickor gillar dockor. Men visst måste han fått det från någon stans, att han är galen i maskiner. Antagligen omedvetet från vår sida, men nog är det så att redan som bebis lär sig barnen att höra skillnad på föräldrarnas röstläge vad som är bra och mindre bra. Vi har säkert uppmuntrat och visat vårt gillande när det till exempel har kommit en traktor förbi på vägen eller när pappa har kört den stora grävmaskinen och så har Jalmars intresse skapats därefter. Inte för att jag ogillar om Jalmar hade haft dockor som största intresse, men på något sätt så är vi vuxna redan så jäkla inpräntade med dessa könsroller.
Se bara på färger. Går man in i en barnklädesbutik till exempel, så är det oftast uppdelat med rött och rosa för tjejer och blått och grönt för killar. Vem har bestämt att rött och rosa är tjejfärger och grönt och blått killfärger?! Och varför ses flickor som mer små, söta och oskyldiga medans pojkar är de som är lite mer vilda och tuffare? Varför är det sagt att tjejer ska gilla hästar och killar ska gilla fotboll?
Jalmar har faktiskt en docka hemma hos farmor och farfar och han älskar att köra dockvagn när han är på dagis och hälsar på. Får väl införskaffa en som han kan ha här hemma också. För vad är det som säger att inte pojkar kan leka med dockor och flickor med bilar? Nä, skärpning på oss vuxna!
Tycker det är intressant det där med genusperspektiv. Att pojkar gillar bilar och flickor gillar dockor. Men visst måste han fått det från någon stans, att han är galen i maskiner. Antagligen omedvetet från vår sida, men nog är det så att redan som bebis lär sig barnen att höra skillnad på föräldrarnas röstläge vad som är bra och mindre bra. Vi har säkert uppmuntrat och visat vårt gillande när det till exempel har kommit en traktor förbi på vägen eller när pappa har kört den stora grävmaskinen och så har Jalmars intresse skapats därefter. Inte för att jag ogillar om Jalmar hade haft dockor som största intresse, men på något sätt så är vi vuxna redan så jäkla inpräntade med dessa könsroller.
Se bara på färger. Går man in i en barnklädesbutik till exempel, så är det oftast uppdelat med rött och rosa för tjejer och blått och grönt för killar. Vem har bestämt att rött och rosa är tjejfärger och grönt och blått killfärger?! Och varför ses flickor som mer små, söta och oskyldiga medans pojkar är de som är lite mer vilda och tuffare? Varför är det sagt att tjejer ska gilla hästar och killar ska gilla fotboll?
Jalmar har faktiskt en docka hemma hos farmor och farfar och han älskar att köra dockvagn när han är på dagis och hälsar på. Får väl införskaffa en som han kan ha här hemma också. För vad är det som säger att inte pojkar kan leka med dockor och flickor med bilar? Nä, skärpning på oss vuxna!
onsdag 12 maj 2010
04:40
Klockan 04:40 alltså. Låter det tidigt för er eller?! Då kan jag berätta för er som ligger och sussar sött vid den tidpunkten varje dag att DET ÄR TIDIGT!!
Ni som känner vår lilla familj vet ju att vi har en morgonpigg son som har en tendens att vakna mellan 05-06 varje morgon. Detta har han gjort sen han föddes och vi har väl efter många om och men accepterat detta. Jag menar, hellre att han vaknar tidigt än att han är vaken mitt i natten, för han sover ju faktiskt hela nätter och det är vi hjärtligt tacksamma för.
De senaste 1,5 veckorna har Jalmar dock vaknat prick 04:40 varje morgon. Om man nu kan kalla det för morgon, känns mera som mitt i natten! Kom igen ni som tycker att klockan 06 är tidigt, vad kallar ni detta?! Hur mycket man än vill och försöker få honom att somna om, så lyckas det inte och det slutar alltid med att mamma eller pappa får gå upp med honom. Tro mig, vi har verkligen försökt med allt: välling, vyssja, sjunga, ignorera, lägga över honom i vår säng, lägga honom tidigare/senare på kvällen mm. Hur kul är det att ha en vrålilsken och ledsen son som står och skriker i sin säng?! Då kan man ju inte sova i vilket fall som helst, så lika bra att gå upp. Inte heller så kul att behöva gå och lägga sig vid 20-tiden för att man vet att annars orkar man inte upp dagen efter. Egentid förekommer inte över huvud taget i vår familj kan jag säga. Ok att han vaknar efter klockan 05, det kan jag ta. I vanliga fall ligger vi kvar och myser tillsammans fram till 06-tiden och det är helt ok tycker jag. Men när han vaknar 04:40 och man märker att han absolut inte har sovit klart, då är det inte ok.
Någon som har några bra knep hur man får sin väldigt morgonpigga son att somna om när han vaknar 04:40?!
Ni som känner vår lilla familj vet ju att vi har en morgonpigg son som har en tendens att vakna mellan 05-06 varje morgon. Detta har han gjort sen han föddes och vi har väl efter många om och men accepterat detta. Jag menar, hellre att han vaknar tidigt än att han är vaken mitt i natten, för han sover ju faktiskt hela nätter och det är vi hjärtligt tacksamma för.
De senaste 1,5 veckorna har Jalmar dock vaknat prick 04:40 varje morgon. Om man nu kan kalla det för morgon, känns mera som mitt i natten! Kom igen ni som tycker att klockan 06 är tidigt, vad kallar ni detta?! Hur mycket man än vill och försöker få honom att somna om, så lyckas det inte och det slutar alltid med att mamma eller pappa får gå upp med honom. Tro mig, vi har verkligen försökt med allt: välling, vyssja, sjunga, ignorera, lägga över honom i vår säng, lägga honom tidigare/senare på kvällen mm. Hur kul är det att ha en vrålilsken och ledsen son som står och skriker i sin säng?! Då kan man ju inte sova i vilket fall som helst, så lika bra att gå upp. Inte heller så kul att behöva gå och lägga sig vid 20-tiden för att man vet att annars orkar man inte upp dagen efter. Egentid förekommer inte över huvud taget i vår familj kan jag säga. Ok att han vaknar efter klockan 05, det kan jag ta. I vanliga fall ligger vi kvar och myser tillsammans fram till 06-tiden och det är helt ok tycker jag. Men när han vaknar 04:40 och man märker att han absolut inte har sovit klart, då är det inte ok.
Någon som har några bra knep hur man får sin väldigt morgonpigga son att somna om när han vaknar 04:40?!
Konstigt
Märkligt..idag blev verkligen inte som jag hade tänkt.. Har typ legat halvvaken hela natten och funderat och grubblat och tills sist bestämde jag mig för att inte gå igenom ett vändningsförsök. Tänkte att om lillen där inne nu inte ville vända sig så måste det ju finnas en anledning till det och det kändes helt enkelt inte bra det där med vändning. Var helt inställd på att boka in ett kejsarsnitt i stället och förbereda mig inför det. Så..vad händer när vi kommer in till CSK idag?! Jo, efter att läkarna känt på magen och gjort ett ultraljud så ser vi klart och tydligt på skärmen att lillen numera ligger med huvudet neråt!! Så himla konstigt! Han måste alltså ha vänt sig i natt någon gång. Precis som om han känt på sig att allt inte var som det skulle och gjorde slag i saken. Kunde ju ha varit vilken annan dag som helst som han bestämt sig för att vända, men nu blev det alltså precis innan undersökningen. Jag som var så inställd på ett kejsarsnitt. Måste "sadla om" igen nu och förbereda mig på en normal förlossning. Hoppas nu bara att den blir normal.
tisdag 11 maj 2010
Vändning eller inte?
Det är den stora frågan för min del just nu. Var hos barnmorskan idag och den lille spjuvern i magen vill alltså inte alls ligga upp och ned utan trivs utmärkt med huvudet uppåt, rakt upp till och med. Jag fick tid redan i morgon till CSK och måste alltså ta ställning till om jag vill prova ett vändningsförsök eller boka tid till planerat kejsarsnitt. Inte lätt alls och jag kan säga att jag är rättså splittrad just nu.
Barnmorskan sa att de vill helst att man gör ett försök att vända, så det kan bli en normal förlossning. Däremot är det alltså bara 40% chans att det lyckas och sen kan det dessutom tillkomma komplikationer. Komplikationer i form av att förlossningen sätter igång eller att moderkakan släpper och då blir det akut kejsarsnitt. Sen finns det klart risker med ett kejsarsnitt också. Det är ju inte för inte som kvinnokroppen är gjord för att klara av en normal förlossning. Likaså är barnet inte alls förberett när det blir snitt, utan får liksom anpassa sig vare sig den vill eller inte. Sen är det återhämtningen efteråt som nog inte är den roligaste.
Jalmars förlossning var ju väldigt utdragen och fruktansvärt jobbig för min del och på ett sätt så hade det varit skönt att slippa gå igenom detta en gång till. Usch, jag vet inte hur jag ska göra. Ska surfa en stund och ta reda på lite mer fakta tror jag, sen får jag väl väga för- och nackdelar mot varandra antar jag. Fortsättning följer.....
Barnmorskan sa att de vill helst att man gör ett försök att vända, så det kan bli en normal förlossning. Däremot är det alltså bara 40% chans att det lyckas och sen kan det dessutom tillkomma komplikationer. Komplikationer i form av att förlossningen sätter igång eller att moderkakan släpper och då blir det akut kejsarsnitt. Sen finns det klart risker med ett kejsarsnitt också. Det är ju inte för inte som kvinnokroppen är gjord för att klara av en normal förlossning. Likaså är barnet inte alls förberett när det blir snitt, utan får liksom anpassa sig vare sig den vill eller inte. Sen är det återhämtningen efteråt som nog inte är den roligaste.
Jalmars förlossning var ju väldigt utdragen och fruktansvärt jobbig för min del och på ett sätt så hade det varit skönt att slippa gå igenom detta en gång till. Usch, jag vet inte hur jag ska göra. Ska surfa en stund och ta reda på lite mer fakta tror jag, sen får jag väl väga för- och nackdelar mot varandra antar jag. Fortsättning följer.....
söndag 9 maj 2010
Shire
Shirehästen är världens största hästras, väger upp till 1000 kg och kan bli upp emot två meter hög i mankhöjd, det är ingen liten häst det! Förra helgen var vi på Skånes djurpark och då firade man "hästens dag" där. De hade bland annat världens minsta och största hästras på plats och man kan inte låta bli att fascineras av hur stor men ack så snäll denna gigantiska varelse var! Väldigt vacker att titta på och man undrar ju såklart hur det känns att rida på en så stor häst. Det finns i alla fall turridning på denna hästras utanför Sölvesborg och även i Höganäs och jag är så himla sugen på att prova detta! Får förstås vänta till bebis kommit ut och min kropp är i lite bättre form än vad den är i nu, men visst hade det varit häftigt att testa?! Någon som är sugen på att följa med, så hör gärna av er till mig...
Resumé av helgen
Fredag:
- Var och hälsade på på jobbet. Jalmar trivs som fisken i vattnet med alla leksaker och material. Även finfint att få middagen serverad.
- Eftermiddagen mindre lyckad, då Jalmar vaknar på väldigt fel sida efter sin middagsvila och är på ett hemskt humör. Skriker och är allmänt sur och ledsen vilket i sin tur leder till en trött och irriterad mamma. Blir dock bättre när pappa kommer hem och alla blir på gott humör igen.
- Är hundvakt över helgen, så det blir till att köra till Sösdala för att ta hand om hundarna och hästarna. Pappa och Jalmar fredagsmyser hemma.
- En trött mamma däckar i soffan vid 21-tiden.
- Jalmar vaknar pigg vid 05.30 ("-mamma, pappa, äta, upp"). Pappa går upp med honom, mamma får ligga och dra sig till 07.00.
- Vaknar med en fruktansvärd magknip som inte vill ge med sig på hela dagen. Pappa hade tänkt ställa upp i en cykeltävling, men får raskt ställa in på grund av mammas magont.
- Efter frukost beger sig pappa och Jalmar till Hässleholm för att kolla in starten på cykeltävlingen. Visar sig att det är fel dag, så de leker lite på en lekplats i stället.
- Mamma vilar i soffan. Jalmar kommer hem med ett stort skrapsår på näsan, har trillat i en asfaltbacke.
- Pappa får sköta markservicen, då mamma fortfarande har magknip. Det blir middagsvila för hela familjen och på eftermiddagen känns det bättre i magen.
- Mamma och Jalmar bakar goda kanelbullar, som blir hur fina som helst.
- Hela familjen åker till Sösdala och hjälps åt att ta hand om hundar och hästar. Jalmar hjälper mamma att rykta Pepsi och mata henne med hö.
- Det blir pizzakväll och efter Jalmar gått och lagt sig kollar mamma och pappa på Avatar med en stor påse godis.
- En väldigt morgonpigg Jalmar vaknar kl.05.00 ("-Mamma, pappa, äta, upp") och vill absolut gå upp direkt. Snäll pappa tar honom och mamma får sova till 07-tiden.
- Efter frukost beger sig pappa på cykeltävling, bara 9 mil. Han hade tänkt att ta 15 mil, men nöjde sig med bara 9!
- Mamma och Jalmar kör till Sösdala på förmiddagen, Jalmar stannar hos farmor och farfar medans mamma kör ut till hundar och hästar.
- Vi äter middag hos farmor och farfar och även pappa kommer dit efter tävlingen.
- En väldigt trött Jalmar däckar i bilen på vägen hem och sover nu middagsvila i sin säng medans mamma skriver här.
- Eftermiddagen kommer att intas på hemmaplan. Det blir till att planera matlistan för veckan, tvätta upp lite kläder och mysa med familjen. Ska även börja packa BB-väskan. Om cirka fyra veckor är det dags.
onsdag 5 maj 2010
Kisseri kissera
Är inne i en helt sjuk "kisseperiod" just nu och med det menar jag bokstavligt talat kiss...Bebisen ligger väl antagligen på något sätt som påverkar min urinblåsa väldigt mycket och det är fruktansvärt irriterande. Är konstant kissnödig känns det som! I vanliga fall kan jag glömma bort att gå och kissa på en hel dag, men nu när jag är gravid är det helt annorlunda.
Går nog och kissar minst en gång i halvtimmen hela dagarna igenom och då kan jag ändå känna mig kissnödig efter fem minuter igen. Kände aldrig så med Jalmar, då var jag inte ens uppe på natten för att kissa. Nu är jag uppe minst två, tre gånger varje natt och då känns det verkligen som att blåsan ska sprängas om jag inte går direkt. Mest irriterande är ändå att jag kan känna mig så jäkla kissnödig konstant och sen när jag väl går på toa, ja, då kommer det på sin höjd tre, fyra droppar! Ska jag åka någonstans så gäller det att inte åka mer än en halvtimme och att stället vi ska till har ett x antal toaletter i beredskap.
Det hör även till saken att jag har väldigt svårt för vissa dofter i mitt nuvarande tillstånd och offentliga toaletter hör till en av de värsta! Blir typ att jag sitter och ulkar samtidigt som jag kissar, rolig syn det måste vara! Bara fem veckor kvar nu, så jag ska väl förhoppningsvis stå ut..
Går nog och kissar minst en gång i halvtimmen hela dagarna igenom och då kan jag ändå känna mig kissnödig efter fem minuter igen. Kände aldrig så med Jalmar, då var jag inte ens uppe på natten för att kissa. Nu är jag uppe minst två, tre gånger varje natt och då känns det verkligen som att blåsan ska sprängas om jag inte går direkt. Mest irriterande är ändå att jag kan känna mig så jäkla kissnödig konstant och sen när jag väl går på toa, ja, då kommer det på sin höjd tre, fyra droppar! Ska jag åka någonstans så gäller det att inte åka mer än en halvtimme och att stället vi ska till har ett x antal toaletter i beredskap.
Det hör även till saken att jag har väldigt svårt för vissa dofter i mitt nuvarande tillstånd och offentliga toaletter hör till en av de värsta! Blir typ att jag sitter och ulkar samtidigt som jag kissar, rolig syn det måste vara! Bara fem veckor kvar nu, så jag ska väl förhoppningsvis stå ut..
tisdag 4 maj 2010
måndag 3 maj 2010
Fästingsäsong
Visst är det underbart med denna årstiden och allt vad det innebär, men något jag verkligen inte har saknat under vinterhalvåret är de jäkla fästingarna! Jag tycker till och med bättre om mygg och knott än de där små äckliga krypen. Skadedjur, det är vad de är! Kan ju inte finnas någon mening över huvud taget att de finns till. Myggen och knotten är ju ändå fåglarnas mat, men fästingarna gör bara skada för allas del.
Så här års så kommer katterna in varje kväll med fästingar i pälsen. Antingen har de satt sig fast eller så kryper de omkring i deras päls. Hellre att de sitter fast i och för sig, för det sista jag vill är ju att Jalmar ska få någon på sig. Han hade en som kröp i hårbottnen för ett tag sen, inget kul alls. De där sjukdomarna som fästingarna kan bära med sig är inget att leka med och jag tror barnen måste vara tre år för att kunna vaccineras emot dem. Vi kollar igenom Jalmar varje kväll för säkerhets skull, men det kan givetvis vara så att man missar. Det behöver ju inte vara katterna heller som drar in dem, det räcker med lite gräs eller om Jalmar springer runder i skogen hemma.
Har köpt fästingmedel till katterna i alla fall, så hoppas på att de är fästingfria ett tag. Tyvärr är det medlet så himla dyrt och vara bara i tre veckor. Samma sak med hästarna, plockade säkert ett trettiotal idag på dem och ändå satt där kvar hur många som helst. Även dem har jag kurerat med medel, men samma sak där, dyrt och vara några veckor på sin höjd. Jaja, det får givetvis vara värt de pengarna om man nu kan förhindra att Jalmar får de små krypen på sig.
Så här års så kommer katterna in varje kväll med fästingar i pälsen. Antingen har de satt sig fast eller så kryper de omkring i deras päls. Hellre att de sitter fast i och för sig, för det sista jag vill är ju att Jalmar ska få någon på sig. Han hade en som kröp i hårbottnen för ett tag sen, inget kul alls. De där sjukdomarna som fästingarna kan bära med sig är inget att leka med och jag tror barnen måste vara tre år för att kunna vaccineras emot dem. Vi kollar igenom Jalmar varje kväll för säkerhets skull, men det kan givetvis vara så att man missar. Det behöver ju inte vara katterna heller som drar in dem, det räcker med lite gräs eller om Jalmar springer runder i skogen hemma.
Har köpt fästingmedel till katterna i alla fall, så hoppas på att de är fästingfria ett tag. Tyvärr är det medlet så himla dyrt och vara bara i tre veckor. Samma sak med hästarna, plockade säkert ett trettiotal idag på dem och ändå satt där kvar hur många som helst. Även dem har jag kurerat med medel, men samma sak där, dyrt och vara några veckor på sin höjd. Jaja, det får givetvis vara värt de pengarna om man nu kan förhindra att Jalmar får de små krypen på sig.
söndag 2 maj 2010
Mammaledig igen
Jobbade min sista dag i fredags och det känns bra. Kommer att sakna mina älskade kolleger massor såklart, men jag känner att min gravidkropp behöver vara hemma och förbereda sig på vad som komma skall. Om snart fem veckor är det tänkt att lillebror ska titta ut och det kommer att bli en omställning som heter duga. Ska försöka njuta av varenda sekund jag och Jalmar har tillsammans tills dess, för från och med nu är jag alltså mammaledig ett bra tag framöver. Tobbe börjar däremot att jobba i morgon efter ett halvårs pappaledighet och det känns väl sådär för honom, stackarn. Men vi är ju redan inne i Maj månad och går allt som planerat så ska vi vara lediga i hela nio veckor tillsammans i sommar, när väl bebisen har kommit.
Apropå lilla bebisen i magen, så var jag hos barnmorskan härom dagen och det visade sig att han inte har vänt sig ännu. Om han fortfarande inte har vänt sig till nästa barnmorskebesök om 1,5 vecka så blir det bokad tid för vändningsförsök inne på CSK. Usch, är lite rädd för detta, då jag hört såna "skräckhistorier" om vändningsförsök. Det ska i alla fall vara himla obehagligt och sen är det bara 50% chans att det lyckas. Om det inte lyckas så blir det planerat kejsarsnitt. Inget jag kan göra åt saken, bara att vänta ut tiden så jag åtminstone får veta hur det blir. Vi får väl se.
Apropå lilla bebisen i magen, så var jag hos barnmorskan härom dagen och det visade sig att han inte har vänt sig ännu. Om han fortfarande inte har vänt sig till nästa barnmorskebesök om 1,5 vecka så blir det bokad tid för vändningsförsök inne på CSK. Usch, är lite rädd för detta, då jag hört såna "skräckhistorier" om vändningsförsök. Det ska i alla fall vara himla obehagligt och sen är det bara 50% chans att det lyckas. Om det inte lyckas så blir det planerat kejsarsnitt. Inget jag kan göra åt saken, bara att vänta ut tiden så jag åtminstone får veta hur det blir. Vi får väl se.
lördag 1 maj 2010
Valborg i Röe
Tack mina kära vänner för en mysig Valborgsmässoafton, det gör vi om nästa år! Älskar er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)