Genus

Jalmar älskar allt vad stora maskiner heter. Allra mest traktorer. Pappas grävmaskin kommer som stark tvåa. Kommer det en traktor förbi på vägen där hemma så hojtar han i högan sky -"tattor!" och så vill han upp och titta ut genom fönstret. Han kan till och med höra dem när han är halvvaken och ställer sig upp i sängen och skriker "tattor". Sen älskar han sina böcker med stora lastbilar och andra bilar i, vill läsa dem om och om igen.

Tycker det är intressant det där med genusperspektiv. Att pojkar gillar bilar och flickor gillar dockor. Men visst måste han fått det från någon stans, att han är galen i maskiner. Antagligen omedvetet från vår sida, men nog är det så att redan som bebis lär sig barnen att höra skillnad på föräldrarnas röstläge vad som är bra och mindre bra. Vi har säkert uppmuntrat och visat vårt gillande när det till exempel har kommit en traktor förbi på vägen eller när pappa har kört den stora grävmaskinen och så har Jalmars intresse skapats därefter. Inte för att jag ogillar om Jalmar hade haft dockor som största intresse, men på något sätt så är vi vuxna redan så jäkla inpräntade med dessa könsroller.

Se bara på färger. Går man in i en barnklädesbutik till exempel, så är det oftast uppdelat med rött och rosa för tjejer och blått och grönt för killar. Vem har bestämt att rött och rosa är tjejfärger och grönt och blått killfärger?! Och varför ses flickor som mer små, söta och oskyldiga medans pojkar är de som är lite mer vilda och tuffare? Varför är det sagt att tjejer ska gilla hästar och killar ska gilla fotboll?

Jalmar har faktiskt en docka hemma hos farmor och farfar och han älskar att köra dockvagn när han är på dagis och hälsar på. Får väl införskaffa en som han kan ha här hemma också. För vad är det som säger att inte pojkar kan leka med dockor och flickor med bilar? Nä, skärpning på oss vuxna!