Goda grannar

Visst är det viktigt med bra grannar, speciellt när man bor i ett villaområde som vi gör. När vi bodde på landet så var vår närmsta granne en kilometer bort. Kan väl både ha sina för- och nackdelar. Skönt att ha sitt privatliv och ingen som kan störa sig på en, men lite osocialt och ensligt också. Numera bor vi i ett villakvarter och trivs ypperligt med våra närmsta grannar. De är alla jättetrevliga och man känner sig bekväm. Man hejjar på varandra och ibland stannar man till och snackar lite. Trevligt och socialt. Det enda jag kan känna att jag skäms lite för är när katterna springer över i grannens rabatter och gör sina behov. Varför är det alltid så mycket bättre att skita i grannen rabatter?! Inget jag kan göra något åt, men lite pinsamt är det.

När jag var liten så bodde vi faktiskt i samma kvarter som vi gör nu. Ett mysigt kvarter som ligger intill en park och grönområde. Det man minns från barndomen är ju när man lekte med grannarnas barn som var i samma ålder som en själv och på somrarna samlades man ute på gatan och hittade på någon kul lek tillsammans. På vintrarna samlades alla uppe i den stora pulkabacken som ligger i närheten. Man hade alltid någon runtomkring som ville leka och vi turades om att vara hemma hos varandra. Även våra föräldrar umgicks och hade diverse fester tillsammans. Det är ju så jag vill att mina barn också ska växa upp.

När vi flyttade hit så visste vi inte ifall det fanns några barnfamiljer i vårt kvarter. Nyligen så har två barnfamiljer flyttat hit, bara ett par hus ifrån oss och det är så himla kul. Den ena familjen har två pojkar i samma ålder som mina barn och den andre familjen har tre barn, varav två pojkar i samma ålder som mina. De två sistnämnda har till och med börjat på samma dagis och samma avdelning som Jalmar och Arvid. Tänk, sex stycken killar i samma ålder på samma gata, det kommer inte att bli en lugn stund framöver i vårt kvarter! Tänkte bjuda in allihop på fika snart, ska bara få tummarna loss. Kul är det i alla fall och jag ser fram emot att få lära känna våra nya grannar.

Begravningar

Jag får ont i magen bara jag hör ordet. Något av det jobbigaste man kan gå på. Sorgligt och ledsamt. Idag har jag varit på min käre farbror Lasses begravning. Han gick bort alldeles för tidigt, helt och hållet oväntat och det finns fortfarande många frågetecken. Känner mig tung inombords. Tung och tom. Mina tankar går till hans fru Lena och dotter Jessica. Sov gott, Lasse.

Bada

Jag älskar verkligen att bada. Speciellt i badkar. I vårt gamla hus ute i Röe hade vi aldrig något badkar och jag saknade det massor. Nu när vi renoverade badrummet i vårt nya hus var detta ett krav från min sida. Det finns väl inget bättre att krypa ner i ett avkopplande, varmt bad när man är sådär lite frusen och hängig. Vattnet måste vara jättevarmt, på gränsen till hett när jag badar, helst så man ser ut som en kräfta i skinnet, då är det bäst tycker jag. Man blir liksom sådär härligt dåsig och rofylld av att bada badkar, me like! Jalmar och Arvid älskar också vårt badkar och vill helst bada varje dag, men det blir kanske ett par, tre gånger i veckan. Jag har lite svårt för att bada med dom, för jag måste ha vattnet så varmt och det funkar såklart inte på deras ömtåliga skinn, nej, då hade de nog blivit skållade. De badar tillsammans istället och brukar ha hur kul som helst.

Annars brukar vi åka till någon simhall på helgerna och bada. Jag gillar Tivolibadet i Kristianstad eller simhallen i Höör är också mysig. Var där idag med familjen och Jalmar och Arvid är som två fiskar i vattnet. Hade aldrig kunnat åka dit själv för de är verkligen överallt och ingenstans och man får punktmarkera dem hela tiden. Arvid vill gärna göra allt som Jalmar gör, som att hoppa från kanten och slänga sig i vattnet på det djupa, vilket leder till att han typ är mer under än över ytan, men det bekommer honom inte precis utan gör det om och om igen. Man får vara på hugget hela tiden kan jag säga! En lång vattenrutchbana har de också i Höör och den åkte vi ett x antal gånger, barnen älskar det. Sen blev det bubbelpoolen och barnen gillade faktiskt det varma vattnet, måste ha blivit härdade av mig antar jag.

På sommaren finns det väl heller inget bättre än att plaska runt i havet eller i en pool. Likaså utomlands. Det får dock inte vara för kallt i vattnet, då bangar jag. Sjöar gillar jag inte alls. Tycker det är lite läskig botten och det bruna vattnet där man inte ser något. Turkosblått vatten ska det vara, helst med en vit sandstrand till!

Wake up call

På sistone har jag väl inte direkt känt mig på topp. Kalla det höstdepression eller nåt, men jag har inte känt mig glad, jag är jämt trött, sur och grinig, tänker i negativa banor och är allmänt nedstämd. Jag känner mig frustrerad över saker som jag vill göra men inte har ork eller lust att ta tag i och frustrerad över att jag inte är den vanliga, snälla, glada Frida/mamma som jag vill vara. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som gör mig sånhär, men antar att det finns mycket i ens liv som bidrar till den man är.

På kort tid har två dödsfall inträffat av personer som jag kände. Den ene var min före detta klasskamrat och den andre var min farbror. Båda gick bort väldigt hastigt och oväntat. På något sätt så har detta påverkat mig mer än vad jag själv kunde tro. Många tankar och funderingar har väckts i mitt huvud och jag känner mig rädd. Rädd för att det ska hända mig och min familj något och rädd för det man aldrig kan veta eller förutspå. Jag antar att det är ganska normalt att dessa funderingar och tankar kommer upp, men ändå. Efter att jag fick veta att min farbror gått bort häromdagen, så kändes det lite som ett wake up call. Som om någon ville ruska om mig rejält och säga till mig typ: "Vakna, Frida!! Öppna ögonen och se vad du har omkring dig, du är lyckligt lottad, ta vara på det!!!"

Och så känns det alltså nu. Jag har två underbara barn och en underbar man som jag älskar över allt annat, en fantastisk familj där vi alla är friska, jag har fina vänner som bryr sig om mig, jag bor i ett fint hus, jag har fina arbetskamrater som gör det värt att köra till jobbet varje dag för, en fin gammal häst som jag har fått många fina år och minnen tillsammans med, mat på bordet varje dag, pengar på kontot, utbildning, en massa resor i bagaget...ja, listan kan göras ännu längre, men jag inser ju att jag har det faktiskt mycket bättre än många andra och det är jag innerligt tacksam för. Det gäller bara att inte hamna i "vardags-träsket", utan verkligen fånga varje dag för vad den är. Vissa dagar är såklart sämre än andra, men om man bara kan hitta något positivt även dessa dagar och vara tacksam över det man har, så ordnar nog sig allt i slutändan.

Delad glädje är dubbel glädje

Jag blir så glad av att se andra personer glada. Personer i min omgivning som jag delar min vardag med. Lika tråkigt är det att se när personerna i fråga inte mått så bra under en längre tid eller är allmänt frustrerade över livet. Nu känns det som att dessa två speciella personer har blommat upp på nytt och det lyser kring dem. Jag blir så glad och alldeles varm inombords, er glädje smittar av sig. Jag unnar er verkligen all lycka och hoppas att det fortsätter såhär!