Feelgood-känslor

Tänk vad en helg hemma med familjen kan göra för själen! En helg utan några som helst planer, bara ta dagen som den kommer och där alla är friska och krya. Jag älskar att vara hemma med min fina familj. Inga måsten som att städa, bara göra det vi känner för och framför allt att vara tillsammans och rå om varandra. Visserligen har min kropp sagt ifrån på både en och två ställen, har haft grymt ont i höger sida (som håll fast  värre), bebisen har tryckt på neråt, kramp i vaden på nätterna, ben och fötter har varit extremt svullna och ont i svanken, men allt detta blir liksom bara en liten del när man för övrigt mår så bra. Är så tacksam över min familj, älskar er så!

         

Mardröm

Känslan när man vaknar alldeles kallsvettig och med gråten i halsen efter en hemsk mardröm som känns så fruktansvärd sann och verklighetstrogen. Känslan innan man vaknar ordentligt, när man inte hunnit fatta om det är dröm eller verklighet. En mardröm som hade kunnat vara sann. En mardröm som handlar om det viktigaste i livet, ens familj. Känslan som sedan förföljer en resten av dagen och som man inte riktigt kan skaka av sig. Usch. Bättre sätt kan man vakna på såhär en torsdagsmorgon.

Sluta jämföra och var nöjd

Varför jämför vi tjejer oss alltid med andra tjejer?! Jag säger alltid, för det hänger med hela livet känns det som. Nu tänker jag främst utseendemässigt. Varför kan vi inte bara vara nöjda med den vi är och inte ha som mål att se ut som något kändisideal eller vilja se ut som kompisen/kollegan/tjejen på gymmet/grannen osv?! Jag är absolut inte bättre själv utan jämför mig också med andra, men det behöver inte vara så. Bara att inse, jag har inget fotomodellutseende och kommer aldrig att få, jag är varken lång eller kort, tjock eller trådsmal. Jag är inte den snyggaste men inte heller den fulaste.

Jag vill inte sträva efter att vara någon annan, jag vill vara jag. Däremot vill jag sträva efter att må bra. Jag mår bra när jag tränar regelbundet i min egen takt. Jag mår bra när jag äter sunt men jag mår även bra när jag sitter och njuter av en god dessert, en skål med godis eller ett glas vin. Jag mår bra när jag köpt något nytt klädesplagg som sitter perfekt. Jag mår bra när jag varit hos frissan eller piffat till mig lite extra ibland, men jag mår även bra när jag går runt hemma osminkad i joggingbyxor en dag och håret står åt alla håll. Det viktigaste är att man utgår från sig själv och ingen, ingen annan! Det finns ingen annan som du, tänk på det!

Favoriter

Onsdagar är den bästa tv-kvällen på hela veckan. Mina två favoritprogram just nu som jag följer är "Sveriges Mästerkock" i Tv4 och "Trinny och Susannah stylar om Sverige" på Sjuan. Ikväll besöker sistnämnda Kristianstad, lite kul faktiskt!

Vabruari

Ja, det kan jag verkligen skriva under på! Januari och Februari är de längsta, tråkigaste, dystraste, mörkaste, kallaste månaderna på året där det inte händer ett skit utan alla går bara och väntar och längtar efter sol och vår. Som om det inte var tillräckligt så är dessa  månaderna också de mest sjukdomsfyllda. Maginfluensa, vinterkräksjuka, influensa, feber, hosta, förkylningar, you name it.

Jag trodde att vi fick vår beskärda del förra året, eller rättare sagt mina pågar, men där fick jag fel. Antingen måste de har världens sämsta immunförsvar eller har de bara haft oturen att bli smittade så mycket.Var hemma två veckor i Januari med hostiga, febriga killar och tänkte att nu, nu måste det väl ändå vara över för denna gången. Tre veckor senare sitter vi här igen. Suck. Börjar kunna det här nu. Denna gången är det än så länge Arvid, med hög feber, jätteförkyld, gult var i ögonen, gult snor, hosta, rosslig och allmänt trött och gnällig. Jalmar går runt och nyser hela tiden, så vi får väl se om han också blir sjuk eller om det stannar där.

Jag gillar att vara hemma med friska barn. När de är sjuka är det annorlunda. Det är gnälligt, skrikigt och allmänt jobbigt, vilket såklart hör till när man är sjuk. Det är bara det att jag blir så rastlös av mig. Har som vanligt gjort några tappra försök att göra andra saker än att bara sitta framför tv:n, som att gå ut, städa lite och baka, men det hela slutar nästan alltid i cirkus. Arvid är absolut inte på humör för något över huvud taget, vill bara att jag ska sitta bredvid honom framför tv:n, annars skriker han i högan sky. Jalmar är rastlös och älskar att tetas med Arvid när han är så gnällig. Ingen bra kombination alls. Kanske dumt av mig att klaga, men ibland sliter man sitt hår för mindre. Jaja, får väl hoppas att det går över snart. Ikväll ska jag gå och simma alldeles, alldeles själv.

Fy skäms, hundägare!

Jag ska passa på att gnälla lite till. Vad är det med alla lata hundägare som inte kan plocka upp skiten efter deras fyrbenta vänner?! Här i byn ligger det i princip hundskit överallt, speciellt ser man det vintertid. Trottoarerna och cykelvägarna runtom i byn är fulla med hundskit och det gäller verkligen att man ser sig för vart man sätter ner sina fötter eller kör sin cykel/barnvagn. Det har till och med gått så långt att lekplatserna och skolgården i byn används som rastplats och därmed också bajsplats åt hundar. Inte särskilt kul för alla stackars barn som leker där varje dag. När vi gick inom skolgårdens lekplats för att barnen skulle få leka lite så gick det inte ens att vara där för all hundskit som låg utspridd överallt!

Så jag undrar vad sjutton är problemet med dessa hundägare?! Är man så förbannat lat att man inte orkar plocka upp efter sin hund så borde man fasiken inte heller få lov att ha hund!! Hur svårt kan det vara att böja sig ner ett par sekunder och plocka upp?! Hundlatriner finns uppsatta överallt så det kan ju inte vara så jobbigt att kasta påsen där. Orkar man nu inte plocka upp så kan de ju gå ut i skogen med sina hundar så de kan bajsa av sig där. Eller vill de själva trampa i en färsk, illadoftande skit?! Jag kan nog prata för de flesta när jag säger att det finns INGEN som tycker det är kul att trampa i hundskit!! Så skärpning alla hundägare!!

Trafikvett

När vi ändå snackar bilar, skulle jag vilja passa på att vara lite trafikpolis. Vad är det med människor som inte vet vad den enklaste skylten av alla betyder, nämligen STOP?! Bilister som inte stannar vid STOP-skyltar utan tycker snarare att de har rätt till väjningsplikt och kör rakt ut. STOP betyder STANNA, inte rulla fram och sen köra rakt ut. Korkat värre!!

Likadant folk som inte vet hur man använder blinkers, speciellt när man har bil bakom sig. Hur fasiken ska jag kunna veta när bilen framför mig ska svänga eller köra vänster i en rondell?! Jag är inte synsk! Skärpning folks!

Bil -nödvändigt ont

Vi har en hyfsat ny Kia Ceed som vi alltid har varit jättenöjda med. Köpte den helt ny 2009 så i mitt tycke är den fortfarande ganska ny. Tobbe har en äldre modell jobbebil, en opel, så det är jag som använder Kian i veckorna. Hade någon förhoppning om att pendla med tåget som ju stannar här i byn, men insåg ganska snabbt att det inte fanns en chans i världen att jag skulle fixa det. Hinna lämna barnen 06.30 på dagis varje morgon och sen hinna cykla ner till stationen, näe, då hade jag stressat ihjäl mig. Tänk vintertid med en massa snö eller om barnen strular vid lämning. Bättre med bilen då, även om det inte är så miljövänligt.

I måndags började i alla fall en konstig knapp att lysa på instrumentpanelen, föreställande en bil med en nyckel liggandes inuti. Jag ringde till Tobbe, men han visste inte vad den betydde, antagligen något med låset på bilen. Tänkte inte mer på det då bilen fungerade som vanligt. Tobbe kollade upp det i boken sen och det hade mycket riktigt något att göra med någon säkerhetsfunktion till låset. Jag körde på som vanligt med bilen i veckan, inga konstigheter, tills igår.

Hade precis hämtat barnen på dagis och körde till svärföräldrarnas hus för att hämta deras hund Zelma som vi skulle vara hundvakter åt. Där satt vi i bilen, jag, barnen och hunden och skulle köra hem. Tror ni bilmöget startade?! Givetvis inte! Det hör till saken att denna eftermiddag behövde jag givetvis bilen, då Jalmar hade tid hos doktorn och sen skulle vi till frissan. Det var full storm ute och barnen hade bara fleecetröjor på sig, då jag tänkte att inga ytterkläder behövdes eftersom vi bara skulle åka i bilen. Tydligen så har det med det tekniska/elektroniska att göra och bilen kommer inte att starta förrän den kommer in till en verkstad och får den omprogrammerad. Verkligen skitkul!

Som tur var hade jag nyckel till svärföräldrarnas hus, så vi kunde gå in och värma oss. Min snälle pappa ställde upp och kom körandes så jag kunde låna hans bil, köra hem och hämta varma kläder och vagnen till Arvid, så vi sedan kunde gå ner till byn i blåsten och besöka doktor och frisör. (Bilstolarna är alldeles för krångliga att flytta över, annars kunde vi givetvis fått skjuts av min pappa) Omständigt och väldigt irriterande!

Som det ser ut nu så har vi alltså ingen bil förrän den kommer till en verkstad. Verkstaden ligger i Kristianstad (måste vara Kia verkstad om garantin ska gälla) och det betyder att vi måste bogsera möget dit eller betala för någon form av bärgning. Måndag morgon innebär att jag lik förbaskat måste ta tåget till jobbet eller om jag har tur så får jag låna svärföräldrarnas bil. Tummen ner för dagens teknik!