Chilli och Cayenne

Flytten är avklarad och vi är på plats i Sösdala i vårt "nya" hus på Lärkvägen. Allt känns bra, men just nu är det lite smått kaos här på grund av alla flyttlådor och alla gubbar som springer här och renoverar. Bara att stå ut, för fint blir det i alla fall och badrummet blir klart i veckan som kommer. Tobbe har börjat jobba så jag är själv med barnen igen om dagarna. Det har varit så himla fint väder ju, så förmiddagarna spenderar vi utomhus, bort från allt oväsen och byggdamm. Tycker ändå att vi har hittat en hyfsad vardag mitt i allt kaos och Jalmar trivs som fisken i vattnet när han får leka på lekplatserna häromkring. Tänkte även besöka Öppna Förskolan nu i veckan så han får lära känna lite nya kompisar.

Allt hade känts toppen om det inte vore för mina älskade små fina katter Chilli och Cayenne som är borta. Till en början övervägde vi att över huvud taget ta dem med till Sösdala. Tänkte att de kanske skulle ha de bättre om de fick stanna kvar i Röe, de är ju både födda och uppvuxna på landet och har aldrig varit nära civilisationen över huvud taget. Dessutom är de ganska skygga av sig båda två, så ett liv i byn bland människor och allt vad det innebär kanske inte var den bästa lösningen. Vi övervägde i alla fall att fråga de som skulle flytta in i vårt "gamla" hus om de ville ta emot katterna, men sen kände vi samtidigt att de är ju en del av vår familj och bestämde oss för att ta med dem och testa. Sagt och gjort, efter många om och men så fick vi med dem till Sösdala och hade dem inne i fem dagar och nätter.

Vi tyckte ändå att de anpassade sig bra mitt i allt stök. Under dagarna låg de nere i källaren och sov , antar att det mest var för alla gubbar som sprang där uppe som de höll sig undan. Varje kväll kom de upp och var precis som vanligt, åt, ville bli kelade, busade runder med varandra. På nätterna gick de runt och jamade och ville ut, de är ju vana att vara ute på nätterna och jaga. Så efter fem dagar kände vi att vi inte kunde behålla dem inne längre och släppte ut dem. Vi hade till och med satt upp en ny kattlucka i terassdörren, så det skulle vara precis som hemma i Röe. De gick i alla fall ut genom kattluckan, gick ett varv i trädgården och luktade innan de försvann iväg. Sen dess har vi inte sett röken av någon av dem. Trodde att de skulle komma tillbaka när de var hungriga, men tydligen inte. Trodde att de trots allt skulle trivas här eftersom huset ligger precis bredvid en stor park och ett skogsområde.

De har aldrig varit borta i mer än ett dygn och nu har de alltså varit försvunna i 1,5 vecka. Jag har varit ute och letat och ropat efter dem. Har till och med varit ute i Röe och ropat efter dem. Jag saknar dem så himla mycket och tänker på dem varje dag. Det känns som en del av vår familj fattas. Känner mig så skyldig. Hade jag vetat bättre så skulle jag behållt dem inne i ett par veckor så de hade känt sig ordentligt hemma. Det värsta var ändå när vi var på banken och skrev under huspapperna. Då säger de som köpte vårt hus -"vi tänker skaffa oss en katt nu när vi bor på landet". Ja, det är lätt att vara efterklok, det förstår jag nu. Det kommer att bli jobbigt att behöva leva med att jag aldrig får veta vad som har hänt dem. Att undra om de över huvud taget kommer att överleva vintern. Någonstans hoppas jag ju ändå att de en dag ska komma in genom kattluckan som om ingenting hade hänt och allt ska bli som vanligt igen. Dessvärre ser nog inte verkligheten ut så.

Saknar er Chilli och Cayenne!