Äntligen tillbaka

Hej, mina kära vänner, nu är jag tillbaks! Blev helt paff när jag insåg att jag faktiskt kan ha kontakt med omvärlden igen, helt otroligt! Känns som man varit borta ett år typ! Hoppas den som grävde av den där kabeln har fått höra ett och annat....

Ja..så vad har hänt i mitt liv på sistone då? En liten uppdatering följer här: Har varit och vaccinerat Jalmar och var beredd på det värsta med biverkningar och så, man har ju hört så himla mycket kring det och jag själv mådde inte så jättebra efter sprutan heller. Dessbättre visade Jalmar ingenting, han var inte ens öm i benet tack och lov. Spruta nummer två ska tas i Januari.

Var på julbord förra helgen med Tobbes jobb på Hovdala slott. Jalmar blev passad av farmor och för första gången nattad av någon annan än oss. Gick jättebra och han somnade utan problem. Julbordet var super för att inte tala om godisbordet efteråt, kan rekommendera det starkt!

Har varit på adventsfika hos grannarna Petra, Tobias och Albin. Jättemysigt och de är så himla trevliga och Albin och Jalmar funkar så bra tillsammans, lika harmoniska och lugna båsa två.Tack snälla för en mysig eftermiddag, det gör vi om snart igen hemma hos oss!

Både jag och Jalmar har fått värsta förkylningen och så har det varit en vecka nu. Inget kul alls med snoriga, täppta näsor och allt som följer med det, typ feber, ingen ork, ingen matlust, sömnlösa nätter....men peppar, peppar, så känns det som om det är på bättringsvägen nu i alla fall, jag håller alla tummar för det!

Jag är hundvakt igen till mina föräldrars hundar och det är inte den lättaste uppgiften kan jag säga. Mina kära föräldrar är på en välförtjänt semester i Thailand (35 grader varmt och strålande sol, lyckosar!) och givetvis så ställer deras enda dotter upp och passar dem. Dessvärre kan vi inte ha dem hemma hos oss för de är ju jakthundar och av någon konstig (??!) anledning så går inte de och katterna ihopa. Nej, det blir till att köra till Sösdala varje dag och först lämna av Jalmar hos farmor (TACK Gunilla!) och sen köra ut till hundar och hästar. Som jag skrivit i tidigare inlägg så går två av hundarna inte ihopa alls utan flyger varandra i strupen om de får tillfälle till det. Sen är den ena hunden (stövaren Musse) så fruktansvärt stark så jag har verkligen inte en chans att när jag är ute och går med honom, utan flyger som en liten fjäder efter och är helt utmattad efteråt!! Efter det så ska de andra två också ha motion, mat och vatten. Som tur är har min brors fru Ingrid varit hemma och hjälpt mig dessa dagarna, för jag tror ärligt talat inte att jag hade klarat av det själv. Efter denna lilla dagliga rutin är det bara att bita ihopa, på med stallkläderna och upp till hästarna för att mocka, rykta, ge vatten och mat. Kan säga att jag somnar ganska snabbt om kvällarna efter de här bravaderna, men men, bara att stå ut, 12 dagar kvar! Får tänka på mamma och pappa som har det gott i solen, det unnar jag dom till 100%.

Vad beträffar julstök så har vi i alla fall hunnit med att både baka pepparkakor och göra pepparkakshus. Jalmar och Tobbe var mer intresserade av att äta degen i och för sig, men kul hade vi och ett fint hus pryder nu köksbänken.

Slutligen på denna lilla uppdatering: Idag har Jalmar tagit 10 steg alldeles, alldeles själv och han är verkligen stolt som en tupp! Tänk att min lille son har börjat gå, älskar dig mest min prins Jalmar!!!