Tycker det har gått hur bra som helst att komma in i jobbet och jag trivs jättebra, men shit vad jobbigt det är att vara ifrån Jalmar! Tror att jag går igenom någon form av separationsångestfas just nu och vet att det finns flera mammor med mig som upplevt just detta. Sen kanske man är lite extra känslomässigt laddad just nu eftersom jag är gravid, så det kommer nog att ta ett tag till innan man hunnit vänja sig vid sin nya vardag.
Tänk ändå, man har burit på sitt lilla mirakel i magen i nio månader, fött fram honom, ammat honom i nästan åtta månader och varit med honom dag som natt i över ett år nu. Visst har man varit ifrån honom ibland, men inga längre stunder och inte under en sammanhängande period. Det bandet man har till sitt barn är så speciellt och starkt och det tror jag nog att de flesta mödrar känner till sina barn. Jag vet ju att Jalmar och Tobbe har det superfint tillsammans och jag unnar verkligen dom det, tycker att alla pappor borde få vara pappalediga och knyta an till sina barn. Det är absolut nyttigt för både mig och Jalmar att inte alltid vara tillsammans, för livet ser ju inte ut så i verkligheten, men det känns ändå i mammahjärtat. Jag vet att jag kommer att vänja mig, det får bara ta sin lilla tid.
Lägger in denna underbara låt (soundtracket från Tristan och Isolde-filmen) här nedan som jag och Tobbe lyssnade på under förlossningen och som vi förknippar med vår älskade prins Jalmar, lyssna på texten, helt fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar