Första jobbdagen

Ja, efter att ha varit mammaledig i ett år och tre månader för att vara exakt, var det så dags för mig att börja jobba igen idag. När min mammaledighet började sa alla att "det kommer att gå så fort", "innan du vet ordet av det är det dags att börja jobba igen". Jaja tänkte jag, den tiden den sorgen. Ett år är ju som en evighet, speciellt när man får gå hemma och allt. Och så vips, innan man ens hunnit blinka, så hade det året gått och nu sitter jag alltså här efter min första jobbdag!

Jag måste säga att jag tycker det känns ganska bra ändå trots allt. Jag känner att jag verkligen har tagit tillvara på mitt första år med Jalmar, vi har njutit av varenda minut tillsammans och utvecklats mycket, både han och jag. Vi har tagit dagarna som de kommit och jag tror aldrig att jag har mått så bra eller njutit så mycket av något i hela mitt liv! Att få vara mamma är det bästa som hänt mig och att få se sin lille son växa, utvecklas och bli stor är den bästa känslan i världen! Ingen kärlek är så stor som till sitt eget barn, det kan jag svära på!

Jag kan villigt erkänna att visst känns det lite i maggropen att inte få spendera lika mycket tid med Jalmar som jag är van vid. Däremot är jag övertygad om att det är nyttigt för både honom och mig att vi är ifrån varandra lite och att han får vara med Tobbe, som nu ska vara pappaledig ett tag. Tobbe är i mina ögon den bästa pappan och jag vet att de kommer att ha lika mysigt ihop som jag och Jalmar haft.

Idag blev i alla fall en mjukstart på jobbet för min del. Hade en lite lagom dag på 4,5 timmar att jobba och dessutom torsdag, vilket innebär helg snart igen. Kände mig en aning ringrostig och det tar säkert en vecka eller två att komma in i vardagen igen, men bortsett från det så känns det faktiskt jättebra och allt är frid och fröjd.