Hur bråttom kan man ha egentligen?!

Ja, den frågan ställer jag mig varje dag, då bilarna på vägen utanför där vi bor fullkomligt blåser förbi oss! Vi bor som jag tidigare nämnt ute på landet, på vägen som går ut mot Nävlinge. Alltså en landsväg där maxhastigheten är 70 km/h. Den är väldigt backig (Nävlingeåsen) och kurvor lite här och var och skog nästan hela vägen fram till Nävlinge. Skog = djur =rådjur, harar, ibland älgar och en massa, massa vildsvin! Dessutom ligger där några hus längs med vägen, bland annat vårt. Jag kunde ju aldrig i min vildaste fantasi ana att det var så mycket trafik på denna lilla väg varje dag och att de allra flesta inte vet vad 70 km/h betyder. Hade vi vetat det så hade vi aldrig någonsin köpt huset eller flyttat ut på detta hållet över huvud taget! Dom måste missta sig och tro att det är en motorväg eller nåt, för de allra flesta håller uppskattningsvis runt 100-110 knyck.

Jag förstår bara inte hur dom som kör denna vägen varje dag tänker egentligen. Hur bråttom kan man ha? Ska de med tåget eller har de eld i baken kanske?! Det spelar ingen roll om de är på väg från Nävlinge eller till Nävlinge, morgon, eftermiddag, kväll, vardag eller helg, de kör lika fort ändå! Jag håller verkligen på att bli galen av det här, vilka idioter det finns!! Det allra värsta är att ingen, INGEN tar hänsyn ens om man går med barnvagnen på vägen, vilket jag gör nästan varje dag. Jag och Jalmar gillar ju att promenera och vara ute i naturen. Kruxet är att vi måste gå en bra bit på denna väg om vi ska kunna ta oss någonstans, typ gå en runda eller så. Jag är livrädd varje gång! De har ju inte en chans att upptäcka en när man kommer gåendes i en backe eller kurva. Och risken är ganska stor att de dessutom får möte. Vårt hus ligger till råga på allt precis vid slutet på den enda lilla raksträcka där finns och strax därefter kommer en backe och kurva. På denna lilla trevliga (NOT!) raksträcka gillar bilisterna att köra om och hinner med nöd och näppe precis köra om innan backen/kurvan kommer. Detta innebär att kommer man gåendes med barnvagnen just i det läget, så svävar ens liv verkligen i fara! Ibland hoppas jag faktiskt på att någon av fartdårarna ska köra av vägen. Inte skada sig eller så, i alla fall inte allvarligt, bara få sig en rejäl tankeställare! Men det borde ju inte behöva hända något för att få dem att tänka till. Många av dem har säkert egna barn och djur och jag tror nog inte att någon vill att en olycka skall hända.

Droppen var häromdagen, då jag hade Jalmar i famnen och gick över vägen för att hämta posten. Då kommer det en bil i väldigt hög hastighet, jag står vid postlådan med Jalmar i famnen och gör ett försök att gestikulera med ena handen till bilisten att sänka farten. Vad tror du han gör (det var en han)?! Jo, räcker fingret åt mig och gasar på ytterligare! IDIOT!!! Vill han verkligen ha någons liv på sitt samvete?! Blir så jäkla förbannad och upprörd! Hur ska det gå när Jalmar blir större? Självklart är det min uppgift som förälder att hålla koll på honom, men det kan va en ögondels sekund det handlar om! Usch, vågar knappt tänka tanken bara! Och våra små katter då..det är ett under att de överlevt så här länge. Om ni har några bra tips hur man ska göra för att få bilisterna att sänka farten får ni mer än gärna höra av er till mig, eller nästa gång ni vet någon som ska till Nävlinge eller om ni själva ska dit, snälla säg till dem att sänka farten.