Välkommen till verkligheten

Jaha, så har den hunnit ikapp, fortare än man kunnat ana, den där verkligheten. Sommaren är förbi, hösten är här, nu är det vardagen som kommer ikapp igen med dagis och jobb och allt vad det innebär. Kan väl tycka att det är både på gott och ont. Skönt med rutiner och man uppskattar och tar vara på helgerna så mycket mer. Trist att behöva spendera mer tid på jobbet än vad man är tillsammans med sina egna barn. Jag ska väl inte klaga, för jag trivs på mitt jobb och har ett hyfsat schema, jobbar 65% och är ledig på fredagar. Kommer bara att ta lite tid att komma in i rutiner såsom att jag ska pendla med tåg och hinna lämna barnen på dagis. Det trista är att jag får vänta 40 minuter varje morgon i stan innan jag börjar jobba och 40 minuter innan tåget går hem varje dag. Men, men, så är det när man har bestämt sig för att vara lite miljömedveten och bara ha en bil. Det är värre för stackars Tobbe som ska vara i Höganäs några veckor framöver. Han jobbar 7-16 måndag-fredag, men med körtiden som tar ca.1,5 timme enkel resa, dvs. 3 timmar per dag (!) så lär han knappt träffa barnen i veckorna. Han får alltså köra hemifrån redan kl.05.30 och kommer inte hem förrän 17.30 om kvällarna. Fy, ska det verkligen behöva vara så?!

Barnen har i alla fall sin sista inskolningsvecka på dagis nu och det går hur bra som helst. Säger hejdå och vinkar glatt åt pappa som lämnar, så skönt och jag är så lättad över att det går bra. Kanske inte ska ropa "hej" ännu, men jag har en bra känsla och jag litar på att mina pågar klarar sig bra där. Idag skulle de vila för första gången och jag kan väl säga att det gick sådär. Arvid somnade i vagn ute, så det var inga problem, men Jalmar somnade inte alls. Han hade "levt rövare" på vilan och bankat i väggen, snurrat runder, pillat med dörren osv. allt för att hålla sig vaken. Till sist hade han fått gå ut därifrån för han störde de andra så inte de kunde sova. Busunge!! Eftersom han är uppe så tidigt om morgnarna så behöver han ju såklart sin middagsvila. Kanske inte så konstigt att han inte somnade eftersom allt är nytt och han sover alltid middag själv i sin säng hemma. Men jag hoppas dock att det blir bättre, för sömnen behöver han som sagt. Vi får väl se. Nu ikväll satt han i alla fall och somnade framför tv:n, vilket typ aldrig har hänt, och klockan 18.15 sov både han och Arvid som stockar i sina sängar. Känns konstigt att sitta här utan barnen så här dags, man saknar dem fast de är så nära liksom. Får nog bli en tidig kväll för min och Tobbes del också. Lika bra att vänja sig.