Konsekvent

En av de viktigaste sakerna i uppfostran är att vara konsekvent mot sitt barn. Som förälder vet vi alla att det ibland kan vara lättare sagt än gjort och många gånger väljer man att slippa konflikten i stället för att ta tag i den. Jag vet ju innerst inne att det alltid lönar sig att vara just konsekvent och det har jag alltid stått för, men man hamnar i ganska många konfliktsituationer på en dag med sitt barn och då gäller det verkligen att välja sina duster.

Som de flesta av er vet, så är Jalmar ingen sjusovare precis, utan vaknar vid 05 tiden varje morgon och har gjort så sen var några månader gammal. Ibland har han perioder då han vaknar ännu tidigare, runt 04. Fram till han var åtta månader var han även uppe varannan timme nätterna igenom och sen vips så började han sova hela nätter bara sådär. Det är väl antagligen därför som vi gladeligen har accepterat att han vaknar så omänskligt tidigt och gått upp med honom då. Att få sova hela nätter igen var så underbart, så det gjorde ju absolut inget att gå upp vid 05!

Hur som helst så har det i längden varit ganska tufft att stiga upp i ottan. Inte för att man inte orkar gå upp, utan för att man är så jäkla trött när eftermiddagen börjar närma sig. Det blir långa dagar om man säger så. Vi tycker verkligen att vi har försökt att få Jalmar att sova längre och provat både välling, att han får komma upp till oss, vänta ut honom osv. Men en envis liten kille är vad han är och efter ens stunds skrik och bråk på morgonkvisten så har en av oss gett med sig och gått upp med honom.

Efter att Arvid kom så har vi båda känt att vi måste försöka ändra Jalmars sovvanor. Jag är ju uppe ett par gånger varje natt och ammar och behöver sova en stund på morgonen, Arvid sover gärna till 06-07 tiden och Tobbe tycker också det är skönt att sova längre än till 05. Så förra veckan gjorde vi slag i saken och var konsekventa. Då menar jag verkligen konsekventa. När Jalmar vaknade vid 04.15 (han hade en sån extra vakna-tidigt-vecka) gick antingen jag eller Tobbe in till honom som vanligt, men tog inte upp honom, utan la oss i soffan på hans rum och bad honom att lägga sig ner igen. Det blev givetvis värsta utbrotten hos Jalmar som inte fattade någonting, utan stod i sin säng och vrålade så tårarna sprutade en lång stund. Bara att stålsätta sig som förälder där, hur ont i hjärtat det än gjorde! Efter en tjugo minuter sisådär la han sig till sist ner igen och somnade om. Första dagen sov han en halvtimme längre. Andra dagen samma procedur, tills han somnade om och sov först en halvtimme sen vaknade till och skrek en liten stund, sen sov i tjugo minuter till. Tredje dagen började han fatta galloppen och det blev bara lite gnäll innan han la sig ner och somnade om. Nu har det gått över en vecka och han vaknar fortfarande till vid 05-snåret, men det räcker att någon av oss går in och lägger sig i soffan så somnar han om direkt igen och sover fram till 07. Han ställer inte sig upp ens en gång. Kan ni fatta det, 07?!! Det är rena rama sovmorgonen för familjen Högberg och alla vaknar utvilade och glada, underbart!