Fy sjutton alltså..de senaste tre dygnen har jag legat i såna fruktansvärda magsmärtor. Trodde inte att man kunde ha så ont, går inte att beskriva med ord men jag kan säga att jag i princip har legat dubbelvikt och skrikit och gråtit så ont det har gjort! En förlossning är ingenting mot detta, smärtan är på ett helt annat sätt och jag hoppas att jag aldrig, aldrig, aldrig får uppleva den igen, inget man önskar sin värsta fiende ens!!
Smärtan började komma krypandes, lite magknip typ och sen blev jag dålig i magen. Tänkte väl inte mer på det, men sen blev det onda mer och mer ihärdigt och tills sist var det helt outhärdligt och jag fick springa på toa stup i kvarten (inga detaljer, men ni fattar säkert). Eftersom jag aldrig har haft maginfluensa någonsin så trodde jag heller inte att det kunde vara det. Tänkte att det måste ha varit något jag ätit och trodde att det skulle gå över snart. Andra natten var jag uppe hela jäkla natten och gick runder i huset och sprang på toa om vartannat, att sitta eller ligga stilla gick inte alls för då gjorde det ännu ondare. Så igår förmiddags, tredje dygnet, stod jag inte ut längre utan fick en akuttid på vårdcentralen. De misstänkte först livmoderinflammation eftersom jag hade min förlossning för fem veckor sen, men hittade inget. De tog några prover och undersökte mig, men allt visade ok, så det enda de inte kunde utesluta var då matförgiftning. Jag kom på att härom kvällen så grillade vi och då åt jag viltsvinsrevben och jag var den enda som åt det också. Kan ju ha varit det då, för all annan mat som jag har ätit har även min familj ätit och ingen av dem har blivit dåliga. Fick heller inget mot smärtan, utan det var bara att "härda ut" som de sa. Jo, tack för den!!
Jag låg i alla fall i smärtor hela kvällen i går igen, men natten blev tack och lov lugnare och jag har kunnat sova mellan amningarna. I morse var det dock dags igen, fjärde dygnet nu, men jag har sovit hela förmiddagen idag och nu känns det lite lugnare igen. Jag häller i mig en massa vatten, proviva, a-fil och små magshottar i hopp om att det ska bli bättre. Fast föda är liksom inte att tänka på och vildsvin kommer jag nog aldrig att våga äta igen (jag som inte ens äter kött)!!
Fy din stackare!!! Lider med dig! kan inte ens föreställa mig hur du har det, fruktansvärt! och med en som ska ammas oxå! man lixom måste ju ge sitt barn mat och det är ju det som man som mamma alltid tycker är det viktigaste hur sjuk man än är!
SvaraRaderaHar haft magsjukan en gång, men inte ont och vet ju bara hur jobbigt det är att springa på dass hela tiden och att ha smärtor oxå och i 4 dygn med, nääää
Tänkte när du skrev att du inte äter kött, kanske därför du reagerade sååå starkt oxå + matförgiftning. äter man inte kött blir ju bara det en chock för magen!
STOR Kram till dig! <3
/Madeleine Öland
Stackars stackars dig gumman!
SvaraRaderaJag har drabbats av detsamma en gång och det tog över 1 vecka innan smärtan i magen försvann helt. Det är fruktansvärt.... Hoppas du blir helt återställd snart. Kram Kram Stina
Tack mina söta goa vänner för er omtanke, blir så glad när jag läser era inlägg, det värmer! Kan berätta att jag mår betydligt bättre idag och jag har till och med vågat mig på att äta lite frukost. Man är ju klart lite mör i kroppen, men konstigt vore väl annars. Ha nu en fortsatt skön sommar mina vänner så hörs vi snart! Puss o kram Frida
SvaraRaderaUsch det låter ju som salmonella eller nåt. Fy katten stackars dig och när du sen har en liten att ta hand om och som behöver dig också. Skönt att Tobbe hade semester så han kunde hjälpa dig och skönt att höra att du är bättre nu. Pussar och kramar
SvaraRadera