Nu är det snart dags för den efterlängtade flytten. Vi ska ju inte vara ute ur huset förrän den 1 September men det blir nog faktiskt att vi flyttar redan nu till helgen. Min älskade man och käre svärfar har varit flitiga och jobbat massor i det "nya" huset med att spackla, måla, tapetsera och sätta lister och dörrkarmar. Tar längre tid än vad man tror, det där. Det är ju alltid förarbetet som är värst och meckigast, men som aldrig syns efteråt. Det har blivit väldigt långa dagar och sena kvällar för deras del, men vi känner väl alla att vi vill få klart så fort som möjligt så att vi äntligen kan flytta. Även svärmor och Alexander har varit och hjälpt till och mina föräldrar har hjälpt till i Röe med att klippa gräsmattor och luka ogräs. Jag är så tacksam för all hjälp som vi får, så tusen tack, ni vet vilka ni är!!
Det är ju bara flytten man går och väntar på nu och det känns på något sätt inte som vårt hus längre här i Röe, utan bara ett hus man bor i så länge medan man väntar. Vi har redan flyttat en hel del, men möblerna återstår. Huset i Sösdala börjar ta form, vardagsrum, hall och trappa, vårt sovrum och Jalmars rum är så gott som klart. Nästa vecka kommer de och gör vid badrummet och om fyra veckor kommer vårt nya, fina kök. Det innebär att vi kommer att bo där när köket görs vid, men det är smällar man får ta. Leveranstiden var så lång på Ikea så det är inget att göra åt det.
Själv har jag tagit hand om barnen och dagarna går väldigt fort då man har fullt upp hela tiden. Det fungerar väldigt bra, men visst passar Jalmar på att testa gränserna då och då. Konsekvent, konsekvent, konsekvent, det är det enda rätta, men inte alltid så lätt att fullfölja när man är själv, det har jag förstått nu. Nåja, ska inte klaga, det är underbart att vara mamma till världens finaste prinsar och och snart är all jäkt och stress över, när vi sitter i vårt hus i Sösdala och myser i höstmörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar