Dags att börja löpa igen

Nu är det snart, snart vår. Jag menar riktig vår, med vitsippor, sol som värmer, ljusare kvällar, fågelkvitter, knoppar i träden och grönska i markerna. Nu är det nära. Bara några veckor till, sen kan man äntligen lägga den dystra vintern bakom sig.

Jag längtar. Längtar efter att dra på mig löpardojjorna och ge mig ut i naturen igen. Har inte blivit någon träning för min del på hela vintern, förutom "zumbapower" som är en gång i veckan här i byn. Hur kul som helst, men för lite. Jag skulle så gärna vilja köra lite roliga pass (typ box, core, cirkelfys, aerobic, step), älskar den typen av träning med hög musik och en massa taggade människor. Tyvärr finns inte tiden. Jag har fullt upp som det är med jobb, hämta/lämna barnen på dagis, ta hand om hemmet , hästen ska skötas osv. Det tar ju minst ett par timmar med körning att ge sig iväg till stan för att köra något pass och den tiden finns inte helt enkelt. Jo, kanske vid åtta, nio på kvällen, men det är alldeles för sent för min del, då är jag för trött. Det får helt enkelt bli löpning på egen hand. Smidigt och lätt när slingan ligger precis bakom huset. Att bara sticka ut en halvtimme när tillfälle ges. Bara på med löparskorna, sen ut. Så kom igen våren, jag är i alla fall redo!

Lite smått frustrerad

Så var man hemma och vabba idag...igen! Arvid hade feber igår kväll, hann vara en liten futtig dag på dagis innan det var dags igen. Suck. Inte en hel vecka sen nyår. Suck igen. Meeeen..nu håller jag alla tummar här, för i morse var han hur pigg och glad som helst och det bästa av allt: ingen feber!! Så går det vägen i eftermiddag, så siktar vi på jobb och dagis redan i morgon. En feberfri dag hemma heter det ju, vilket han har haft idag, än så länge. Snorig är han, men det har han varit sen innan jul typ. Ja, vad gör man, när allmäntillståndet är bra i övrigt, han kan ju vara snorig i flera veckor till. Fortsättning följer...

Clinique Superbalanced Foundation

Vi kom att prata om foundations på jobbet för någon vecka sen. Har kört på mineralfoundations ett tag, Isadora tror jag, men det funkar liksom inte på mig. Känns ju bättre med mineraler i stället för andra konstiga kemikalier, men min hy blir inte alls jämn, blir bara blank och ful efter ett tag. Så fick jag tipset om att prova Cliniques Superbalanced Foundation och kan säga att det är stor skillnad! Så jämn och fin blir hyn, sitter bra på hela långa dagen, dryg, lätt att applicera och man känner sig fräsch. Har även concealern i den serien och jag är så nöjd! Så ett litet tips till er tjejer som funderat på att byta foundation:-)!

TV-program

Tycker det är ganska skönt att krypa ner i soffan kvällstid så här års och kolla in lite bra TV-program. De jag följer just nu är:

• Familjen Annorlunda
• Top Model Sverige
• Sveriges Mästerkock
• Biggest Loser Sverige
• The Voice Sverige
• Melodifestivalen

Ett program för varje veckodag, ganska lagom att slå sig ner i soffan 1-1,5 timme varje kväll. Avkopplande. Ibland blir det en film också på helgerna, om vi orkar. Med risk för att låta väldigt tråkig, så går vi ju och lägger oss i hyfsad tid även på helgerna, "det finns ju en morgondag också" och den morgondagen börjar 05 för familjen Högberg.

Lättlurad

Eller bara att jag vill så himla mycket..vill, vill, vill!! Lite naivt kanske att tro att våren skulle komma redan i slutet av Februari. Igår kunde man ändå ana den. Den mesta snön hade smält bort, plusgrader, strålande sol och jag skymtade till och med lite snödroppar. I morse när jag vaknade och tittade ut möttes jag åter igen av ett helvitt landskap, vitt, vitt, vitt...SUCK säger jag bara!!!

Rastlös men trött

Jodå, måndag morgon idag och vi är fortfarande hemma och sjuka. Hade förhoppningar om att allt skulle bli som vanligt igen, bara det blev måndag, men suck. Verkar bli långvarigt det här. Jäkla influensa. Jäkla årstid. Vi vill inte vara sjuka längre. Rastlösheten börjar krypa i mig. Vill så mycket, men orkar inte ett skit. Tristess. Barnen börjar också klättra på väggarna, trots feber, hosta, snor och ont i öronen. Dom orkar heller inte vara igång någon längre stund, blir bara en massa bråk och skrik. Vi vill bli friska NU. Vi vill att allt ska vara precis som vanligt. Dagis, jobb, vardag. Kom igen nu, snälla!!

Sjukstuga..igen!

Jaha, så var det dags igen. Börjar bli en vana nu. Läste att Februari är den månad som flest är sjuka i Sverige. Check. Tror vi har gått igenom de flesta "dagis-sjukdomar" man kan gå igenom. Suck. Jag var väl på ett sätt förberedd på att det skulle bli såhär, då jag själv jobbar på förskola och vet att första året brukar vara ganska så sjukdomsdrabbat som barn. Men när man som mamma står där och ser sina barn gå igenom feber, ögoninfektioner, vattenkoppor, hosta, förkylningar, kräksjukor, så är man ganska liten. Så små och försvarslösa och oftast har de precis hunnit bli friska så är det dags igen.

Jo, det kunde ha varit värre absolut, men usch, vad detta är tråkigt. Tror knappt att barnen har gått en hel vecka på sitt dagis sen årsskiftet. VAB, VAB, VAB. Förra veckan var det ögoninfektion, veckan innan dess var det maginfluensa och feber. Nu är det hosta (den där jäkla envisa hostan!!), feber, förkylning och denna gången har Tobbe också blivit smittad, VAB och sjuk, ingen rolig kombination, men så får det bli idag och i morgon. Jag behövs på jobbet. Det värsta är att jag har börjat få förbannat ont i halsen och kraxar som en kråka, men "peppar, peppar" så känner jag mig inte sjuk, än i alla fall.

Jag vill ha vår nu, värme, sol, snödroppar, krokusar, vitsippor, tussilago, fågelkvitter!

Matkasse

Ja..nu har även vi tänkt att prova denna briljanta sak. Passar oss utmärkt, då vi mest tycker det är jobbigt, tidskrävande och en riktig energibov att köra och storhandla varje vecka. Vi har oftast inte tid till att handla i veckorna, så det blir oftast att vi kör på helgerna, antingen hela familjen eller bara jag. Men det är ju så drygt! Först behöva planera en matlista, sen att köra iväg och stressa sig igenom butiken med två mindre nöjda barn och en massa andra stressade människor och till på köpet springer man runder som en idiot och letar efter alla varorna. Nä tack, jag avstår gärna.

Idag kom vår första påse från Mat och Ro i Kristianstad. Kändes hur lyxigt som helst när en man knackade på dörren och gav oss en stor påse fylld med diverse godsaker. Bara tacka och ta emot. Ingen stress, ingen planering, inget missnöje. Middag till fem dagar rakt in i kylen, bara sådär, helt underbart! Dessutom använder de sig av närproducerade råvaror och vi har valt lågkolhydratkost, passar oss som handen i handsken! Veckans meny är:

Måndag: Kebabspett med linspita

Tisdag: Heta räkor

Onsdag: Korvbulgur med fetaostkräm

Torsdag: Williams fläskgryta

Fredag: Kycklinggryta med matkorn

Ofattbart!!

Alltså, detta är så fruktansvärt och borde inte fått hända! Finns inget i världen som kan ersätta ens förlorade barn och hur fan kan läkaren få jobba kvar?!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14108573.ab

Skräckisar

Skräckfilmer ser jag med skräckblandad förtjusning. Alltså, jag kan tycka det är kul fast samtidigt tycker jag det är väldigt läskigt också. Jag är inte så mycket för kriminalare eller seriemördar-filmer, utan ska det vara en riktig rysare så blir det såna som är lite oförklarliga, onaturliga, såna som är obehagligt kusliga. Som till exempel The Blair Witch Project, The Ring eller Exorcisten. Den allra obehagligaste filmen jag sett var nog The Ring. Hade typ mardrömmar efter att ha sett den, skitläskig är den!

Det händer väldigt sällan att vi kollar på skräckfilm och här ska jag faktiskt skylla lite på min man, för han vägrar oftast, då han ogillar känslan av att vara rädd och tycker det är obehagligt. Vi blev tipsade av våra kära grannar att se Paranormal Activity och efter lite övertal lyckades jag få Tobbe att se den tillsammans med mig. Jodå, det blev till att dra upp täcket för ögonen några gånger, för obehaglig var den verkligen. Den har blivit väldigt uppmärksammad och spridit skräck på biograferna runtom vad jag har förstått. Kan säga att Tobbe ogillade den! Det var jag som fick gå ner och släcka i källaren den kvällen och ett par kvällar till efter det!

Jag tror nog att jag skulle våga se tvåan också, men Tobbe vägrar. Vågar dock inte se den själv, så om någon känner sig manad är ni välkomna hem till oss en fredagkväll så vi kan vara rädda tillsammans! Kolla in människornas reaktioner nedan, från en biograf där de visar denna film:

Läsa

Jag älskar att läsa, har alltid gjort. Finns väl inget bättre än att gosa ner sig i sängen med en riktigt spännande bok och läsa tills man inte orkar hålla ögonen öppna längre. Så avkopplande att rensa hjärnan och det blir en skön avslutning på dagen liksom. Jag gillar självbiografier, skönlitteratur och fantasy-böcker bäst. Inga kriminalare eller deckare för min del, det gillar jag inte alls.

Fick för mig att läsa lite på engelska eftersom man inte använder språket så ofta som man borde, så jag har precis läst sista och tionde boken i True Blood-serien, på engelska då. Lite knepigt var det allt i början och man fick koncentrera sig ganska rejält, men det blev faktiskt lättare och lättare och efter ett tag kändes det helt naturligt. Ska nog göra detta oftare, väldigt nyttigt.

Beställde ett litet gäng böcker från cdon.com förra veckan som jag tänkte plöja igenom snart:

Fy tusan

..eller varför inte fy sjutton, fy bubblan, fy rackarns, fy hundan? Varför just "fy fan"?! Min son (Jalmar det vill säga) är inne i en svära-period. Han älskar att säga "fy fan" och de orden kommer ur hans mun stup i kvarten. Hmm..kan det möjligtvis vara så att hans föräldrar säger den frasen lika ofta?! Alldeles för ofta uppenbarligen. Likaså ordet "jävlar" eller "jäklar". Fast Jalmar använder "för jävelen". Låter verkligen hemskt när det kommer ur hans mun, jag vet, och jag tycker inte att barn ska svära över huvud taget. När jag växte upp så var det nästintill en synd att svära som barn. Jag gjorde aldrig det inför mina föräldrar eller inför gamla människor. Idag svär ju barnen till och med på dagis, min son inkluderad.

Jag känner mig aningens skyldig, jag är totalt medveten om att jag svär alldeles för mycket när jag pratar. Vet egentligen inte varför, det har bara blivit så av vana. Eller ovana. Man gör det utan att tänka på det. Menar såklart inget med det, bara att man vill förstärka meningarna med de här små dumma uttrycken. Nu har såklart Jalmar snappat upp dessa fraser och tycker det är hur kul som helst att säga dem. Ännu roligare blir det förstås när han ser vuxnas reaktioner. Lite jobbigt tycker jag att det är, lite svårt att tackla det. Ju mer man uppmärksammar det, desto roligare tycker Jalmar. Bättre att bara ignorera det, så blir det ju inte så kul i längden. Vi har i alla fall kommit överens om att han ska säga till oss när vi svär, så säger vi till honom när han svär.