När Jalmar var runt året låg Tobbe ute på jobb i Helsingborg och var inte hemma alls i veckorna. Visserligen var han ledig på fredagar, men ändå, där satt jag ute i mörkaste skogen (vinterhalvåret) med Jalmar och kände mig hyfsat ensam och aningens mörkrädd om kvällarna och nätterna. I höst och vinter har Tobbe varit utanför Osby och jobbat. Där har de jobbat 7-17 och han har inte varit hemma förrän efter kl.18 om kvällarna, vilket har inneburit att Arvid oftast redan somnat för natten när han kommit hem. Likaså får han köra hemifrån så tidigt om morgnarna så han knappt inte hinner träffa barnen då heller. Nu har vi ju i och för sig morgonpigga barn, så har han tur blir det en liten stund tillsammans på morgonkvisten. Nu i januari-april ska han vara i Sölvesborg och Höganäs. Hur långt som helst iväg och han kommer inte att vara hemma förrän runt 18-tiden om kvällarna igen.
Jag beundrar verkligen honom att han orka pallra sig iväg varje morgon, men han är ju också väldigt trött när han kommer hem, stackarn. Tänk att ligga och pendla tre timmar om dagen bara för att ta sig fram och tillbaka till sitt jobb! Kan säga att jag hade aldrig pallat! Det är heller inte så kul att ha sin man körandes på vägarna när det är mycket trafik och dåligt väglag, gillar inte det alls.
När sen Jalmar har somnat för kvällen har klockan hunnit bli 20 och då är både jag och Tobbe så trötta att vi knappt orkar prata med varandra, utan det blir oftast att röja undan i köket efter kvällsmaten, förbereda inför morgondagen, kanske en liten titt på tv:n, sen bums i säng. Vi ska ju orka med natten också. Så himla trist att man aldrig har tid eller ork för varandra längre, jag saknar honom så mycket. När han jobbade i Hässleholm var han hemma vid 16.30 varje dag och det är rätt stor skillnad tycker jag.Timmen mellan 17 och 18 är den timmen då barnen är som tröttast och man ska hinna fixa middag, då är det så mycket enklare när man är två.
Familjen är ju det som betyder något här i livet och ändå tillbringar man mer tid och energi på sitt jobb än på sina nära och kära. Men så är det, man måste ju jobba. Tycker så synd om Tobbe bara, men vi har bestämt att han ska vara pappaledig i april och ett halvår fram, så han har ju det att se fram emot. Sen gäller det att man tar tillvara på helgerna och njuta av den tillsammans. Man får tänka positiv. Innan man vet ordet av det är det sommar och semester igen, då får vi vara tillsammans hela tiden. Älskar dig alltid, Tobbe, du är den underbaraste mannen och pappan man kan ha.
Älskar min familj, mvh mannen
SvaraRadera