Vissa dagar

Varför blir vissa dagar som egentligen har alla förutsättningar till att bli en bra dag bara skit? Vissa dagar då allt bara blir fel, fel, fel. De dagar då man vaknar sur och tvär utan att egentligen veta varför, trots en hyfsad bra natt och en inte alltför tidig morgon. De dagar då även ens barn vaknar tjuriga och kinkiga utan någon egentlig anledning och när det dessutom håller i sig hela långa dagen. De dagar då man inte känner för att göra något, inte orkar engagera sig, inte orkar vara en bra och duktig mamma, inte orkar gå ut, inte orkar laga mat, inte orkar vara glad. De dagar då man är som mest tankspridd och glömmer saker. De dagar då man hamnar i konflikt med sina barn för struntsaker om och om och om igen. De dagar då man skulle behöva en skön middagsvila, men ens barn inte alls vill som sin mamma. De dagar då det blir en massa skrik och gråt och tråkigheter. De dagar då vädret är hopplöst kallt och dystert. De dagar då man blir irriterad och förbannad för allt. Dagar då man helst skulle vilja ligga kvar i sängen och dra täcket över huvudet hela dagen. Dagar som man helst vill glömma och bara snabbt fortsätta till nästa dag. Idag är en sån dag, en sån viss dag och jag tänker lägga den bakom mig nu och invänta morgondagen.