För lite sömn=dålig dag

Jaha..ska det redan börja undrar jag?! Denna helgen har jag inte sovit många timmar alls. Inte för att Jalmar håller en vaken, nejdå, han sover jättebra och vaknar oftast lite innan 06-tiden. Däremot är det mina jäkla gravid-krämpor som spökar och gör att jag vaknar trött och på dåligt humör! Jo, jag är supertacksam och glad över att vi snart ska få en liten till givetvis, men finns det någon kvinnan som verkligen kan njuta fullt ut i slutet av graviditeten?! Inte jag i alla fall.

När Jalmar låg i magen så hade jag också svårt för att sova på nätterna, men det var typ ett par, tre veckor innan förlossningen. Nu är det lite drygt åtta veckor kvar och jag undrar hur sjutton det här ska sluta?! Magen är stor och det sträcker och drar när man ligger på sidan så man tror att den ska spricka. Att ligga på rygg är bara inte att tänka på för då trycks lungorna i hopa så man inte kan andas. Det spränger i höfterna om jag ligger i samma läge mer än en kvart och därför måste jag typ vända mig hela tiden och använda stödkuddar överallt. Att vända sig är ingen liten process heller, då man ska ha med sig "hela paketet" över till andra sidan och innan man hunnit komma runt så har man tappat andan tio gånger och fått en massa sura uppstötningar till på köpet. Likaså gör det skitont i svanken och brösten är också stora och tunga. Sen måste jag gå upp och kissa ett par gånger varje natt också för bebisen trycker på. Väntar bara på att krampen i vaderna ska komma, för det hade jag sist och det är inte alls skönt kan jag säga! Sen har jag börjat oroa mig en massa inför förlossningen, som inte var en höjdare sist och dessa tankar kommer krypandes när man ändå ligger där och inte kan sova.

Ja..så är det alltså att vara höggravid! Jag vet ju att det kommer att vara värt alla krämper i världen men jag var bara tvungen att klaga lite först...