Egentid

Jag har aldrig varit den som uppskattat egentid sedan man fått barn. Har aldrig riktigt förstått vad folk menar när de säger att det är sååå skönt med egentid. Jag har snarare sett det som att jag mår som allra bäst när jag får vara med min familj och framför allt med Jalmar och spendera min tid med honom. Det känns liksom som att man är halv om man inte har sin familj omkring sig. Har heller aldrig sett det som ett problem att ha med mig Jalmar vart jag än ska någonstans. Fast jag kan ju tycka att i vissa situationer är det dock lättare när man inte har sitt barn med sig och det viktigaste av allt, att det är så himla nyttigt att vara ifrån varandra. Man strävar ju ändå mot att ens barn ska bli så självständigt som möjligt och då är det också viktigt att man inte alltid är tillsammans. Att man som mamma kan släppa kontrollen.

Denna vecka har varit lite smådryg för min del. Mycket i görningen nu, mycket tankar, funderingar, oro vilket i sin tur har lett till mycket konflikter med min lille prins. Idag tog Tobbe Jalmar och körde iväg en sväng på förmiddagen för de skulle svetsa lite på vår ena bil. Jag tog tillfället i akt och begav mig in till stan en runda. Hade väl inte något egentligt ärende, men kände att jag behövde komma ut lite. Och för första gången sen Jalmar föddes så tyckte jag att det var riktigt skönt att strosa runt där alldeles ensam i min egen takt och bara tänka på mig själv. Jag tog god tid på mig och kollade in varenda affär och gick runt och bara njöt. Inte för att jag kan handla så mycket i klädväg till mig själv just nu med tanke på min höggravida kropp, men i alla fall. Det blev lite kläder till Jalmar och sen en tur till Maxi hann jag med också.

Jag har nog underskattat det där med egentid tror jag. Det är viktigt att man tar hand om sig själv och mår bra om man vill att ens omgivning också ska göra det. Kändes så bra när Tobbe och Jalmar kom hem igen, för då inser man hur lyckligt lottad man är som har en sån fin liten familj. Älskar er.