Testa gränser

Idag har inte varit någon rolig dag för mig och Jalmar alls. Vissa dagar kommer man helt enkelt inte överens och idag har varit en sån dag. Jag har väl inte varit på strålande humör precis och givetvis så har Jalmar märkt det på mig och tar tillfället i akt och testar mammas gränser. Var hos barnmorskan igår och känner mig lite nedstämd efter det besöket. Bebis ligger inte fixerad, snarare väldigt rörlig med huvudet. Skulle vattnet gå så måste jag direkt till CSK för att annars finns det en risk att navelsträngen kan klämmas eller i värsta fall trilla ut. Kommer inte värkarna igång i samband med vattenavgång så blir jag inlagd. Troligtvis kommer vattnet att gå först eftersom jag bär på den bakterie som orsakar urinvägsinfektion och på de kvinnor som bär på den så går oftast vattnet först. Fick en tid för igångsättning den 22 Juni, om inget har hänt tills dess. Nä, det känns inget vidare alls det här och kanske inte så konstigt att man inte har varit på bästa humöret idag.

Sen har vi alltså "bokat" ett hus i Sösdala och kommit överens med ägarna att vi ska ta det. Skulle skriva kontrakt nästa vecka med tillträde om tre månader, men då säger tydligen vår bank att de har som policy att vi måste ha en köpare på vårt hus innan vi kan skriva kontrakt. Ja, men hur sjutton ska man kunna garantera det då?! Då skulle vi med andra ord först sälja vårt hus och sen chansa på att vi hittar något innan de nya ägarna flyttar in. Hittar man då inget, vart ska man då ta vägen?! Konstigt resonemang tycker jag i alla fall. Vi var ju givetvis beredda på att betala dubbla hyror ett par månader om vi mot all förmodan inte skulle få sålt vårt hus i tid. Som tur är så gick ägarna av vårt "nya" hus med på detta så vi har i alla fall ett muntligt avtal. Vårt hus kommer att ligga ute för försäljning från och med måndag på Hemnet.se

Finns det något som heter 1,5 års-trots så genomgår Jalmar den i allra högsta grad nu. Han vill veta var jag står i allt och testar till det yttersta. Allt är "nej", så kvittar det vad jag än säger för han vill/ska inte någonting just nu. Jobbigast är att ta på honom kläder då han i princip slänger sig bakåt och gör sig omöjlig att ta på. Ska vi någonstans så springer han åt andra hållet. Han vet ju givetvis att jag är begränsad i mina rörelser och utnyttjar det till max. Blir man arg på honom så skrattar han bara, vilket gör en ännu mer arg och det tycker han är ännu roligare. Idag har han testat mig genom att spotta på saker, vilket inte alls är ok, men han vill ju se hur långt han kan gå innan mamma blir riktigt arg. Kan säga att idag har det inte krävts mycket för att bli arg för min del och det är så jäkla tråkigt när man blir ovänner. Sen får man världens sämsta samvete för att man skällt och känner sig som den sämsta mamman i världen. Jag hoppas på en bättre dag i morgon.