Negativt tänk

Varför har alltid vi kvinnor en tendens att vara så negativa av oss? Kanske inte alla, men över lag tror jag faktiskt att det är så. Ligger det i våra kvinnliga gener att alltid gå omkring och oroa sig för något eller alltid tro det värsta om allt? Jag vet inte, men tycker att tanken är intressant.

Om jag ser utifrån mig själv, så finns det ganska många negativa tankar i mitt huvud under en dag i alla fall. Behöver inte vara några världsproblem eller så, det kan räcka med att mjölken är slut på morgonen och genast tänker jag: "neej, inget mjölk till kaffet, detta kommer inte att bli en bra dag". Eller om Jalmar kanske kladdar med vatten vid diskbänken, istället för att se det positivt, "ok, han har roligt och vad gör det med lite vatten, går ju att torka upp", så blir det mer att jag tänker "neej, så mycket vatten som kommer utanför, hela golvet blir förstört". Ni förstår vad jag menar va?! Jag vill ju såklart inte att det ska vara så, men visst använder/tänker man till exempel ordet nej så mycket mer än ordet ja?!

Jag har en liten teori om att det hänger ihop med att vi kvinnor över lag är bättre på att planera. Eftersom vi planerar så mycket i förväg så är det också lättare för oss att se alla konsekvenser, vad som skulle kunna hända om vi gör si eller så. Jag kan ha fel ,men håll med mig om att vi kvinnor har en tendens att se på saker ur en negativ synvinkel och att karlarna oftast mer har tänket "äh, det ordnar sig". Jag önskar att jag vore lite mer sån av naturen, att bara kunna rycka på axlarna och känna att va fasiken, det löser sig. Men faktum är att jag gillar att planera, gillar att vara förberedd. Jag skulle vilja ha kvar planera-biten, men ta bort allt det negativa och kanske vara aningens mer spontan ibland. Skulle det gå att ordna tror ni?