Sömn

Nejdå, jag lovar att jag inte ska börja tjata om att pojkarna mina vaknar vid 05 varje morgon, för det vet ni redan och det är bara att gilla läget liksom. Men tänkte skriva lite om mina egna sovvanor för just nu är jag så jäkla trött av mig dygnet runt och jag vet egentligen inte vad jag gör för fel.

Skrev för ett tag sedan om att jag var och lämnade blod, hade dåligt blodvärde på grund av nedsatt immunförsvar. Det var väl där som det hela började antar jag. Sedan dess har jag i alla fall börjat äta både järntabletter, blutsaft och vitaminer så det kan omöjligt vara det som är boven i dramat. Till och med min frisör frågade om jag åt tillskott, då håret hade växt ovanligt mycket sedan sist. Jag är även noga med vad jag äter och försöker få i mig mycket vatten under dagarna. Tränar 3-4 gånger i veckan, så det är inte det heller som är problemet.

Jag är väldigt noga med att gå och lägga mig i tid varje dag så jag åtminstone får en 7-8 timmars sömn. Tråkigt att behöva gå och lägga sig kl.21 på kvällen, men jag måste om jag ska vara i någorlunda skick dagen efter. Kan väl hända att jag stressar en aning om morgnarna när jag ska fixa både mig själv och barnen, ge dem frukost och hinna lämna dem på dagis innan jag kör till jobbet, men inte så jag känner att det skulle göra någon märkbar skillnad på min trötthet.

Däremot har jag tänkt på en sak. Jag sover väldigt ytligt om nätterna. Jag är alltid trött när jag går och lägger mig och somnar oftast snabbt, men jag sover aldrig någon riktig djupsömn, utan hör det minsta lilla ljud och kan till och med vakna mitt i natten och ligga och fundera över varför jag vaknar och kolla på klockan hundra gånger och räkna hur långt det är tills jag ska gå upp/tills Jalmar vaknar. Känns som att min sömn är någonstans mellan vakenhet och sömn och det kanske säger sig själv att jag aldrig är riktigt utvilad och konstant trött. Till skillnad från Tobbe då, som inte skulle vakna ens om det var jordbävning!

Vad gör man åt detta då?! Jag kan ju inte hjälpa det. Gör ju inte det med vilje precis. Känns som man är en djurmamma som ligger på sin vakt om nätterna och ska skydda sina barn från fiender. Har liksom blivit en ond cirkel. Kan inte ens sova på min sovmorgon på lördagarna längre, ligger bara och lyssnar på barnen och Tobbe som är vakna och det finns inte en chans att jag kan somna om. Väldigt irriterande är det i alla fall och jag blir ju arg på mig själv, för jag vet mycket väl att jag behöver min sömn för att må bra. Har blivit en ond cirkel liksom. Ska jag behöva ge mig ut och springa några mil så jag bokstavligt talat stupar i säng varje kväll för att jag ska kunna sova bättre?! Har ni några bra tips så får ni gärna skriva dem här!