Stort steg

Säkert ingen omställning alls för många familjer, men för min lilla familj så är det ett stort steg. Jalmar ska för första gången sova på sitt eget rum. Känns jättekonstigt och lite vemodigt, men efter att ha skjutit upp det hur länge som helst så kände vi att det var dags nu.

Det är ju bara 12 veckor kvar ca. tills lillen kommer och vi vill ju att Jalmar ska ha vant sig vid att sova i sitt eget rum tills dess. Inte för att det inte har fungerat att ha han i samma sovrum, tvärtom, men jag är övertygad om att han kommer att få sova mer ostört än att ha en lillebror som vaknar och ska ammas nätterna igenom.

För mig och Tobbe så har det känts så tryggt och naturligt att ha Jalmar i samma sovrum som oss. Han har ju sovit i sin egen säng vid vår fotända och har sovit hela nätterna igenom (förutom vid ett fåtal undantag) sen han var åtta månader och det har fungerat hur bra som helst. Sen att han vaknar tidigt är ju en annan femma, morgonpigg som han är. Hur som helst så finns det inget bättre än att höra hans varma, trygga andetag när man själv ska till att somna. Kommer att sakna det massor och det känns jättekonstigt, men nödvändigt.

Vi får väl se hur det går, han somnade i alla fall precis som vanligt, fast inne på sitt eget rum. Jag älskar dig Jalmar bus.