Så här års är tydligen våra svart-gulrandiga små vänner extra tjuriga. Undrar varför? Kanske för att det börjar närma sig vinter och kyla, då de flesta dör och några går i ide. Sen läste jag någonstans att de kallare nätterna och frosten även gör dem slöa, vilket stämmer ganska bra. De verkar i alla fall trivas rätt så bra hemma hos oss. Inte lika uppskattat från vår sida kan jag säga! Nu när det har varit så varmt och soligt på dagarna så har vi haft lite fönster och dörrar öppna och då passar de små liven på att flyga in. Sen på kvällarna kan man hitta de lite varstans i huset om man har tur. De är ju som sagt så slöa och sega så de brukar krypa runder i fönsterkarmar och på golvet och det är lätt att bara slå ihjäl dem med flugsmäcken. Har man mindre tur eller bara är förbannat ouppmärksam som jag kan ha en tendens att vara ibland, så kan man lätt få sig ett stick av en uppretad geting. Som här om kvällen när jag stod i badrummet och tog ut linserna för kvällen. Givetvis sätter jag ner min ena fot rakt på ett såntdär svart-gul randigt, väldigt uppretat litet odjur! Ahhrghh, va ont det gjorde! Till råga på allt hade jag inte hunnit ta på mig glasögonen och med mina dåliga syn kan ni ju förstå att jag såg typ ingenting och den förbannade getingen hade fastnat i strumpan och fortsatte att glatt att sticka mig. Jag slet i alla fall av mig strumpan och bet mig ett par gånger i tungan för att inte skrika högt (Jalmar sov). Foten svullnade upp rättså rejält den kvällen och jag kunde inte sova ordentligt på natten för hela benet värkte. Det blev bättre dagen efter även om det var lite svårt att gå, men sen började det ju att klia så in i och när jag kliat färdigt hade foten svullnat upp igen. Jag är inte allergisk vad jag vet, men det verkar som om jag fick en reaktion av något slag.
Förra hösten hade vi ett gigantiskt bålgetingbo i skorstenen. En morgon när jag vaknade och kom ner i köket flög där omkring ett 20tal enorma monstergetingar, det lät som om där var ett jetplan inne i köket! De hade flugit ner i skorstenen och in via ett litet hål i köksfläkten.Det tog ett bra tag innan vi hade utrotat dem, kan säga att köksfläkten stod på max hela tiden och getingarna splittrades sönder i den, men det hjälpte inte ändå. Jag fick mig ett par rejäla stick då också men fick ingen reaktion alls. Tur var väl det, då jag var höggravid. Tobbe lånade hur som helst en sån där dräkt som biodlare har och begav sig upp på taket för att utrota dem. Vi eldade upp boet och som tur var så kom de inte tillbaka igen. Såg faktiskt ganska roligt ut när han stod där uppe på taket och viftade bort bålgetingar i sin mondering.
Jag är väl mest orolig för att Jalmar ska bli stucken, då de kryper runt på golvet precis
som han gör. Även om han inte är allergisk så gör det ju så himla ont. Det kommer säkert att hända någon gång, men kan man undvika så är det bra. Försöker "sanera" huset varje dag, men det är så lätt att missa. Vi får väl hoppas på att getingsäsongen snart är över för denna gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar