Hundvakt till tre vildingar

Jag är uppvuxen med hundar och tycker att de är underbara varelser! Mina föräldrar har alltid haft minst två hundar åt gången, som mest fyra. Pappa är jägare och har alltid haft jakthundar, sen har mamma alltid haft en sällskapshund. Jag har fäst mig vid varenda en och det har alltid varit lika hemsk när de gått bort. Alla har haft så olika personligheter och var och en underbara på sitt sätt.

Mina kära mamma och pappa gillar ju att fiska och är just nu uppe i Norrland och tävlar i SM. De ska vara borta i 1,5 vecka och jag agerar alltså hundvakt till deras "nuvarande" tre hundar. Två av dem är jakthundar och en är sällskapshund. Kruxet är ju att vi har katter som dessa hundar mer än gärna hade ätit till kvällsmat, så därför får de snällt vara kvar i deras hundgårdar hemma hos mina föräldrar. Lika bra det kanske, för de är inte de lättaste hundar att passa om man säger så!

Först har vi lilla Lufsen som är en strävhårig tax. Honom har vi haft enda sedan han föddes, hans mamma hade vi också, men hon gick bort för några år sedan. Lufsen är en underbar liten krabat som är "bossen" i detta hundgänget, minst men ack så tuff! Sätter de andra två på plats direkt om de mopsar sig. Är kvick av sig och gillar att rymma så fort man öppnar hundgårdsdörren, så man får va snabb som attans när man ska in där!


Lufsen

Sen har vi Musse som är en hamiltonstövare. Blev "championmästare" på hundutställning, ingen dålig titel det! Väldigt snäll, men SÅ jäkla mycket energi den hunden har alltså! Skulle nog kunna springa 10 maratonlopp utan bli trött och jag har absolut inget att säga till om när jag rastar honom! Han är så himla stark så jag flyger som en liten vante bakom honom och han far omkring in i all omöjlig terräng han kan hitta, som typ massa nässlor, högt gräs (med en massa fästingar), sumpmark, hästskit mm och jag får bara snällt följa (flyga) med! Jag är helt färdig (och skitig) när jag rastat honom, värsta workout passet!


Musse

Sist har vi då Pontus, som är en schabrador och mammas lilla gullegris, i mina ögon väldigt, väldigt bortskämd! Är väldigt mesig och försynt men förvandlas till en (tror han i alla fall) farlig vakthund och morrar och skäller om det kommer någon bekant till mamma och pappa. Han är även livrädd för bilar och går till anfall mot dem om vi möter någon när vi är ute och går.


Pontus

Det jobbiga i hela situationen här är att Pontus och Musse inte alls går ihopa, de hatar varandra faktiskt. Eller Pontus hatar Musse ska jag tillägga. De har flera gånger rykt ihopa så blodet skvätt och pappa har fått dela dem. De bor i och för sig i olika hundgårdar (Musse i en och Pontus och Lufsen i en), men de ligger vägg i vägg med bara ett nät emellan. Sist jag passade dem så hoppade Musse in till de andra två och där stod jag i mitten när de försökte bita ihjäl varandra... så lite rädd är jag allt för att det ska hända igen! Men, men, än så länge har det gått bra den här gången och hoppas att det ska göra det resten av veckan också!