Ja, hon är egentligen min brorsdotter, men är och har alltid varit som en liten lillasyster för mig. Jag tänkte skriva lite om henne eftersom hon fyller 23 år just idag.
När Ida föddes var jag åtta år gammal. Jag har "bara" en storebror och önskade mig alltid en lillasyster, så hon var mer än välkommen, det lilla knytet. De första åren var ju inte så jätteroliga tyckte jag, då Ida fortfarande var för liten för att kunna leka med. Men hon växte till sig ganska snart och eftersom jag var äldre så kunde jag ju styra och ställa precis som jag ville med henne. Ida fogade oftast sig eftersom jag var lite av en idol för henne och vi hade hur kul som helst ihopa. Jag "bytte till mig" alla hennes finaste bokmärken och hon fick mina fulaste och hon trodde såklart mig när jag bedyrade att mina bokmärken var sååå fina
så! Jag hade en "prinsessmask" (sån som man har för ansiktet) som Ida var livrädd för och gjorde hon inte som jag sa, så hotade jag alltid med den där masken. Förlåt, Ida, hoppas du inte har fått några bestående men för detta idag!
En gång var vi ute och cyklade tillsammans. Vi cyklade fort i en nedförsbacke och Ida lyckades dra i handbromsen på hennes cykel så hon voltade och flög i en stor båge rakt ner i asfalten. Hon skrapade upp halva ansiktet och blodet forsade verkligen ut och Ida skrek som en stucken gris. Jag kunde inget annat att göra än att bära henne hela vägen hem, vilket inte var det lättaste, men hem kom vi..Fy, vad hon såg ut i ansiktet sen, hela den sommaren. Kan ju tillägga att såren läkte så småningom och det blev inte ens några ärr som tur var.
Jag lärde henne även att lyssna på Nirvana som var mina stora idoler. Kan ni tänka er, en sjuåring som kunde allt om Kurt Cobain och vars största idoler var Nirvana, hehe. Jag lärde henne att älska hästar, fast hon egentligen var livrädd för dem och är än idag. Hon flög av min häst ett par gånger, inte undra på att hon är hästrädd. Under hela min tonårstid fick Ida lyssna på mina killproblem och kunde allt om dem. Hon visste även allt om när jag varit ute och festat och vad jag haft för mig då.
När Ida sen blev äldre så var det min tur att lyssna på hennes killbekymmer och partajande och det har jag mer än gärna gjort och tycker det är lika kul att lyssna på än idag. Vi har även jobbat lite tillsammans och det har fungerat jättebra. Vi kompleterar varandra. Idag träffas vi inte lika ofta som förr, men när vi träffas så har vi alltid lika mycket att prata om: mode, filmer vi sett, musik, kändisar vi gillar/inte gillar, kompisar till oss, resor, ja, you name it. Det enda jag känner att jag inte riktigt hänger med på det är Idas stora intresse: fotboll. Ida är målvakt för Sösdala och superduktig (får ju skryta lite)! Fotboll har tyvärr aldrig varit något för mig.
Jag håller alla tummar för att du kommer in på högskolan i höst Ida, du skulle bli en perfekt gymnasielärare! Ett stort grattis på din dag, love you sis´!
Fiona, jag, Ida o Shrek på Universal Studios, Los Angeles, USA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar