Jag har slutat amma

Ja, så är det, jag har slutat amma och jag SAKNAR det!!
Hela tiden har man hört från olika håll att man får ett speciellt band till sitt barn när man ammar och en närhet som är svår att beskriva om man inte varit i den situationen. Jag kunde inte i min vildaste fantasi ana hur rätt alla hade och så mycket mer det innebär att amma än att bara ge sitt barn mat. Vilket lyckorus det är, de där små stunderna och så fulländad man känner sig när man har sitt barn där tätt, tätt intill sig. Så mycket kärlek, ömhet, trygghet och närhet. Jag skulle aldrig byta dessa stunder mot något i världen!

Hela amningsgrejen fungerade jättebra från första stund med Jalmar och har över lag fungerat väldigt bra under dessa åtta månaderna. De första månaderna var såklart amningsbehovet stort hos Jalmar. Nätterna ammade jag oftast honom två, tre gånger per natt, vilket var helt ok för min del. Tänk, där satt jag vaken med min lille gosse i famnen mitt i natten, omgiven av så mycket kärlek och ömhet, när alla andra låg och sussade som bäst i sina sängar. Tänk vad mycket de gick miste om!

När Jalmar var runt 4 månader, började han vakna oftare och oftare om nätterna och enda sättet han visste att somna om på var ju såklart vid mammas bröst. Denna perioden fick jag inte så jättemycket sömn precis och då kände jag verkligen att detta måste sluta snart! Dagtid var det som vanligt, helt ok, men när han vaknade en gång varannan timme nätterna igenom så uppskattade man inte amningen lika mycket kan jag säga. Jag, som gillar att ha kontroll över saker och ting, hade inget att säga till om här. Jag började att läsa böcker och på internet om barns olika sömnbehov och vad det fanns för metoder för att kunna få Jalmar att sova mer. Det blev bara värre ju mer jag försökte få honom att somna om utan bröstet. Jag provade allt: skriva sömndagbok, bära runder på honom, ge honom vatten, sjunga, ignorera honom (vilket jag kunde typ i 30 sekunder innan jag fick dåligt samvete), Tobbe fick ta honom, lägga honom mellan oss...ja, listan kan göras lång. Det resulterade alltså bara i att Jalmar sov ännu sämre och oroligare och vaknade och gallskrek om nätterna.Till slut gav jag upp och accepterade läget som det va: vill ungen ha tutte så ska han få tutte, då somnade han om i alla fall.

Efter hand ammade jag mindre och mindre på dagarna, då Jalmar åt vanlig mat så himla bra och hade inget behov alls av att få bröstet. Nätterna blev också bättre sen jag slutade att engagera mig och då kunde både jag och Jalmar njuta av våra mysstunder igen. Det blev 3-4 gånger per natt och visst var man trött dagtid, men ändå helt ok tyckte jag. Den absolut mysigaste stunden som jag saknar allra mest var kvällsamningen innan Jalmar skulle lägga sig. Vi hade som rutin att amma i soffan på hans rum i mysblysning och till lugn musik en lång stund innan han till sist somnade tryggt i min famn. Shit, vad jag saknar den stunden! Nu har kvällsamningen bytts ut mot sagoläsning och visst kommer man sitt barn nära här också, men det är ändå inte samma sak.

Så för ett par veckor sedan började Jalmar helt plötsligt att sova betydligt bättre än vad han någonsin gjort i sitt liv. Det blev två amningstillfällen per natt, som minskade till ett och som nu alltså inte existerar alls. Nu har dett gått fem nätter utan att Jalmar har ammat och det känns lite sorgligt att inse att min lille gosse börjar bli stor, samtidigt som jag vet att detta är bara början på något nytt! Vi har ju hela framtiden tillsammans och amningen kommer ju så småningom att vara ett minne blott. Han vaknar till ett par gånger på nätterna ännu, men somnar om alldeles själv. Han är så fin där han ligger och suttar på sin napp och med snuttefilten "Mr.Lejon" tätt intill sig. Ja..där ligger man i sängen och vänder och vrider på sig, tittar på klockan, kollar hans andning och undrar om han inte ska vakna snart.. Jag hoppas att jag också kan börja sova hela nätter snart, snart...