En dålig dag

Idag har väl inte precis varit en bra dag för min och Jalmars del. Det händer väldigt sällan att vi har en dålig dag tillsammans, tror bara det har hänt en gång tidigare faktiskt, men idag var det alltså dags igen. Tror det ligger mycket i att om morgonen går snett så går hela dagen snett. Sen spelar det givetvis stor roll vilken inställning man har, men man kan ju inte alltid vara på topp och vuxna som barn, alla kan ha en dålig dag.

Man brukar ju säga att man kan vakna på "fel sida" och det gjorde verkligen Jalmar och jag idag. Han, som numera alltid sover till klockan 06.30-07.00 sisådär, vaknade klockan 04.30 i morse och var sur som ettika. Antar att man har blivit lite bortskämd med hans nya sovvanor, så när han bestämt sa ifrån att han ville gå upp då, var jag inte alls villig. 04.30 är ju typ mitt i natten och jag var så trött och tänkte inte en chans att jag går upp nu. Av någon anledning så har Jalmar fått ärva sin mors envishet och jag undrar just vem som är mest envis av oss två. Jag vyssjade, sjöng (som vi brukar göra för honom) och gjorde allt för att få honom att somna om igen, la till och med över honom i vår säng, men nejdå. Det slutade i alla fall med att Jalmar gallskrek hysteriskt i en halvtimme och en mycket trött mamma fick masa sig upp från den varma, goa sängen. Väl nere, lugnade han sig lite, men tydligen så hade Jalmar en "vill inte" dag idag. Vill inte byta blöjan, vill inte ta på sig, vill inte lyssna, inte lyda, inte leka osv. Frukost ville han i alla fall ha, alltid något och tack den som uppfann kaffet säger jag bara!

Efter det så har dagen rullat på i samma stuk. Jalmar har varit sur, jag har varit sur. Jalmar har varit trött, jag har varit trött. Han har typ testat hela dagen och gjort såna saker som han vet att han han inte får göra, som att kasta min mobiltelefon, dra i piedestalen med blommor på, försöka ta sönder rislampan på golvet. Klart att barn testar och speciellt en dag som denna. Jag ska säga att Jalmar lyssnar alltid annars när man säger till honom, det har han alltid gjort och blir ledsen om man säger "nej" på skarpen. Men idag för första gången så lyssnade han inte alls utan bara skrattade åt mig ju mer jag sa till honom. Antar att det var tröttheten också som spelade in, men så frustrerande det är när man som förälder försöker vara sträng och säga ifrån och ens barn bara skrattar åt en!

Eftermiddagen blev lite bättre, då vi åkte och handlade blommor och planterade ute i krukor. Fick lite annat att tänka på och frisk luft är nyttigt. Hade tänkt gå en stor runda med honom, men nu vågar man ju inte vistas i skogen över huvud taget för alla galna älgjägare. Blev en liten tur längs med vägen i stället (ja, den där man håller på att bli nermejad av alla idioter till fartdårar) och Jalmar somnade gott. Nu ikväll kom tröttheten krypandes igen på både mig och Jalmar, men det kändes trots allt bättre än i morse. När man lagt Jalmar och ser han ligga där och sussa sött i sin säng så är denna dåliga dag som bortblåst och jag längtar redan till morgondagen då vi kan umgås igen. Jag älskar dig Jalmar bus.