Ja, mitt lilla hjärta är sjuk här hemma. Vet inte om det beror på en förkylning eller vad, men vi börjar starkt misstänka att det är tandsprickning på g. Han har, som jag tidigare nämnt, varit vaken från och till tre nätter i rad nu och varit orolig, jätteledsen och otröstlig. Som mamma gör det så fruktansvärt ont att inte kunna trösta sitt barn, ingenting hjälper. Sen dagen jag slutade amma så har Jalmar i princip sovit hela nätterna igenom utan problem, så det är inte alls likt honom. Det har slutat med att han varit så trött och somnat av ren utmattning mellan mig och Tobbe ett par timmar framåt morgonkvisten, men i övrigt varit vaken från och till hela långa natten. Dagarna har han inte alls varit sig själv, vill inte leka, inget som är kul eller intressant (han brukar vara så nyfiken av sig annars), vill absolut inte äta (har provat med allt) och kan inte ens ge ifrån sig ett litet smile hur mycket man än lockar. Han har ungefär 38,5 i feber så det är ju inte så mycket, men tydligen tillräckligt för att må så dåligt som han gör. Näsan rinner lite grann, inget allvarligt där heller. Däremot dreglar han jättemycket och har fingrarna i munnen hela tiden och gnäller och ser allmänt bekymrad ut. Han tar inte ens nappen längre. Så visst kan det vara fler tänder som vill ta sig upp, han har ju bara två än så länge. Vi får väl se, jobbigt är det i alla fall, både för honom och oss.
Det är många som säger att feber och tandsprickning hör ihop, men jag läste att oftast är det inte så alls utan mer en ren slump att det är en infektion i kroppen samtidigt som tänderna kommer. Tja, vad vet jag, man ska visst inte tro på allt man läser eller hör.
Synd är det om honom i alla fall och så frustrerande att inte kunna hjälpa. Det måste göra jätteont när tänderna bryter igenom tandköttet. Hade mer än gärna haft ont i hans ställe. Vi får väl hoppas att de där risgrynen tittar fram snart, väldigt snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar